akryl

"Äger du ingenting så är du ingenting" hörde jag en kvinna säga en gång.

Så sorgligt att man inte kan ställa högre krav på livet än så!

"Jag kan bo under en filt och vara lycklig bara dom jag älskar finns där och mår bra" sa en annan och jag jublar!

Ovan är exempel kommentarer i sin ytterlighetsform.

Att mäta värde, liv och lycka i materiella ting/ pengar är vansinne enligt mig. Då har man missat själva poängen med livet.

Däremot ger pengar en större frihet. Det förnekar jag inte. Men det ger inte alls lycka.

Att vakna och se in i ögonen på den man älskar samtidigt som man vet att ens barn sover tryggt i rummen bredvid - det är lycka.

Att spontant få en bamsekram av 190 cm tonåring som från hjärtat utbrister "Jag älskar dig mamma" - det är lycka.

Att kunna hänga upp nya gardiner och lägga på en ny matta under vardagsrumsbordet - det är kul. Men det är inte lycka.

Att kunna gå på konsert eller på teater - fantastiskt roligt. En nåd att ha mjligheten. Men det är inte lycka.

Teaterföreställningen tar slut, mattan blir såsmåningom sliten, konsertpubliken går hem och gardinerna blir omorderna... Kärleken består. Närheten och tryggheten består OM man vårdar och förvaltar den.

Lycka är att någon saknar mig när jag inte är hemma. Lycka är att få äta kvällsmat med familjen och ta reda på hur allas dag har varit. Lycka är INTE att ha rostbiff istället för kalvkorv på smörgåsen. Lycka är att ha möjlighten att äta smörgåsen tillsammans med dom man älskar.

Idag lever alltför många med en föreställning om att lycka är det du kan visa i konkreta materiella ting eller i någon annan form av framgångsbarometer. Vlken titel har du? Vilken lön har du? VAD har du i materiella ting?

En tonårstjej jag känner väl berättade att hon aldrig sett sina föräldrar kramas.

Gode Gud... stackars dom!!!  Stackars barn!! Om  föräldrarna aldrig visar kärlek sinsemellan hur ska då barnen kunna bilda sig en sund uppfattning om kärlek?

För mig är inte kärlek en ekonomisk / materiell uppgörelse. Det är ju fruktansvärt att leva så.

Varthän landar lyckan i det? Kanske förväxlar man materiell trygghet och lycka?

Visst trygghet är oerhört viktigt och allt är lättare om den tryggheten även grundas i det materiella. At man har ett hem där allt nödvändigt finns. Men det är ändock inte de materiella sakerna som bör regera i hemmet. Kärlek ska få stört utrymme. Annars är det ett dött hem.

Tygghet är också att veta att man är älskad.

Många stannar kvar i osunda alternativt kärlekslösa förhållanden just pga av trygghet.

Pengar ger inte lycka - men gör livet lite lättare, det är ju bara så.

Kärleken är gratis!!!! Ändå väljer så många bort den eller prioriterar annat före...

Men skulle jag behöva välja är valet lätt.

Störst av allt är käleken och jag är så stolt, så stolt över att kunna ge och få kärlek. Jag är så benådad av det faktum att jag älskar och blir älskad tillbaka.

Jag är så lycklig för att jag kan älska. Jag är så lycklig för att jag är älskad.

"Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.

Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.

Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna..."

( 1 Kor 13 )

 

Frid med hopp om kärleken

//Christine