Hostblogg
Jag vaknade strax innan fyra av att jag hostade. Eller.. hostar är väl snarare rätt böjning av ordet. Mycket tröttsamt.
Men det ger utrymme för funderingar och det tror jag att jag behöver - fast, jag kanske inte behöver funderingar utan snarare lösningar på dessa.
Gårdagen var nyttig för mig. Av många skäl. Det var något märkligt "sken" över hela dagen igår. Oanade möten med människor, oanade tankar och framför allt oanade svar på saker jag grubblat på.
Jag hade massa på jobbet att förbereda. Förra veckans sjukfrånvaro har gjort att det är massor utanför det vanliga schemat som måste göras.
När jag var påväg till jobbet igår så ringde en vän jag inte talat md på länge. Lite lustigt, med tanke på att först i förrgår så fick jag tillbaka mitt gamla telefonnummer. Så.. det hade ju räckt att personen valt att ringa ett dygn innan - så hade det inte funkat.
Det första han berättar är att det är ett musikjobb på G och att han vill att vi ska träffas för att snacka om detta. Min fösta reaktion blev att "Nääää... jag orkar inte med nåt nytt nu när det är så mycket annat med jobbet och saker runt."
Men... när han förklarat färdigt så infann sig en sån där sällsynt känsla. En känsla man bevarar nära sitt hjärta som bara sprudlar av glädje och overklig förväntan.
Jag la på luren och tänkte "Vem ska jag ringa och berätta det för först!!!!!!"
Men jag gjorde inte det. Och det känns så rätt. För just nu är detta nånting som jag kan få ha inom mig själv ett tag. Låta det få vila där och bara vara min lycka. Bara min! Och jag tänker njuta av denna stunden en tid framöver nu och först smälta det, sedan fröjdas av glädjen och när det börjar närma sig... då kanske jag delar med mig av det... Men nu är denna lyckan vilande i mitt hjärta och i mitt sinne och där ska den få vila ett tag!!! Jag är så lyckligt lottad!
När jag landat från detta så ilade jag till kyrkan och började knattra på stämmor för PLUS-gymnasiekören.
Jag blev glatt avbruten av Ina och mina favorittöser "Mosters hönor" som kom på spontant studiebesök på jobbet.
Och med deras stärkande energi gick dagen fort framåt. Först PLUS-kören och sedan Sarons Liljor. Nedan sitter några av dom och väntar på lite info inför söndagens medverkan i Söder Tulls gudstjänst.
När jag kom hem var jag trött som få. Funderingarna kom tillbaka och jag hade inte kust att vara social alls.
Jag kan bli jobbigt såna där stunder. Dra mig undan och liksom nästan mota bort folk.
Jag gick och la mig för att hostande vakna förut , strax innan 4....
Nu har jag bearbetat mina grubblerier lite och jag inser att vissa saker - helt andra än de som beskrivs ovan - måste jag ta tag i omedelbart. Har ett par timmar på mig nu innan jobbet och allt vad det innebär med konfirmander och genrep inför morgondagens STAGE showcase del 2!! Tur att kaffet är klart för detta blir en trött fredag med tankar till morgonfikat!
Så, god morgon vänner och jag önskar er alla en dag i Herrens rika frid
//Christine
Men det ger utrymme för funderingar och det tror jag att jag behöver - fast, jag kanske inte behöver funderingar utan snarare lösningar på dessa.
Gårdagen var nyttig för mig. Av många skäl. Det var något märkligt "sken" över hela dagen igår. Oanade möten med människor, oanade tankar och framför allt oanade svar på saker jag grubblat på.
Jag hade massa på jobbet att förbereda. Förra veckans sjukfrånvaro har gjort att det är massor utanför det vanliga schemat som måste göras.
När jag var påväg till jobbet igår så ringde en vän jag inte talat md på länge. Lite lustigt, med tanke på att först i förrgår så fick jag tillbaka mitt gamla telefonnummer. Så.. det hade ju räckt att personen valt att ringa ett dygn innan - så hade det inte funkat.
Det första han berättar är att det är ett musikjobb på G och att han vill att vi ska träffas för att snacka om detta. Min fösta reaktion blev att "Nääää... jag orkar inte med nåt nytt nu när det är så mycket annat med jobbet och saker runt."
Men... när han förklarat färdigt så infann sig en sån där sällsynt känsla. En känsla man bevarar nära sitt hjärta som bara sprudlar av glädje och overklig förväntan.
Jag la på luren och tänkte "Vem ska jag ringa och berätta det för först!!!!!!"
Men jag gjorde inte det. Och det känns så rätt. För just nu är detta nånting som jag kan få ha inom mig själv ett tag. Låta det få vila där och bara vara min lycka. Bara min! Och jag tänker njuta av denna stunden en tid framöver nu och först smälta det, sedan fröjdas av glädjen och när det börjar närma sig... då kanske jag delar med mig av det... Men nu är denna lyckan vilande i mitt hjärta och i mitt sinne och där ska den få vila ett tag!!! Jag är så lyckligt lottad!
När jag landat från detta så ilade jag till kyrkan och började knattra på stämmor för PLUS-gymnasiekören.
Jag blev glatt avbruten av Ina och mina favorittöser "Mosters hönor" som kom på spontant studiebesök på jobbet.
Och med deras stärkande energi gick dagen fort framåt. Först PLUS-kören och sedan Sarons Liljor. Nedan sitter några av dom och väntar på lite info inför söndagens medverkan i Söder Tulls gudstjänst.
När jag kom hem var jag trött som få. Funderingarna kom tillbaka och jag hade inte kust att vara social alls.
Jag kan bli jobbigt såna där stunder. Dra mig undan och liksom nästan mota bort folk.
Jag gick och la mig för att hostande vakna förut , strax innan 4....
Nu har jag bearbetat mina grubblerier lite och jag inser att vissa saker - helt andra än de som beskrivs ovan - måste jag ta tag i omedelbart. Har ett par timmar på mig nu innan jobbet och allt vad det innebär med konfirmander och genrep inför morgondagens STAGE showcase del 2!! Tur att kaffet är klart för detta blir en trött fredag med tankar till morgonfikat!
Så, god morgon vänner och jag önskar er alla en dag i Herrens rika frid
//Christine
Kommentarer
Trackback
