akryl

En vän till mig... och arbetskamrat har lärt mig att "När jag lever, rör mig och andas - då är jag en bön".

Jag har funderat lite kring det.

Bönen kan vara så mycket mer än de ord man uttalar om man ber i ord.

Jag är övertygad om att Gud känner oss utan och innan. Han vet våra behov och han svarar oss på bön - om det vi ber om är bra för oss.

Ofta kanske vi inte förstår Gud. Inte jag i alla fall.. Men jag tror att Han förstår mig.
Det har jag ofta fått bevisat för mig.

Jag är en vandrande bön. Du är det liksaså...

Det finns många bottnar i meningen... men jag vill dela en liten del av alla bottnar!

I allt jag gör.. dit jag rör mig och i vart och ett av alla mitt livs andetag lever min innersta längtan, önskan och bön.. det gör hela mig till en innerlig och äkta bön!! Jag är ju inte ens medveten om det oftast...

Senast Gud bevisade detta för mig var det livsomvändande och en lång process. Jag tänker inte gå in på detaljer, men under en stund i djup ledsenhet och förtvivlan snackade jag med Honom och uttryckte mina önskningar, min längtan och min sorg över att jag trodde att jag aldrig skulle få det...

Jag hade accepterat - i min enfald - att jag aldrig skulle få det jag innerst inne drömde om.

Det gick lång tid. Många månader.. kanske över ett år .. minns inte riktigt.

Jag hade grundat mitt liv kring det jag accepterat men egentligen inte ville...

Så svarade Han på min bön.

Det blev inte et dugg lättare till en början... Men Han svarade och jag visste att jag hade den fria viljan att förvalta de chanser han givit mig. Det skulle inte bli enkelt.  Det skulle bli tungt, svårt och en lång väg...

Men jag tog chansen.. Och nu förstår jag varför jag fick vänta... för jag levde, jag rörde mig och jag andades en bön... en bön jag inte hade kunnat hantera ett svar på då jag bad den...

Men.. när jag var redo gavs jag allt!

Och jag släpper aldrig!!

Aldrig... jag ska bevara det svar Gud sände!