Kraftlös!!
Det har varit dåligt med bloggandet på den Larbringska fronten den sienaste veckan.
Men jag ämnar ändra omgående på detta.
Vad har hänt? Jo.. det är mycket bryderier i huvudet just nu. Vissa klara - andra oklara.
Hur ska man möta vissa situationer? Det är inte alltid så lätt att veta.
Jag tror att jag står i ett vägskäl i livet. Fast bara ena vägen är möjlig att gå - det vet jag.
Det är jobbigt som rackarns och det tär på mig långt mer än jag nånsin kunde ana.
Kroniskt trött och ofokucerad. Känns som om jag skulle kunna somna sittandes.
Jag känner mig allmänt nervig , inte nervös, utan som om jag skulle haft nerverna utanpå kroppen. Darrig, trött, hjärtklappning. Känner inte alls igen mig.
jag är vanligtvis väldigt stolt över att vara en person som alltid funkar bra i stressade situationer. Jag skulle till och med vilja påstå att jag då funkar nästan bäst. Jag kapitulerar aldrig inför stress eller press - gillar det t.o.m. ofta.
Men detta går över mitt förstånd.
Orkeslösheten och tröttheten gör att jag inte kan använda min kreativa sida nåt större... Jag vet att jag har massor att göra men just nu blir det inte gjort mycket alls.
Känner verkligen inte igen mig själv.
Jag är medveten om att detta är varningssignaler men min situation just nu tillåter inte att jag drar ner på varken uppgifter eller tempo.
Om jag ändå kunde sova ordentligt...
De få nätter jag sovit bra har jag ändå blivit lika orkeslös och slut inann kl är 12.
Detta irriterar mig enormt och jag är så frustrerad!!!!!!!
En viktig ventil har alltid varit (och lär så förbli) min kreativa sida. Där kan jag försvinna bort mentalt och finna ny kraft. Särskilt när jag målar. Jag läks liksom inombords och det blir som terapi. Men nu blir jag bara trött när jag sneglar på målardukarna... Orkar inte ens hälla upp färger. Verkligen inte blanda färg och/ eller förskissa.
inom mig ryter kreativiteten i form av ideér och uppslag - nya tavlor, texter och massa annat.
Men min kropp förmår inte att sätta det i handling.
Det blir en ond, kall jävla cirkel!
Ingen kreativitet - ingen ny kraft - ingen kraft att vara kreativ med - därför ännu mindre kraft - därför ingen kreativitet.
Murphys lag - lagen om alltings jävlighet...
Jag blir ju inte mig själv när allt inom mig stockas och inte får komma ut. Jag blir dämpad och svag.
I skrivande stund skulle jag bara vilja lägga mig ner.. somna... sova, sova, sova... i flera dagar (även om jag vet att jag inte skulle kunna det... men ändå...)
Jag får försöka ta till mig Philpps Brooks ord:
" Be inte att få ett lätt liv -
be att få bli en starkare människa.
Be inte om uppgifter som motsvarar dina krafter -
be om kraft som motsvarar dina uppgifter. "
Frid vänner!!
//Christine
