akryl

Magnus hade rätt.

Under repen till julshowen så gick tempot i 200 km/h och det fanns ingen ro och tid till vila eller att bli sjuk. Under slutrepetitionsveckan och på premiärdagen kände jag att jag var ruggigt trött och ont i halsen.

"Nu ska du se att jag orkar gå och bli sjuk" gnällde jag till Magnus.
"Inte alls" svarade han "Du kommer bli sjuk den 20e, när allt är klart".

Mycket riktigt. Som på beställning blev jag sjuk den 20e. Med dunder och brak. Hostar, snörvlar, nästan löjligt trött och orkeslös.

Jag har så himla svårt för att inte kunna göra saker jag tänkt mig.

Liv och Eskil hade avslutning igår. Eftersom det bara är julavslutning en gång om året så fick dom själva önska vad dom skulle ha med sig till fikat.

Önskemålen blev hemmagjorda struvor för LIv och hemmagjorda flottyr-munkar för Eskil.

Jag måste erkänna att det var med föga entusiasm jag stälde mig och friterade igår... Men lovat är lovat så det var bara att gilla läget.

Det är verkligen frustrerande när hjärnan och viljan krockar med fysiken.

Jag älskar verkligen jul och har lyckats få med mig några julvärderingar från uppväxten som jag värdesätter högt. Enkla grejer, men värdefulla.

- Julen är till för att vara med dom man älskar.
- Stress hör inte ihop med julen. Ta det med ro!
- Åt helvete med materialism och otacksamhet för det hör inte hemma varesig på jul eller nån annan gång på året.

Det ÄR en uttjatad term men tåls att fundera kring "Det finns dom som inte har nånting! Uppskatta det du har"

Så sant. Så underskattat. Så verkligt när man jobbar med hemlösa och socialt utsatta.

Jag hör hela tiden skräckberättelser om jul och människors reaktioner.

Hålögda, sönderstressade vuxna som sitter med tom, trött blick på julafton.

Ekonomiska krascher pga av att barnen ska få "det dom önskar sig" och exakt alla rätter ska finnas på julbordet - även den där patén som ändå ingen äter. "Det är ju tradition".

Barn som gråter och skriker för att dom inte får exakt det dom önskar sig. (Uppför sig barn så är det nåt fel på föräldrarnas värderingar och barnen får lida för det. Sök hjälp och gör en akutinsts så ditt stackars barn lär sig att inte vara så bortskämd och får onödigt stora smällar i livet pga av sitt egobeteende. För borskämdhet genererar egoism och det påverkar även hela dess tillvaro - inte bara jul)

Ja, jag reagerar starkt över detta.

En klok mässiska sa en gång (något som kanske verkar deppigt):

"Se dig omkring på julafton på dem du har runt dig och förstå att det är ingen självklarhet att dom är där nästa år"

För så är det ju. Vi har varandra NU. Det handlar inte bara om jul. Det är ju alltid så. Vi har varandra nu och därför ska vi förvalta varandra NU. Älska varandra och visa det!

Jag kan inte ta ansvar för andras agerande - endast för mitt eget.

Jag ska fortsätta hålla de värderingar jag växte upp med och fira julens gemenskap.

Vi ska duka för en extra person som en symbol för att det finns så många där ute som är ensamma och då ska vår dörr vara öppen för den som behöver det.

Vi ska dansa kring granen så det blir barr i hela lägenheten och dansa långdans i alla rum - trots att vissa rum är små.

Vi ska sjunga julsånger och knäcka nötter. Se på Kalle Anka och Karl-Bertil Johnssons julafton och läsa alla de julklappsrim vi komponerat.

Vi ska njuta av att våra nära och kära är där - nästan allihopa. För dom som inte är med oss ska vi tända julkrubbans ljus och minnas det goda.

Vi ska, några av oss i familjen, ge ett par timmar av vår julafton på att sjunga och spela på Gemenskap i jul, för de människor som inte är benådade med att ha ett värmande hem, julmat och genemskap.

Kanske låter det präktigt i vissa öron? Det skulle vara präktigt om man bara snackade. Men det är en frid när man genomför det i handling!

God jul och all frid
//Christine