akryl

Nu på morgonen fick jag några sms som värmde oerhört.
Det var kryapådig-sms från några av dom ungdomar jag lärt känna genom jobbet och via Marcus och ord kan inte beskriva dess betydelse.

Jag kan inte förstå allt snack om "dagens ungdom" och att dom skulle vara så mycket mer jobbiga och besvärliga än när vi, i min generation, var "unga".
Det är snarare oss vuxna det hänger på tycker jag.

Ungdomarna idag är INTE jobbigare och besvärligare än vår generation däremot är dom mer bortglömda och åsidosatta.

Det är inte deras fel - vi vuxna måste ta på oss den skulden!

Det vanligaste jag hör, i alla de samtal jag har med ungdomar, är att dom känner en hejdlös prestationsångest och att dom inte känner sig sedda. Detas drömmar och visioner blir inte tagna på allvar och många av dom har inte ens någon som lyssnar när dom berättar om vad dom drömmer om i livet och vad som hänt under dagen. 

OBS! Måste förtydiga att detta inte alls gäller alla!! Men skrämmande många!!

Varje lektion jag har brukar jag ställa eleverna en fråga.

"Om du bara fick lära dig en enda sak under denna terminen.. Vad skulle det vara - om jag fick bestämma?"

Svaren brukar vara:
- Att lära oss sjunga
- Att lära oss stå på scenen och vara modiga
- Att lära oss noter

och så vidare...

Men nej... Visst, det är bra om dom lär sig det musikaliska för det är tots allt musiklektioner vi har, men det är inte det jag vill att dom ska bära med sig. Det jag vill att dom mest av allt ska lära sig är:

"Låt aldrig någon tala om för dig att du inte kan nå dina drömmar! För du kan nå precis dit du vill!"

Nu börjar dom vänja sig vid att få denna fråga och många svarar "rätt". Men i början så brukar dom titta på mig som om jag kom från yttre rymden, helt frågande.
Men till slut så förstår dom att dom faktiskt kan nå sina drömma! Alla kan det!

Jag återkommer ofta till ett citat av Jonas Gardell:

"När jag var liten kunde jag flyga - ända tills de vuxna sa att jag inte kunde"

Det stämmer!

Det gör mig vansinnig när jag hör ungdomar berätta för mig om hur dom bemöts av vissa vuxna. Hur dom präntas in Jantelagen. "Du ska inte tro du är nåt!" Fruktansvärt!!

Och ännu värre är när vuxna försöer få sina ungar att leva dom drömmar som de själva aldrig lyckades nå.

Vi vuxna måste ta vårt ansvar och låta våra ungar drömma, flyga och nå dom drömmar som längtar efter. Vi har ingen rätt att begränsa dom och säga att dom inte kan.
För dom KAN!!!!!

Tack alla ni underbara ungdomar som skickat så fina sms igår och i dag (och även alla andra dagar)!!

Det betyder oerhört mycket och jag är så stolt över er och dom fina människor ni är!!!

All frid
//Christine