Mod
Hämtat ur "Det är aldrig kört vol. 1" Argument förlag.
Hur berättar man för en sjuårig pojke att hans tvilingsyster och mamma varit med om en svår bilolycka?
Det var ingen lätt uppgift Fredriks pappa hade framför sig.
"Frdrik, det har hänt en olycka. mamma och Cecilia har blivit påkörda av en buss, och nu är dom på sjukhuset. Vi får åka och hälsa på dem nu på en gång."
De sa nästan ingenting under bilfärden, men tillslut bröt Fredriks pappa tystnaden.
"Cecilia förlorade en hel del blod i olyckan, och blod behöver man ju för att leva, det vet du. Nu är det så att ni två har samma sorts blod eftersom ni är tvillingar. Kan du tänka dig att ge blod till din syster?"
Fredrik satt tyst en stund.
"kommer det att göra ont?" undrade han.
"Det känns lite grann när de stiker in nålen, men inte så mycket."
Fredrik funderade en stund till, och sa sen:
"Okej, jag gör det."
När dom kom in till sjukhuset stod läkarna beredda att ta emot dem. Fredrik fick ligga på en brits bredvid sin syster, medan läkarna gjorde iordning apparaterna. Läkarna berömde honom hela tiden för att han var så duktig och så modig.
Men när allt var färdigt var det som om modet svek honom.
"Kommer jag att börja dö på en gång?" frågade han medan han gjorde sitt bästa för att svälja gråten.
För det är inte så lätt för en sjuåring att veta att han inte skulle behöva ge allt sitt blod till sin syster. Men mod har inget med ålder att göra. Det visade Fredrik.
Denna och andra liknande berättelser använder jag ofta under våra stunder innan vi drar igång verksamheten på jobbet. Den säger så mycket. Mod. Vi kan behöva samla md många gnger per dag ibland. Men ibland behöver vi hjälp att våga. Om vi försöker hålla ögonen och sinnet öpnna för människorna runt oss så kan det göra mycket.
För ensam är och förblir aldrig stark!!
Under Sarons Liljors julshow har jag förmånen att få säga en viktig sak. Det är en av de största ärorna att få dela det med publiken. För vi glömmer ofta bort vilken skillnad var och en av oss kan gör för både oss själva och våra medmännsikor. Men det kräver MOD! Det jag ofta brukar säga, även när det inte är julshow, är:
Men då måste man ta till sitt mod. Därför är det så bra att vi har varandra. Då kan vi vara modiga tillsammans!!
Frid
//Christine
Hur berättar man för en sjuårig pojke att hans tvilingsyster och mamma varit med om en svår bilolycka?
Det var ingen lätt uppgift Fredriks pappa hade framför sig.
"Frdrik, det har hänt en olycka. mamma och Cecilia har blivit påkörda av en buss, och nu är dom på sjukhuset. Vi får åka och hälsa på dem nu på en gång."
De sa nästan ingenting under bilfärden, men tillslut bröt Fredriks pappa tystnaden.
"Cecilia förlorade en hel del blod i olyckan, och blod behöver man ju för att leva, det vet du. Nu är det så att ni två har samma sorts blod eftersom ni är tvillingar. Kan du tänka dig att ge blod till din syster?"
Fredrik satt tyst en stund.
"kommer det att göra ont?" undrade han.
"Det känns lite grann när de stiker in nålen, men inte så mycket."
Fredrik funderade en stund till, och sa sen:
"Okej, jag gör det."
När dom kom in till sjukhuset stod läkarna beredda att ta emot dem. Fredrik fick ligga på en brits bredvid sin syster, medan läkarna gjorde iordning apparaterna. Läkarna berömde honom hela tiden för att han var så duktig och så modig.
Men när allt var färdigt var det som om modet svek honom.
"Kommer jag att börja dö på en gång?" frågade han medan han gjorde sitt bästa för att svälja gråten.
För det är inte så lätt för en sjuåring att veta att han inte skulle behöva ge allt sitt blod till sin syster. Men mod har inget med ålder att göra. Det visade Fredrik.
Denna och andra liknande berättelser använder jag ofta under våra stunder innan vi drar igång verksamheten på jobbet. Den säger så mycket. Mod. Vi kan behöva samla md många gnger per dag ibland. Men ibland behöver vi hjälp att våga. Om vi försöker hålla ögonen och sinnet öpnna för människorna runt oss så kan det göra mycket.
För ensam är och förblir aldrig stark!!
Under Sarons Liljors julshow har jag förmånen att få säga en viktig sak. Det är en av de största ärorna att få dela det med publiken. För vi glömmer ofta bort vilken skillnad var och en av oss kan gör för både oss själva och våra medmännsikor. Men det kräver MOD! Det jag ofta brukar säga, även när det inte är julshow, är:
Ett leende kan förändra en människas dag. En utsträckt hand kan förändra en människas liv!
Men då måste man ta till sitt mod. Därför är det så bra att vi har varandra. Då kan vi vara modiga tillsammans!!
Frid
//Christine
Kommentarer
Trackback
