akryl

Christine:Idag bloggar vi tillsammans igen... jag och Magnus. Det känns som om det faktiskt KRÄVS att vi gör det för att kunna spegla veckan som gått rättvist. Eller.. nej.. det går inte att beskriva. Måste faktiskt upplevas. Veckan som gått kan inte liknas vid så många andra veckor...
Ja, jag VET att alla veckor är unika.. men denna har varit i värdsklass!
Magnus: Att dela upplevelser,glädje och upptäcka nya saker ihop är fantastiskt

Christine:I måndags fyllde jag år. Mormor förärade oss med ett besök och var helt betagen i Magnus fina barn. Hon har så rätt!! Dom ÄR så fina och goa.
Marcus tog på sig rollen som hennes personliga ledsagare och hjälpte henne tryggt genom Uddevallas gator och senare på kvällen till tåget.

Tisdagskvällen bestod av vänner och mat. Underbart!! Vi hade en mysig kväll och jag lovar att det inte lär dröja innan vi kör en repris på det!
Magnus:Att lära känna nya människor och släkt till Christine betyder massor för mig

Denna fantastiska bild gjorde min älskade vän Bibbi till mig i födelsedagspresent. Snacka om cooooool pärlplatta!! TACK!!!!

Christine:På torsdagseftermiddagen packade vi (jag och Magnus) in våra saker i bilen och styrde vår kosa till det goa gamla Götet. Men idag var det INTE Sticky Fingers, Rockbaren, Lisebergshallen, mormor, polare eller annan vanlig Göteborgsdestination utan vi gick till Operan och kollade in ”Bohéme”.

En helt fantastisk upplevelse som väckte massor av underbara barn/ ungdomsminnen till liv. Tiden bara rusade iväg och vips var rollfiguren Mimi död, applåderna över, och vi på väg till Helsingborg i den mörka vårkvällen.

Magnus: För mig var det premiär på en operaföreställning och det lovar jag det var inte sista gången

Christine:På natten kom vi hem till min pappa som dukade fram te och mackor (och massa hemmagjorda minimaränger som jag glupskt åt upp..nästan alla...) och vi fick nyckeln till lägenheten där vi skulle bo över helgen.
Magnus: Det var smaskens klockan 01:30!
Christine:Vi installerade oss där och vek ihop oss i en inte alltför bekväm säng. Intressant upplevelse att sova med huvudet neråt... (Till saken hör att dagen efter drog vi en tydlig gräns och fixade till så sängen blev en golvsäng och då sov vi som kungligheter... SKAM den som ger sig!) Men vi somnade nöjda över att redan vara i Hbg.

Efter frukosten pep vi in till stan. I 6 timmar strövade vi runt bland kullersten, medeltida slott, kulturhus, kyrkor, roliga (och tråkiga) affärer och allsköns fik.

Sedan hem för att mumma oss inför nattliga bestyr.

Kosan ledde oss till ”Telegrafen” där vi tittade på folk, löste världsproblemen, lyssnade på blues och käkade mat. MYYYYYS!!!
Två nöjda och tappra hjältar somnade på natten (i vår som tidigare omnämnda, egengjorda kungasäng) och vips blev fredagsnatten förvandlad till lördagsmorgon

På lördagen käkade vi frukost och sedan begav vi oss till Knutpunkten för att köpa biljetter till vår landsflykt.
Så vips befann vi oss i Helsingör, solen gassade, den röda korven och Tuborgen inhandlad, öppnad samt framdukad på en bänk där livet kändes väldigt rättvist!
Magnus: Just den stunden kändes livet ovanligt rättvist, sitta i solen med min älskling och inte ha tider,måsten att passa är det bästa

Christine:Efter solgass och mys drog vi tillbaka till tågstationen där vi hoppade på ett tåg till Köpenhamn.
Det var helt underbart att planlöst vandra runt i den underbara staden för att så småningom landa på torg där det var dags för premiär:
Årets första kalla öl på uteservering!

Det var inte plågsamt!

Vi fortsatte längst Ströget och gick lite vilse men hittade tillslut rätt.
Nyhavn!

Vilket ställe!!

Uteserveringar och människor i mängder. Ett jazzband vandrade(!) omkring och spelade för oss till vår stora glädje.

Jag tror att tiden stannade där i Nyhavn... Gud så underbart!!
Magnus: ja dessa timmar var helt underbara, efter tågresa,vandringar så bara sitta i solen,lyssna på musik,titta på folk och bara mysa.
Christine:På kvällen blev vi hungriga och fann ett litet ställe där vi satte oss och beställde mat... Men ... vi insåg rätt snabbt att ”NÄJJ här vill vi inte äta.. skabbigt!!!”
Så kom vi på:
”Men... Hardrock Café finns ju här...Varför har vi inte tänkt på det?!!!”

Stackars Magnus! Han blev utsänd likt en krigare till blodig strid för att meddela den nervsjuka kyparen att vi var ”tvungna” att gå.
Kyparen blev inte alls glad. Kyparen blev däremot synnerligen upprörd... (Kanske med rätta...)

Magnus: han till och med sa  fula danska ord men det valde mina öron att stänga av

Christine:Men vi gick vidare och när vi satt inne på Hardrock så insåg vi båda att vi gjort såååå rätt!!
Kvällen var fantastisk!!!

Magnus: Premiär även här för mig och det var så gott och et helbra ställe.Blir flera gånger

Christine:Trötta somnade vi (eller jag...)på tåget tillbaka till Helsingborg och det var med frid i själ och hjärta vi somnade i vår kungasäng även den natten.

Magnus: Min fina somnade på väg ner i stolen på tåget och mina ögon kämpade. Som tur var det en trevlig tågvärd som såg till att vi inte somnande förbi Helsingborg

Söndagsmorgonen bjöd på frukost ute i solen. Vår lägenhet låg i Norra Hamnen i Helsingborg och havet precis utanför dörren och centrum lika nära. Vi njöt av morgonsolen och efter packning och flyttstädning så vandrade vi på färgan igen. Nu med Lousiana i siktet.



Väl framme kollade vi in allsköns konst, natur, folk och landade efter den makalösa helgen.


"Åh, ett par jättetuttar" trodde jag... "Näpp..." sade skylten bredvid skulpturerna... "Ögon".


Kan detta vara Munchs "Skriets" lätt upprörda bror...?


"Kvinna" minsann!


Vid niotiden på kvällen var vi tillbaka i Uddevalla och jag kan kort konstatera att detta var en helg vi verkligen behövde och snart måste göra om igen!

Magnus: Alla ni som väljer att läsa bloggen önskar jag att ni kan se det jag och Christine delar. Utåt sett är vi inte lika men väldigt lika inombords och det vet ni som känner oss båda. Vi vill båda vara öppna för nya saker och äventyr och ni som vill dela detta med oss är innerligt välkomna!

Christine:Ja, Och att fånga dagen på det sätt som VI tycker är det bästa sättet kommer vi aldrig att ändra på. För det finns bara en sak som är viktigare än allt annat och det är att värna om dom vi älskar. Måste passa på att sända all kärlek och allt tack till er som stöttat oss och inte dömt oss. Ni som delat vår lycka ni finns i våra hjärtan och det kommer vi aldrig glömma. Till er som känner er träffade i motsatt syfte vill jag säga: Hoppas ni finner lyckan ni med. Det händer när man minst anar det och den dagen då kommer ni förstå!

För vet ni... störst av ALLT är kärleken!



All frid
//Christine och Magnus