Älskade vänner
Idag opererades min vän Ina. Min älskade Ina.
Förmiddagen och delar av eftermiddagen bjöd på rejäla doser oro bladat med några snyftningar hit och dit. Stundtals storbölade jag.
Jag visste att det skulle gå bra. Jag kände det inom mig. Men... det tankeväckande och tunga var risken ATT nåt kunde hänt. Jag blir iskall inombords bara jag tänker åt det hållet. Jag älskar Ina - hon är som en syster. 25 år som bästa vänner sätter spår.
Jag har flera gånger under dagen kommit att tänka på en text jag skrev för massa år sedan.
Jag skulle spela på en Cancergala i Helsingborgskonserthus och uppträdde bl.a. med en låt som jag specialskrev för galan.
Min pappas fru hade bara några veckor tidigare dött i bröstcancer och jag fick den hemska erfarenheten att uppleva den fruktansvärda sjukdomen på nära håll.
Musiken var inte svår alls att skriva - den föll sig naturligt.
Men texten var jättesvår att få till.
Inga ord i världen kan göra en beskrivning av cancer eller andra dödliga sjukdomar rättvisa. Inga ord finns i vårt skriftspråk som kan beskriva den sorg man möter då någon man älskar dör.
Därför skrev jag inte om förlust och död. Jag skrev istället om liv.
(Det kan verka osamanhängande att läsa en låttext. Orytmiskt. Men det är ju så det blir om man inte vet hur musiken låter)
Jag tror det är viktigt att vi talar om hur mycket våra vänner betyder för oss. Innan det är försent.
Ina, Bibbi, Pernilla, Maggi, Bambi, Camilla, Johnny, Peter, Helene, Theri, Lena, Ulla, Lotta, Joel, Sahadet, Anders, Björn, Emil, Ester, Gunilla, Jocke, Johanna, Karin, Monica, Dennis, Pär, Sara, Petra, Gerd,
Yvonne,Michael, Micke, Matte, Anna,Nettan, Håkan, Josefine, Malin, Peter, Christian, Thomas, Magnus, Shelli, Cymone, Emeli, Roland, Victor,Ingert, André, Andreas, Lill Ina, Göran, Erika, Maria, Micke H, Hasse...
...jag inser nu att jag inte kan nämna er alla.
Men var och en utav står mig nära UTAN inbördes ordning, jag vill att ni ska veta hur mycket ni betyder för mig. Var och en utav er. Ni har alla en särskild plats i mitt hjärta!! Jag finns alltid här för er!! Tack för att ni finns i mitt liv!!
Frid
//Christine
Förmiddagen och delar av eftermiddagen bjöd på rejäla doser oro bladat med några snyftningar hit och dit. Stundtals storbölade jag.
Jag visste att det skulle gå bra. Jag kände det inom mig. Men... det tankeväckande och tunga var risken ATT nåt kunde hänt. Jag blir iskall inombords bara jag tänker åt det hållet. Jag älskar Ina - hon är som en syster. 25 år som bästa vänner sätter spår.
Jag har flera gånger under dagen kommit att tänka på en text jag skrev för massa år sedan.
Jag skulle spela på en Cancergala i Helsingborgskonserthus och uppträdde bl.a. med en låt som jag specialskrev för galan.
Min pappas fru hade bara några veckor tidigare dött i bröstcancer och jag fick den hemska erfarenheten att uppleva den fruktansvärda sjukdomen på nära håll.
Musiken var inte svår alls att skriva - den föll sig naturligt.
Men texten var jättesvår att få till.
Inga ord i världen kan göra en beskrivning av cancer eller andra dödliga sjukdomar rättvisa. Inga ord finns i vårt skriftspråk som kan beskriva den sorg man möter då någon man älskar dör.
Därför skrev jag inte om förlust och död. Jag skrev istället om liv.
När det händer nånting i livet
som får dig att stanna till
och se på världen med andra ögon
trots att du inte vill
då inser du med argt, ont hjärta
att det sorgligt nog är lag
att livet måste stå på spel
för att uppskatta var ny dag
Sök lyckan och livet i tingen
som du annars inte ser
Vårens alla knoppar
som brister ut och ler
sommartidens alla dofter
som värmande bor i ditt bröst
höstens alla färger
gimmande vinter till tröst
Vi lever på samma jord
i varsin personlig värld
dom kantas av ont och av gott
under ödets starka svärd
Vad som händer imorgon
det vet du inget av
allt kan du inte planera
så släpp för en stund allt krav
Hör upp
om du orkar höra
Se-
om du vågar se
Gråt-
om du har kraft att gråta
men glöm aldrig nånsin
att le
För i drömmen är vi fria
Så dagdröm var vaken stund
Älska, jag älska som dårar
i drömmens oändliga lund!
som får dig att stanna till
och se på världen med andra ögon
trots att du inte vill
då inser du med argt, ont hjärta
att det sorgligt nog är lag
att livet måste stå på spel
för att uppskatta var ny dag
Sök lyckan och livet i tingen
som du annars inte ser
Vårens alla knoppar
som brister ut och ler
sommartidens alla dofter
som värmande bor i ditt bröst
höstens alla färger
gimmande vinter till tröst
Vi lever på samma jord
i varsin personlig värld
dom kantas av ont och av gott
under ödets starka svärd
Vad som händer imorgon
det vet du inget av
allt kan du inte planera
så släpp för en stund allt krav
Hör upp
om du orkar höra
Se-
om du vågar se
Gråt-
om du har kraft att gråta
men glöm aldrig nånsin
att le
För i drömmen är vi fria
Så dagdröm var vaken stund
Älska, jag älska som dårar
i drömmens oändliga lund!
(Det kan verka osamanhängande att läsa en låttext. Orytmiskt. Men det är ju så det blir om man inte vet hur musiken låter)
Jag tror det är viktigt att vi talar om hur mycket våra vänner betyder för oss. Innan det är försent.
Ina, Bibbi, Pernilla, Maggi, Bambi, Camilla, Johnny, Peter, Helene, Theri, Lena, Ulla, Lotta, Joel, Sahadet, Anders, Björn, Emil, Ester, Gunilla, Jocke, Johanna, Karin, Monica, Dennis, Pär, Sara, Petra, Gerd,
Yvonne,Michael, Micke, Matte, Anna,Nettan, Håkan, Josefine, Malin, Peter, Christian, Thomas, Magnus, Shelli, Cymone, Emeli, Roland, Victor,Ingert, André, Andreas, Lill Ina, Göran, Erika, Maria, Micke H, Hasse...
...jag inser nu att jag inte kan nämna er alla.
Men var och en utav står mig nära UTAN inbördes ordning, jag vill att ni ska veta hur mycket ni betyder för mig. Var och en utav er. Ni har alla en särskild plats i mitt hjärta!! Jag finns alltid här för er!! Tack för att ni finns i mitt liv!!
Frid
//Christine
Kommentarer
Trackback
