Carpe Diem, Color Diem!
Jag märker att jag hela tiden återvänder till Kay Pollaks tankebanor kring hur man ska hantera livet och dess situationer.
Man står alltid inför två val! Alltid!
Man kan inte alltid påverka situationen i sig själv men hur du väljer att bemöta den är helt och hållet upp till dig och ditt val.
I skrivande stund kommer det upp ett klassiskt ordspråk:
Carpe Diem - Fånga dagen!
Det finns få ordspråk som tjatats ut som detta och framför allt så andvänds det flitigt men efterlevs inte lika strävsamt.
Jag vill stanna upp vid detta. Slå samman dessa två tänk och lägga till en sak till ordspråket.
Carpe Diem, Color Diem!
Fånga dagen, måla dagen!
När en ny morgon gryr och du slår upp dina ögon står du inför dessa eviga val om hur du ska bemöta och hantera just denna dag.
Din "ryggsäck" kanske är tung som bly av alla bekymmer, sjukdom, elände och sorger... Men du måste ju ändå möta just denna dag. Och "ryggsäcken" sitter där den sitter.
Det är svårt! Jättesvårt!
Men kanske kan vi påverka detta? Vår dag alltså.
Jag gillar att se saker och situationer i bilder.
Vi vaknar. Ser på vår dag (det lilla vi kan sia om den) och automatiskt ser vi på dagen med påverkan av hur vi mådde och hur vi hade det dagen innan. Somnar man med oro, sorg eller bekymmer så är det inte så konstigt att man vaknar påverkad av detta. Jag tror att det lätt blir en ond cirkel.
Så sitter vi där. Med vår nya dag framför oss.
Kanske kan man visualisera vardagen som en sån där tavla där man färglägger efter siffror. I vilket fall är vår dag, tavlan, ännu ofärgad. Siffrorna är fingervisningar om hur vi bör färgsätta den. I många fall är kulörerna i de gråa färgtonerna eller i de bleka, lite mer diskreta färerna.
Av ren vana och ofta i ren orkeslöshet så väljer vi att snällt färglägga efter de siffror som står som anvisning. För det är så det bör vara tycker vi...
"Det är ju vardag. Det är inte fest eller nåt speciellt tillfälle en grå och trist tisdagsmorgon när man har en tung arbetsdag framför sig med hämtning och lämning av barn, med planering och handling, med ekonomiska bekymmer och med snörvlande trötta barn, grinig make/maka och dessutom den där migränen som gör sig påminnd när man minst behöver den. Vem ska orka sätta in några nya färger i detta???"
Jag hävdar ÄNDÅ bestämt att vi kan sätta en annan färg på det hela. För det är vi själva som håller i palletten.
Små duttar av färg gör mycket.
Det är vi själva och det samhälle och den kultur vi lever i som satt siffrorna på våra tavlor. Det är trots allt vi själva som har accepterat att det är så som vi BÖR färgsätta vår dag.
Det är vi själva som har valt att vår vardag ska se ut som den gör idag. Det värsta är att vi för över detta på våra barn. Vi har accepterat och därför är det som det är! Inte situationerna (dom kan vi verklien inte alltid välja eller påverka) men hur vi bemöter det som händer är helt och fullt vårt eget val!
Men vi HAR vår pallett!!!
Färgerna fins där!!!
MÅLA!!!
När man dricker kaffe - då ska man dricka kaffe! Inte tänka på disken efter.
Däri ligger en av nycklarna, tror jag!!
För om jag inte är närvarande i den stund jag just nu är i - då är det omöjligt att jag ska uppleva den rätt. Och då kan jag inte färglägga den som jag vill. Jag fångar den inte. Jag målar den inte. Jag tappar den.
Och våga förlåta!
Vi missar så mycket i vår bitterhet. Vi är människor. Inte programerade maskiner.
Vi gör misstag. Alla gör vi misstag och vi vill alla få förlåtelse när det händer. Men vi är inte alltid lika snabba med att förlåta i gengäld.
Jag ska försöka leva mer som jag vill lära.
Det skulle vara skönt att en dag kunna titta ner i sin egen "ryggsäck" och plocka upp bitterhet och bleka färger. Kasta bort dom för gott!
Det är ingen omöjlighet. Det är ett val.
Jag kan bara ta ansvar för mig och mina val. Du kan bara ta ansvar för dig och dina val.
Jag ska fånga. Jag ska måla. För det är nu jag lever. Det är nu jag ska dricka mitt morgonkaffe och det är nu jag ska känna hur det smakar. För... sedan när jag diskar... då ska jag vara där istället - i den stunden. Då ska jag diska. Men först kaffe. Bara kaffe och just den stunden!
Carpe Diem, Color Diem!
Man står alltid inför två val! Alltid!
Man kan inte alltid påverka situationen i sig själv men hur du väljer att bemöta den är helt och hållet upp till dig och ditt val.
I skrivande stund kommer det upp ett klassiskt ordspråk:
Carpe Diem - Fånga dagen!
Det finns få ordspråk som tjatats ut som detta och framför allt så andvänds det flitigt men efterlevs inte lika strävsamt.
Jag vill stanna upp vid detta. Slå samman dessa två tänk och lägga till en sak till ordspråket.
Carpe Diem, Color Diem!
Fånga dagen, måla dagen!
När en ny morgon gryr och du slår upp dina ögon står du inför dessa eviga val om hur du ska bemöta och hantera just denna dag.
Din "ryggsäck" kanske är tung som bly av alla bekymmer, sjukdom, elände och sorger... Men du måste ju ändå möta just denna dag. Och "ryggsäcken" sitter där den sitter.
Det är svårt! Jättesvårt!
Men kanske kan vi påverka detta? Vår dag alltså.
Jag gillar att se saker och situationer i bilder.
Vi vaknar. Ser på vår dag (det lilla vi kan sia om den) och automatiskt ser vi på dagen med påverkan av hur vi mådde och hur vi hade det dagen innan. Somnar man med oro, sorg eller bekymmer så är det inte så konstigt att man vaknar påverkad av detta. Jag tror att det lätt blir en ond cirkel.
Så sitter vi där. Med vår nya dag framför oss.
Kanske kan man visualisera vardagen som en sån där tavla där man färglägger efter siffror. I vilket fall är vår dag, tavlan, ännu ofärgad. Siffrorna är fingervisningar om hur vi bör färgsätta den. I många fall är kulörerna i de gråa färgtonerna eller i de bleka, lite mer diskreta färerna.
Av ren vana och ofta i ren orkeslöshet så väljer vi att snällt färglägga efter de siffror som står som anvisning. För det är så det bör vara tycker vi...
"Det är ju vardag. Det är inte fest eller nåt speciellt tillfälle en grå och trist tisdagsmorgon när man har en tung arbetsdag framför sig med hämtning och lämning av barn, med planering och handling, med ekonomiska bekymmer och med snörvlande trötta barn, grinig make/maka och dessutom den där migränen som gör sig påminnd när man minst behöver den. Vem ska orka sätta in några nya färger i detta???"
Jag hävdar ÄNDÅ bestämt att vi kan sätta en annan färg på det hela. För det är vi själva som håller i palletten.
Små duttar av färg gör mycket.
Det är vi själva och det samhälle och den kultur vi lever i som satt siffrorna på våra tavlor. Det är trots allt vi själva som har accepterat att det är så som vi BÖR färgsätta vår dag.
Det är vi själva som har valt att vår vardag ska se ut som den gör idag. Det värsta är att vi för över detta på våra barn. Vi har accepterat och därför är det som det är! Inte situationerna (dom kan vi verklien inte alltid välja eller påverka) men hur vi bemöter det som händer är helt och fullt vårt eget val!
Men vi HAR vår pallett!!!
Färgerna fins där!!!
MÅLA!!!
När man dricker kaffe - då ska man dricka kaffe! Inte tänka på disken efter.
Däri ligger en av nycklarna, tror jag!!
För om jag inte är närvarande i den stund jag just nu är i - då är det omöjligt att jag ska uppleva den rätt. Och då kan jag inte färglägga den som jag vill. Jag fångar den inte. Jag målar den inte. Jag tappar den.
Och våga förlåta!
Vi missar så mycket i vår bitterhet. Vi är människor. Inte programerade maskiner.
Vi gör misstag. Alla gör vi misstag och vi vill alla få förlåtelse när det händer. Men vi är inte alltid lika snabba med att förlåta i gengäld.
Jag ska försöka leva mer som jag vill lära.
Det skulle vara skönt att en dag kunna titta ner i sin egen "ryggsäck" och plocka upp bitterhet och bleka färger. Kasta bort dom för gott!
Det är ingen omöjlighet. Det är ett val.
Jag kan bara ta ansvar för mig och mina val. Du kan bara ta ansvar för dig och dina val.
Jag ska fånga. Jag ska måla. För det är nu jag lever. Det är nu jag ska dricka mitt morgonkaffe och det är nu jag ska känna hur det smakar. För... sedan när jag diskar... då ska jag vara där istället - i den stunden. Då ska jag diska. Men först kaffe. Bara kaffe och just den stunden!
Carpe Diem, Color Diem!
Kommentarer
Trackback
