Hjärtesorg...
På kylskåpet hemma hos en av mina vänner hängde i många år ett tidningsutklipp med en dikt av Tomas Tranströmer.
Jag har, märkligt nog, aldrig frågat henne varför hon valde att ha den på kylskåpet... För den är mörk...
Så här lyder den:
Jag har, märkligt nog, aldrig frågat henne varför hon valde att ha den på kylskåpet... För den är mörk...
Så här lyder den:
"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan.
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta."
Tomas Tranströmer
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta."
Tomas Tranströmer
Som med alla dikter så väljer man själv hur man vill ta den till sig ... OM man vill ta den till sig vill säga...
För mig har dikten fått en helt annan betydelse de sista månaderna och speciellt den sista veckan.
Man kan säga att jag har fått hjärtesorg...
För mitt hjärta är visst lite ledset nu för tiden har det visat sig..
Och om hjärtat är sorgset så är det ju jag som fått hjärtesorg..
Eller hur?
Jag var väldigt sjuk 2006 och lång länge på sjukhus. Först så trodde jag och doktorn att jag klarat mig finfint och inte fått några sviter alls. Men tyvärr var det fel för hjärtat har bivit slitet av påfrestningen som det fick utstå under sjukdomen och nu säger det ifrån på skarpen...
Och det sorgligaste av allt är att jag har lyssnat för dåligt...
Hjärtat har sagt: "Sluta stressa, sluta jobba så mycket, sluta bortprioritera mat på dagarna... "
Men.. jag har med glatt mod svarat: "Ja, jag ska. Snart!"
Fast snart dök inte upp...
Så hjärtat fann ingen annan råd än att själv sätta stopp för dumheterna...
"Fatta nån gång då!!"
Men det var först när jag tuppade av härom dagen och hamnade på sjukhus som jag tror att jag började fatta allvaret. Det hela blev så klart för mig på något vis.
Jag är inte odödlig!
Hemska tanke...
Enligt undersökningarna så balanserar jag på gränsen till hjärtinfarkt och om en och en halv vecka ska dom operera så jag blir bättre. Men jag måste lära mig att leva med det... Ändra delar i mitt liv som påverkar hjärtat negativt. Ingen stress, undvika alla former av oro, måste ta mig tid att äta... Och jag försöker verkligen. Men Gud så trött jag är!
Hjärtfelet gör också att kroppen inte tar upp vätska och näring som den borde.
Men jag börjar lära mig nu. Lite i alla fall.
När jag hostar för mycket så blir hjärtat ledset och jag måste varva ner och trösta det.. då blir det gladare efter en stund.
För mig har dikten fått en helt annan betydelse de sista månaderna och speciellt den sista veckan.
Man kan säga att jag har fått hjärtesorg...
För mitt hjärta är visst lite ledset nu för tiden har det visat sig..
Och om hjärtat är sorgset så är det ju jag som fått hjärtesorg..
Eller hur?
Jag var väldigt sjuk 2006 och lång länge på sjukhus. Först så trodde jag och doktorn att jag klarat mig finfint och inte fått några sviter alls. Men tyvärr var det fel för hjärtat har bivit slitet av påfrestningen som det fick utstå under sjukdomen och nu säger det ifrån på skarpen...
Och det sorgligaste av allt är att jag har lyssnat för dåligt...
Hjärtat har sagt: "Sluta stressa, sluta jobba så mycket, sluta bortprioritera mat på dagarna... "
Men.. jag har med glatt mod svarat: "Ja, jag ska. Snart!"
Fast snart dök inte upp...
Så hjärtat fann ingen annan råd än att själv sätta stopp för dumheterna...
"Fatta nån gång då!!"
Men det var först när jag tuppade av härom dagen och hamnade på sjukhus som jag tror att jag började fatta allvaret. Det hela blev så klart för mig på något vis.
Jag är inte odödlig!
Hemska tanke...
Enligt undersökningarna så balanserar jag på gränsen till hjärtinfarkt och om en och en halv vecka ska dom operera så jag blir bättre. Men jag måste lära mig att leva med det... Ändra delar i mitt liv som påverkar hjärtat negativt. Ingen stress, undvika alla former av oro, måste ta mig tid att äta... Och jag försöker verkligen. Men Gud så trött jag är!
Hjärtfelet gör också att kroppen inte tar upp vätska och näring som den borde.
Men jag börjar lära mig nu. Lite i alla fall.
När jag hostar för mycket så blir hjärtat ledset och jag måste varva ner och trösta det.. då blir det gladare efter en stund.
Och när jag blir tungandad är det samma sak som gäller...
Men jag VET att jag kommer lära mig. Tar jag mig igenom den här försat persen och lär mag lyssna på hjärtat så kommer jag kunna leva ett helt normalt liv!
Jag har för mycket att leva för. Livet är en välsignelse och en gåva. Sankte Per ska inte få bädda pinnsoffan till mig på läääänge...
Jag är bara 35 år och jag tänker leva MINST lika många till!! Runt mig finna så mycket kärlek, glädje, frid och innerlighet ... det vägrar jag att förlora!!
Himlen får vänta helt enkelt!!
Jag ska lyssna... lära... kämpa ... leva .. och se till att hjärtat mår så bra att det jublar av glädje!!
För det är en väckarkloacka.
Allt annat blir futtigt, litet och obetydligt!!
Jag älskar livet och jag älskar människorna som lever nära mig. Och ibland kanske man måste få en väckarklocka för att bli påminnd om just detta.
Ja du, Tranströmer... Det är sanna ord det där...
Kanske var det ett mindre genidrag av min vän att ha tidningsutklippet på sitt kylskåp? Kanske är det viktigt för oss alla att påminna oss om vad vi har och inte minst om vad vi kan förlora.
Det är vitigt att fånga kärleken. Det är viktigt att säga "Jag älskar dig". För det kan hända så fort..
Till sist.. Minna ni vad man brukade skriva i poesiböckerna förr? Då suckade man... nu påminner jag mig varje dag - flera gånger - om hur sanna orden är:
Frid till er alla
//Christine
Men jag VET att jag kommer lära mig. Tar jag mig igenom den här försat persen och lär mag lyssna på hjärtat så kommer jag kunna leva ett helt normalt liv!
Jag har för mycket att leva för. Livet är en välsignelse och en gåva. Sankte Per ska inte få bädda pinnsoffan till mig på läääänge...
Jag är bara 35 år och jag tänker leva MINST lika många till!! Runt mig finna så mycket kärlek, glädje, frid och innerlighet ... det vägrar jag att förlora!!
Himlen får vänta helt enkelt!!
Jag ska lyssna... lära... kämpa ... leva .. och se till att hjärtat mår så bra att det jublar av glädje!!
För det är en väckarkloacka.
Allt annat blir futtigt, litet och obetydligt!!
Jag älskar livet och jag älskar människorna som lever nära mig. Och ibland kanske man måste få en väckarklocka för att bli påminnd om just detta.
"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan.
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta."
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta."
Ja du, Tranströmer... Det är sanna ord det där...
Kanske var det ett mindre genidrag av min vän att ha tidningsutklippet på sitt kylskåp? Kanske är det viktigt för oss alla att påminna oss om vad vi har och inte minst om vad vi kan förlora.
Det är vitigt att fånga kärleken. Det är viktigt att säga "Jag älskar dig". För det kan hända så fort..
Till sist.. Minna ni vad man brukade skriva i poesiböckerna förr? Då suckade man... nu påminner jag mig varje dag - flera gånger - om hur sanna orden är:
Lär dig livets största gåta:
Älska, glömma och förlåta!
Älska, glömma och förlåta!
Frid till er alla
//Christine
Kommentarer
Postat av: Bibbi
Den dikten är obeskrivligt sann....
Jag vet hur det känns när döden gör besök, ibland har han ju som bekant inte bara "tagit mått" I VÅR FAMILJ utan även TAGIT MED SIG!
Han stryker omkring nu igen, gömmer sig och tittar fram o säger: "titt-ut, här är jag, ni glömmer väl inte mig, blink, blink!"
Undrar hur många gånger han "tagit mått" hos oss...verkar som han har en skylt här med "privat parkering"!
Nog påminns man om att ta vara på nuet, men det är inte alltid så lätt även om man vill!!
Trackback
