akryl

Det var en gång en flicka som var liten och alldeles ny i världen.
Uppe i himlen satt Gud med fötterna på en rutig fotpall och funderade vad han skulle ge den lilla flickan för speciella gåvor.
- Hmm.. jag är ju väldigt nöjd med henne. sa Gud. Återigen har jag gjort en helt perfekt skapelse. Det funkar varje gång!! Men... vad ska bli just HENNES gåvor och uppgifter i livet??
Gud kliade sig på sin högra stortå som stack upp ur ett hål i den nästan överdrivet raggiga raggsockan.
- Nu vet jag! utbrast han plötsligt.

Gud fick bråttom med att packa ner alla flickans gåvor i en papplåda. När Han som bäst höll på med sitt pysslande så stannade Han plötsligt upp och ett bekymrat yttryck spred sig över Hans milda ansikte.
- Jag hoppas verkligen att hon är i goda händer...

Den lilla flickan sov i sin säng när Gud placerade papplådan med gåvorna i hennes händer. Han kysste henne på pannan och och viskade till henne
- Var rädd om den fria viljan du har att förvalta dina gåvor på rätt sätt - var rädd om din låda för den hjälper dig!

Den lilla flickan växte och hon så fort hon förstod så öppnade sin papplåda.
Däri fanns ett antal buntar med gåvor:

1 bunt omsorg
1 bunt kreativitet
1 bunt tidsoptimism
1 bunt orädsla
1 bunt lojalitet
1 bunt vidsom
1 bunt problemlösningsförmåga
1 bunt lekfullhet
1 innerlighet
1 bunt charm
1 bunt extra välvilja
1 bunt påhittighet
1 bunt konstnärsgåva
1 bund moderskapstalang
1 bunt jädraranamma
och en hiskeligt massa buntar av medmänsklighet, medkännande och kärlek.

Allt detta underbara var lagt i ett glänsande lager aluminiumfolie för det tyckte Gud var så vackert!

Flickan beslöt sig för att vara rädd om sin papplåda - det var ju så mycket bra däri.

Men den lilla flickan visste inte att där hon bodde fanns det en farlig brännandeglöd som låg och pyrde. Knappt hade hon öppnat sin låda förän lågor slog ut ur glöden som omringade henne och kallades hem, nära och kära.
Det brann och den lilla flickan packde snabbt ner aluminiumpaketet i papplådan igen och börjad springa och hon skydde sin papplåda med sitt liv!!!

Då och då stillade sig elden och återgick till pyrande glöd. Men innan hon hann samla andan så blossade lågorna upp på nytt.

Som den lilla flickan sprang. Hon skyddade sin lilla låda med allt hon hade, ägde och var!
Hon sprang fort, och rädd genom allt, hon sprang genom sin barndom, hon sprang genom skolålder, hon sprang genom sina tonår ... hon sprang och hon skyddade sin låda så mycket att hon nästan själv brann upp på köpet.

Så en dag hände det märkliga. Den brännande elden försvann och under hennes fötter började det svalna.
Hon tittade ner på sina händer och fann att hon var vuxen och höll i ett paket inklätt i aluminiumfolie. Papplådan var sönderbränd. Borta. Aska.

Hon kände sig så trött.

- Till vilken nytta har detta hänt... undrade hon med tårarna rinnande nedför de sotiga kinderna.

En röst bröt tystnaden som omslöt hennes förtvivlan.

- Jag är ledsen...

Det var Gud. Han gick mot den vuxna flickan som nu var minde än nånsin.

-Här.. du tappade den här.

Gud räckte fram en bit pappkartong. Hon läste och insåg att det var en bit av den sönderbrända papplådan.

- Det är innehållsförtäckningen till själva lådan. sa Gud och suckade. Det där som skulle skydda dina gåvor inne i lådan.

På lappen stod:

"Papplåda tillika skyddshölje tillverkat av
- trygghet
- omsorg
- omvårdnad
- tillit
- skratt "

- Ehh... jo... det blev lite fel, harklade sig Gud
- Vaddå? frågade flickan oroat
- Jo, du känner till den fria viljan som jag givit all människor? Det där som innebär att man själv förvaltar det som jag givit er.
- Ja
- Det blev väldigt fel..och jag önskar jag hade makt över det som hänt...
-Men vad är det Du menar Gud? flickan lät irriterad - med rätta.

Gud drog ett djupt andetag samtidigt som han drog sin höra fot ur Foppatofflan och kliade sig på tån som fortfarande stack upp ur den raggiga raggsockan...

- När jag levererar ett paket med gåvor till ett barn så är det tänkt att barnens nära och kära ska plocka det skimrande vackra aluminiumpaketet ut papplådan och öppna det tillsammans med det lilla barn som fått det.
Det brukar funka. Ja, det brukar funka...
Omgivningen, deras nära och kära, brukar sedan ta hand om pappkartonen som ligger och skräpar och när dom ska slänga det - då får dom syn på innehållsförteckningen. Innehållsförteckningen ska visa dom vad som dom bör ge till sina små som för att dom ska kunna må bra också...
Men din omgivning läste aldrig... och dom hjälpte dig inte att packa upp...

Flickan blev tom inombords. Gud tog hennes hand och sa

- Jag vill ge dig en gåva till... om du vill ta emot den förstås...??

Flickan nickade tveksamt.

Som i ett trollslag visdae Gud henne en stor skara människor.

- Jag vill visa dig en liten, liten bit av framtiden. Jag brukar inte göra så här.. Men se på alla dessa människor. Tack vare att du höll fast vi det som du ÄR, tack vare att du höll så hårt i dina gåvor trots att världen stod i rand ... tack vare DIG så har en annan låga tänts. En god låga. En hoppets låga.
Din kamp mot elden har gjort dig till något otroligt och fantastiskt. Genom att vara den du är så har du nu runt dig en skara männsikor som aldrig nånsin kommer lämna din sida. Dom håller alla i sina sönderbrända pappkartonger med innehållsförteckningen synlig. pappkartongen som inte heller deras omgivning såg...
Tillsammans bildar ni en familj som aldrig kan beskrivas med ord och en vänskap som kan möta både eld, vind och vatten.
Tack, min flicka för att du aldrig släppte din papplåda. Tack för att du valde att förvalta gåvorna rätt!!
Du kommer aldrig vara ensam mer!


SLUT

Denna berättelse skrev jag till en speciell vän! Du vet vem du är!! Tack för att du är precis just den du är!!! Du har en speciell plats i mitt hjärta!!

//Frid
Christine