akryl

Det är snökaos ute. Det yr verkligen. Tur man är inne. Bullarna är precis klara, ölen uppkorkad och snart ska vi laga mat.

Saknar Marcus men det ska bli mysigt att träffa honom imorgon igen.

Har funderat lite idag kring det där med uppoffringar.  

Bra ordet är intreassant.
Uppoffring.
Man offrar ... uppåt.

Man ger något stort till ett högre syfte.
För att det ska ge något gott.
Eller hur??!!

Det finns självfallet en skala inom även detta område. Man kan uppoffra stort och smått. Och man väljer det själv.

Det helas handlar om ens egna proriteringar och vad som är viktigt. Det är ju så individuellt. Det som är viktigt för mig är inte självskrivet viktigt för dig och vise versa.

För mig är prioriteringen hyfast enkel. Mår min son bra - då mår jag bra. Får jag vara med dom jag älskar då mår jag som bra. Och däri är prioriteringen klar och enkelt summerad:

Mår mina älsklinga bra och jag får vara med dom - då är det viktigaste säkrat!

Men detta är inte alltid så enkelt för det krävs massor för att få ekvationen att gå ihop.

Jag har valt att arbeta som musiker och det innebär sena kvällar, storhelger och så vidare. Jag har sällan utrymme att följa med , på ett naturligt sätt, i mina nära och käras rytm.

Som TUR är så har de flesta av mina nära vänner också valt "galenskapen" att arbeta med musik. Det underlättar.

Men som mamma kan det bli knivigt ibland. För ens barn är ju det viktigaste man har - det är ingen sensationell nyhet!

För man offrar uppåt. Mot det centrala och det viktiga. Av fri vilja.

Om det ger jobbiga konsekvenser för mig... att jag mår piss och/ eller tvingas till tröttsamma (ibland plågsamma ) diskussioner, val, möten, åtgärder..ja va sjutton som helst... pga av av att jag prioriterar mitt barn och hans välmående... SO BE IT!!! Lätt val.. Alternativet är inte en möjlighet... 

Kräver det kanske att jag måste möta mig själv och mina mörkaste demoner... SO BE IT!!! Alternativet finns inte... Enkelt!! Svårt att ta sig igenom...men enkelt val. Det handlar om mitt barn!!!



Men det är fan inte lätt!!!

Och Gud va man kan misslyckas. Man kan känna sig som en totalt misslyckad morsa som borde kölhalas om och om igen...

Jag grät miljoner tårar denna hösten och vintern för jag inte fixade närvara på Marcus konserter för det krockade med repetitioner som  bara inte gick att missa. Vilka boxningsmatcher jag gick mot skuld, samvetet....

För att inte tala om alla gånger man inte orkat... Då den psykiska tröttheten gjort sig påminnd som en spikklubba rätt mellan ögonen.

Det har varit en tuff höst och vinter... När Ingemar var döende. När Ingemar dog. När sorgens skulle hanteras.  När jag tagigt livsomvälvande beslut som varit allt annat än lätta och direkt påverkat Marcus.  När jag stött på och tvingats hantera saker privat och i jobbet som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde jag skulle möta... Och så mycket mer...

Då har jag varit nära att lägga mig ner.. Inta den säkra och trygga offerrollen... Ge upp.. Skylla bort allt..

Och vet du.. Det hade jag nog gjort OM det inte handlade om att den som ytterst blivit lidande var och är Marcus.  Mitt allt!!!

Men jag vägrar vara ett offer!!! Det har jag varit tillräckligt!!

Man har ALLTID två val.
Jo... det är så... vad du än säger...
För vilken situation du än ställs inför så bestämmer DU och ingen annan hur du väljer att möta den.

Har du barn finns inget annat alternativ än att möta det som en krigare!!!

Gilla läget!! Det är allt annat än lätt... men.. gilla läget!!

 Gör dig inte till ett offer inför det viktigaste av viktigt.. Vänd ditt offer till ett offrande!!!

Offra uppåt... mot det du sätter högst och mot det du älskar mest.

Uppoffra dig!!