Jag fick mig en tankeställare...
I morse gick jag för att köpa cigaretter (Ja... jag vet att det är ohälsosamt!!) och fick mig en lite väckarklocka samt en insikt om mina egna fördomar.
När jag stod i kassan för att betala så blev jag expiderad av en kille i 20-års åldern. Jag kan föreställa mig att killen i fråga hade lätt för att få tjejer för han såg väldigt bra ut och man förstod att han lägger mycket tid på sitt yttre.
I samma stund som jag sträckte fram pengarna så kom killens arbetskamrat, en dam jag tror var nära pensionåldern.
Samtidigt som jag betalade går damen fram till killen i kassan för att hämta något under disken. Hon säger rappt:
"Nä du... det är tejpen jag vill ha - inte dig"
så tittar hon på mig och fortsätter
"Tänk, han springer efter mig hela tiden..."
"Haha..." svarade jag "Ja, du får dra en tydlig gräns... för så kan du ju inte ha det"
Av någon outgrundlig anledning så har jag vid detta tillfälle en förutfattad mening om att det kvinnan säger är ett självklart skämt!! Eller hur?
Av samma outgrundliga anledning är jag supersnabb med att döma dem båda och ta för givet att killen i kassan aldrig nånsin skulle komma på tanken att flirta med damen.
När jag går därifrån, småskrattandes över damens rappa kommentarer till sin kollega, så går jag förbi en uppslagen tidning. Jag slängde en blick och stannade till av förvåning när jag får se rubriken.
"VÅR KÄRLEK ÄR SVÅR FÖR SAMHÄLLET ATT ACCEPTERA"
står det med stora svarta boktsäver som överskrift för en artikel om ett kärlekspar.
Jag tog upp tidningen och läste vidare och kände mig lite dum när jag upptäcker att det handlar om en äldre kvinna och en yngre kille som förälskat sig i varandra och nu vill visa hela världen hur mycket dom älskar varandra och att dom möter så hårt motstånd av samhället p.g.a. deras åldersskillnad.
Hon var närmare pensionåldern. Han i 20-årsåldern.
Precis som de två arbetskamraterna i kassan.
Jag funderade lite över detta när jag gick hemåt. Varför är det så? Våra förutfattade meningar är så djupt rotade inom oss att vi inte ens reflekterar innan vi dömer ibland.
Det där gillar jag inte hos mig själv.
Detta måste jag fundera på mer!! Fy, så skamligt att jag är så snabb på att döma.
Fy mig!
Frid
//Christine
När jag stod i kassan för att betala så blev jag expiderad av en kille i 20-års åldern. Jag kan föreställa mig att killen i fråga hade lätt för att få tjejer för han såg väldigt bra ut och man förstod att han lägger mycket tid på sitt yttre.
I samma stund som jag sträckte fram pengarna så kom killens arbetskamrat, en dam jag tror var nära pensionåldern.
Samtidigt som jag betalade går damen fram till killen i kassan för att hämta något under disken. Hon säger rappt:
"Nä du... det är tejpen jag vill ha - inte dig"
så tittar hon på mig och fortsätter
"Tänk, han springer efter mig hela tiden..."
"Haha..." svarade jag "Ja, du får dra en tydlig gräns... för så kan du ju inte ha det"
Av någon outgrundlig anledning så har jag vid detta tillfälle en förutfattad mening om att det kvinnan säger är ett självklart skämt!! Eller hur?
Av samma outgrundliga anledning är jag supersnabb med att döma dem båda och ta för givet att killen i kassan aldrig nånsin skulle komma på tanken att flirta med damen.
När jag går därifrån, småskrattandes över damens rappa kommentarer till sin kollega, så går jag förbi en uppslagen tidning. Jag slängde en blick och stannade till av förvåning när jag får se rubriken.
"VÅR KÄRLEK ÄR SVÅR FÖR SAMHÄLLET ATT ACCEPTERA"
står det med stora svarta boktsäver som överskrift för en artikel om ett kärlekspar.
Jag tog upp tidningen och läste vidare och kände mig lite dum när jag upptäcker att det handlar om en äldre kvinna och en yngre kille som förälskat sig i varandra och nu vill visa hela världen hur mycket dom älskar varandra och att dom möter så hårt motstånd av samhället p.g.a. deras åldersskillnad.
Hon var närmare pensionåldern. Han i 20-årsåldern.
Precis som de två arbetskamraterna i kassan.
Jag funderade lite över detta när jag gick hemåt. Varför är det så? Våra förutfattade meningar är så djupt rotade inom oss att vi inte ens reflekterar innan vi dömer ibland.
Det där gillar jag inte hos mig själv.
Detta måste jag fundera på mer!! Fy, så skamligt att jag är så snabb på att döma.
Fy mig!
Frid
//Christine
Kommentarer
Trackback
