akryl

Tystnad är avslöjande.

I över ett dygn har jag nu hört alla andra tala utan att kunna tillföra mer i samtalen än nickar och miner..

Minerna börjar ta slut och jag har insett att jag inte kan variera dem så väl...

Jag, Magnus, Marcus och Freja var på annandagsrea och det var inte kul på ett enda vis bortsett från sällskapet.

Naturligtvis mötte jag massa folk jag känner och längtat efter att snacka med. Naturligtvis så kom jag på massa ideér som jag vill dela med familjen. Naturligtvis mötte jag den i särklass mest pratsamma man som vandrar på denna jord samt en utvecklingsstörd tjej som jag tycker så mycket om men hon förstod inte varför jag inte svarade på hennes tilltal.. Tittade frågande på mig när jag gestikulerade alla de tecken jag kan och försökte tala om att jag inte får prata samtidigt som jag måste sett ut som en väderkvarn...

Som tur var så fann hennes pappa där och kunde förklara. Men hon tittade på mig om om jag var någon form av elak människa som inte ville ha med henne att göra.

Men det värsta är att en av mina vänners dotter har blivit allvarligt sjuk i en extremt ovanlig sjukdom där blodkärlen spricker utan anledning och kan vara allvarligt  förödande även mot de inre organen. Min vän skrev på min facebooklogg: "Kan jag ringa"
Gissa om jag var nära att bryta tystnaden när jag så ambulansbilderna på hennes logg och fattade vad som hänt.

Känner mig som ett jätteego!

Min blivande svärmor bjöd på lunch... Min vän malin på middag... Jag har hoppat över bägge pga av att jag inte står ut med att inte få säga något i det sociala samanhanget. Sitta där som ett fån med mina stackars bristande miner som ingen ändå förstår...

Larbringskan gillar INTE läget just nu!

Frid
//Christine