Jag är tacksam...

... för tonåringen som gnäller över att han måste hjälpa till och diska
-för det betyder att han är hemma och inte ute och på gatorna och drra

....för skatterna jag betalar
- för det betyder att jag har ett jobb.

 

....för att jag måste städa efter en fest
- för det betyder att jag har vänner.

 

....för att kläderna är lite trånga
- för det betyder att jag har mat på bordet.

 

....för att gräsmattan behöver klippas,
fönster tvättas och hängrännor rensas
- för det betyder att jag har ett eget hem.

 

...för skuggan som bevakar mitt arbete
- det betyder att jag är ute i solen.

 

....för alla klagomål på politiker
- för det betyder att vi har fri yttranderätt.

 

....för att parkeringsplatsen är längst bort
- för det betyder att jag har råd att ha bil.

 

....för min höga elräkning
- den betyder att jag har det varmt.

 

....för kvinnan i kyrkan, i bänken bakom mig,
som sjunger falskt
- för det betyder att jag kan höra.

 

....för tvätthögen på bordet
- för det betyder att jag har kläder att ta på mig.

 

....för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen
- för det betyder att jag har kunnat arbeta hårt.

 

....för väckarklockan som ringer på morgonen
- för det betyder att jag lever.

Synnerligen roande!




Bara ben!



Av: Bengt Brunte Bondeblad


Bakom brödbutiken bodde Baskerbosses båda bröder, bröderna Basker. Brödernas båda brädade beundrarinnor brukade besviket begagna brödbutikens bullar. Bullarna bakade Baskerbosses bas, Bagarbasse. Baskerbosse bodde bredvid brödbutikens blå byggnad. Baskerbosses bröders brädade beundrarinnor bodde båda bortom bergen, besynnerligt billigt bredvid Biffbertils bastanta baconbod. Byxbeklädd blott baktill..., beslöt Baskerbosse besöka Biffbertils baconbod. Bilen brummade bort bredvid belgiska bananbolagets blå byggnad. Bort bortom B-lagets bisarra bazarer, bort bortom brottarnas bökiga bryggor. Betongen brusade bredvid bilen. Behärskat bromsade Baskerbosse bakom bankbudets beigea buss. Bankbudet betraktade Baskerbosse blygt. Baskerbosse besvarade Bankbudets blick. Bakom balkongbrokaden beskådade båda beundrarinnorna besöket. Baskerbosse bar buttert bort bilen bakom Biffbertils baconbod. Bland bilvraken bakom baconboden brukade Biffbertil bygga billiga bidéer. Braket blev bedövande, "Bänd bort Bentleyn, bänd bort Bentleyn", brölade Baskerbosse besatt. Bankbudet bajsade baken brun. Båda beundrarinnorna bantade bort brösten. Bagarbasse bakade bredare bullar. Baskerbosse brottade bort bilvraken, böjde bak bidéerna, bankade Biffbertils brevlåda bucklig, bromsade bestört. Beskedet blottades bakom brevlådan: Biffbertil bortrest. Bankbudet blev buddhist. Båda beundrarinnorna började betala besynnerliga bankgiroblanketter beträffande betal-TV:s bredare basutbud. Baskerbosses beklagliga belägenhet bekymrade blott bredvidboende Becks bortskämda, bleka boxer.

 

Be brave

//Blogginnehavarinnan


Leksaksfiguren

Det var en gång en pojke som var med sin pappa i en leksaksaffär.

En uppblåsbar leksaksfigur i storlek av en fullvuxen männsika stod inne i affären.
Det var en sån där boxningsfigur.

Om man slog till figuren så ramlade den bakåt men luften i den gjorde att det fjädrade tillbaka och hamnade tillbaka i upprättstående läge igen.

Pojken slog till figuren som naturligtvis föll bakåt - och sedan reste sig upp igen.

Gång efter gång...

Trots alla pojkens puttar och slag, som gjorde att han föll mot golvet, så reste leksaksfiguren sig upp i stående läge igen.

Pojken tittade på sin pappa och sa:

"Varför gör gubben så? Är det för att han står upp på insidan eller?"

Frid vänner
//Christine

Marcus, min stolthet och hjärtas fröjd!

Dagens andra bloggning!

Hittade lite kul bilder på Marcus, min son och stolthet! Tänk, vilken tur att just jag fick bli hans mamma!!!



Mitt i ett solo! Rock on rocker!!



Marcus går ut 9:an. "Klanen" var på plats och förde mest liv av alla!! Men herregud... Man går bara ut 9:an en gång!! Klart man ska fira det!!!



"Let the sunshine in...!!" Hippiefest på G! Sååå roligt vi hade!!



Älskade vännen Shelli, Marcus och Holger - the hippiedog!



Underbara Pernilla, långhårig Marcus och älskade Ingemar som tyvärr lämnade oss alla i höstas. Vi saknar dg Ingemar!! Håll ställningarna i paradiset nu!!



Marcus och "fasters rockstar" Alfred!



Ja... pussplats minsann...



Våldsam efter avlutningen i 9:an!



The Randoms heter bandet och Marcus sitter bakom trummorna.



Ja... ehh....


Marcus klass på Musikproduktion, Plusgymnasiet Uddevalla



Mer trummor... annan konsert...



..och lite mer trummor...



..och lite gitarr...



Pernilla och Marcus - dödspolare och bandpolare.. Finns en anledning till att dom kallar varandra syskon.. Dom till och med har samma minspel.. Märkligt!! Och dom är sååå fantastisk som duo.



Solosång och solospel



Pernilla, Marcus och Peter Heddelin



Älskar denna bilden. Så himla klockrent och så typiskt Pernilla och Marcus!!!



Lussetåget från 2009. Marcus är tomte just denna dag!



...och rocktomte en annan dag...



Observera Pernilla i bakgrunden... Snacka om att vara "in the rocking mood"!



Polarnas polare sjunger i vanlig ordning!



Yeah!!!



Julgransplundringsblues?



Jag och min älskling!! Jösses va svarthårig jag var då!!! SKÖNT att jag har min vanliga hårfärg nu!!



Åhhh... jag älskar honom så!!!



Ehh.. jaha.. eller...jo.. Äh... varför inte?



En variant utan sallad!

Ja, herregud vilken tur att jag får vara mamma till denna störtsköna snubbe!!

Frid vänner
//Christine



Att samla på människor...


Jag samlar på människor!

Och så tar jag fram dom när jag behöver dom! Sant!

Fast jag samalar inte på människorna i sig självt - bara på det dom är!

Jag samlar på utseenden, historier, på karraktärer jag ser och jag är en expert på att tjuvlyssna!!!

När jag hittat en person jag vill ha med i min samling så noterar jag det som jag vill spara på hos individen i fråga och när jag minst anar det så kommer det till andvändning.

Mestadels behövs dom i mina texter och i liknande projekt.

I mitt förra inlägg berättade jag att jag aldrig skriver om mig själv i texter. Det är för privat!!
Därför behöver jag de människor jag samlar på.

Det kan vara olika saker jag sparar och oftast är det så att jag får ett intryck av en människa och spinner vidare på det och vips har jag en karraktär, låtidé eller en känsla som dom ger mig så jag kan förmedla den i text.

Några exempel är:

- En söt liten tant jag såg på stan. Hon stannade till och tittade ner på sina skor och suckade, sedan tittade hon upp mot den blå himlen och log. Henne sparade jag direkt. För hon såg ut att tänka: "Åh, skorna skaver och knäna värker, man är inte längre ung och obehindrad... Men det är underbart att vara bland människor idag och det underbara vädret ler mot mig... Bäst att jag ler tillbaka!" Hon gav mig ett ansikte och en attityd jag fann så varm att använda.

- Ett medelålders par som satt på en resturang. Under en hela besöket sa dom kanske 3 meningar, mycket korta dessutom, till varandra. All övrig tid tittade dom antingen ut i tomma intet eller på annat än varandra. Jag frågade mig själv VARFÖR dom fortfarande var ett par och vad dom hade för utbyte av varandra när dom
inte ens hade varandra något att säga.. Det går att bygga massor av texter på just dom. Många infallsvinklar.

-  En herre som väntar på bussen och sms:ar
samtidigt som han tyst småfnittrar som en tonåring... Kanske sms:ar han med sin livs kärlek som han funnit på äldre dagar? Kanske sms:ar han med sin fru sedan 20 år som han planerar att leva även resten av sitt liv med..?

- En mycket stilig man men ytterst välpressade byxor
som i mycket omsorgsfull fadar upp hamburgare, pommes och ketchup i en närmast pedantisk ordning på sin bricka på McDonalds för att sedan äta det i en planerad följd... Intressant. Får direkt bilder av hur hans hem och övriga liv kan se ut..

- En arg tonårstjej som sitter på bussen och väser fram:
Fan..helvete..jävlar... etc med en mycket hård och sammanbiten ton. Varför? Där finns hur många uppslag som helst.

- En kille bakom mig på bussen som snackade med sin tjej i mobilen
. Han tilltalade henne hela tiden med "Älskling" och samtalet slutade med att hon var vansinnig för att han inte hade råd att köpa en , enligt henne, bättre födelsedagspresent till henne än vad han gjort. Stackarn!


Ja.. jag kan hålla på i evigheter.

Min son Marcus och jag har, så länge jag kan minnas, fördrivit tid, mycket tid med att sitta och spana på folk. När vi ser någon intressant så försöker vi använda fantasin och berätta för varandra hur vi tror att hans/hennes liv och vardag ser ut. Det är superbra tidsfördriv och man får massor av kul uppslag till texter och liknande- och hysteriskt mycket skratt dom gånger tankarna skenar iväg!!
Pröva själv nån gång!!

Jag använder även mina vänner, nära och kära i mina texter. Men jag berättar det aldrig för dom. Finns ingen anledning. Det är en hemlighet jag varmt bevarar för mig själv.


Nu ska jag slänga på en pava java och sedan kolla film. Eller lyssna på musik... Blir nog båda sakerna... Känner att en kreativ period är på ingång.
Jag har stoppat upp mina senaste kreativa perioder så nu är det väldigt välkommet känner jag.
Jag har många nya texter att skriva, många nya tavlor jag vill måla och jag har många nya ideér att fundera och sätta i handling!!

Så frid till Er , all frid!
//Christine










Texter jag älskar av olika anledningar

Jag älskar ord. I alla former.
Jag har svårt att förstå dom som lyssnar på musik men struntar i texten...
Ibland kan det vara lättare för mig att tala till min omgivning med hjälp av en låt.
Kanske därför jag blev låtskrivare?

Men just i mitt låskrivande har jag samtidigt vissa regler jag sätter för mig själv... När jag skriver för andra så vägrar jag lägga in delar av mig själv i det. Jag brukar använda andra att skriva om istället - även nar jag skriver i "jag-form".

Det är en jätteutmaning ibland. För det är så mycket lättare att använda delar av sig själv i en text.
En av de texter jag tyckt var roligast att skriva var Barbados senaste singen "Vilda kvinna" där tre män försöker vinna en kvinnas (Johanna Toftby) hjärta med hjälp av olika medel. En försöker fånga henne med pengar, och status, en med hjälp av att vara en känslosam man som talar ut och charmar, och en försöker fånga henne med "sexappeal".

Alla tre killarna blir dissade och det kändes kanon att kunna skriva ur just den synvinkeln med tanke på hur märkt samhället är av att "nöja sig med mindre". Det va kul att , med glimten i ögat, kunna säga att man faktiskt ska ställa krav på sina drömmar och den kärlek man förtjänar!

Här kan du lyssna på Vilda Kvinna.


En text som jag tycker så himla mycket om är en översättning som Cornelis Vreeswijk gjort av en engelsk text.
Den är så enkel, så fin.

Om jag vore arbetslös


Om jag vore arbetslös, och du var förmögen
skulle du vilja ha mig då, tror du att jag dög sen

Om jag vore efterlyst, gav du mig en chans då
Om polisen förhörde dig, sa du var jag fanns då

säg om du har kärlek kvar, säg det om du vågar
kan du ge mig ett ärligt svar, jag bara frågar

om jag vore friare, vad fick jag för svar då
om du fick ett litet barn, skulle jag bli far då

om jag har en dubbelsäng, med lakan av siden
vill du gifta dig med mig då, och sova i den

om jag vore arbetslös, och du var förmögen
skulle du vilja ha mig då, tror du att jag dög sen

skulle du vilja ha mig då, tror du att jag dög sen

Här kan du lyssna på den.

En kärlekstext som sopar banan med många andra är Kents utan dina andetag.
Madre Mia... Helt fantastsik.

Utan dina andetag

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

Hela texten är fantastsik men refrängen är så klockren att jag inte ens finner ord för att beskriva det!

Här kan du lyssna på Utan dina andetag!


Nu till en låt jag av olika anledningar ofta återkommer till.
Texten är genialisk och och handlar om Nikki Sixx (Mötley Crues basist) och hans tidigare relation till heroin. Texten är skriven som en kärleksförklaring till en tjej men handlar egentligen om den förrädiska beroendet han har till heroin. I låten får man också höra lite ur hans dagboksantekningar under de första dagarna på behandlingshemmet när han tände av på Heroin och tog steget mot ett drogfritt liv. Tips: Läs Nikki Sixxs bok "A Heroin Diaries". Fantastisk!

Girl with golden eyes


She speaks to me in Persian
Tells me that she loves me
The girl with golden eyes
And though I hardly know her
I let her in my veins
And trust her with my life

I wish I had never kissed her
'Cause I just can't resist her
The girl with golden eyes
Every time she whispers
'Take me in your arms
The way you did last night.'

Everything will be okay
Everything will be alright
If I can get away from her
And save my worthless life.

I wake up every morning
Jonesing for her love
The girl with golden eyes
I won't have to wait long
'Til she buries me with roses
'Cause she's always by my side

Everything will be okay
Everything will be alright
If I can get away from her
And save my worthless life.

[Spoken Word]
Day one. Dope free. I went to the clinic today and got the first dose of methadone.
I'm out of dope so I threw away all my rigs.
Day two. I can't believe it's been two days without junk.
Fucking smack, it just ruins peoples' lives.
At first it seems so sweet, then you wake up next to a monster.
Day three. I haven't had anything for three days now.
This withdrawal is killing me. It's like shock therapy to my guts.
Day four. Last visit to the clinic. My whole body feels like it's cracking into pieces.
Fragile doesn't even come close to describing how I feel.
Day five-- I'm sick as a dog, but this handful of painkillers
and a lotta whiskey's gonna get me through.
Day six-- When I'm left to my own devices I go fucking insane.
I'll never use heroin again.
Day seven-- I can't believe I'm clean!
Day eight-- Everyone says I look better--
Day nine-- The parasites are panicking--
Day ten-- They seem amazed that I'm alive!

Everything will be okay
Everything will be alright
If I can get away from her
And save my worthless life.
Everything will be okay
Everything will be alright
If I can get away from her
And save my worthless life.

Här kan du lyssna på Girl with golden eyes

Nu ska jag återgå till morgonkaffet.  Känner mig "bloggig" idag... så jag skriver nog mer senare.

All frid
//Christine

Varför vänta?

Jag blir lite starkare för varje dag. Det är skönt! Blev sjukskriven i förrgår eftersom jag fått näringsbrist i samband med problemet med mjälten etc.

Känns konstigt att vara sjukskriven. Men jag vet ju att det är viktigt! Jag måste återställa mig så jag blir helt frisk nu och det tänker jag göra för det finns så myckt liv att leva!

Problemet med mig är att jag avskyr att vara begränsad i mig själv och det blir jag ju i och med att jag inte orkar som vanligt. Men jag vill desto mer. Och jag ser ett gyllene tillfälle att utnyttja denna tiden som sjukskriven till att gör just precis det jag vill.

Jag kom att tänka på en sak i morse. Vi väntar för länge på att leva. Vi väntar för länge på att använda våra medel och möjligheter till ett fantastiskt liv.

Hur många känner inte till "fenomenet" av att många köper fina kläder och hänger dom i garderoben för att ha till "ett speciellt tillfälle".

Varför kan inte det speciella tillfället vara idag? På jobbet? I affären? Eller när som helst och var som helst!

Varför vänta?


Varför inte ha det bäst så ofta man bara kan?

Och ni förstår säkert att jag inte bara menar kläder... utan livet i sig självt!

Nu ska jag ringa en vän som jag älskar och som alltid lever sitt liv till fullo. En vän som inspirerar mig mycket på många plan; kreativt, filosofiskt och vardagligt!

Sedan, när jag är stärkt av inspiration ska jag fortsätta utveckla denna tankebana och såsmåningom ha fredag!

Känner att det är viss risk att jag måste blogga av mig lite senare.. Vi får se!

Frid till er och ert liv vänner
//Christine





Att starta om...

Det är svårt att starta om när man varit väldigt sjuk...

Ibland önskar jag att det syntes mer på mig hur dålig jag varit... för då hade det varit lättare att få folk att förstå att man inte riktigt är sig själv ännu rent hälsomässigt.

Sedan är det alltid svårt att bearbeta vetskapen om att man faktiskt inte är odödlig - vilket man allt som oftast lever som om man vore...

"Jag SKA hålla ett lugnare tempo, jag ska bara..."

För jag är väldigt trött. Och när jag är pigg så blir jag snabbt trött igen...

Har börjat jobba som vanligt igen denna veckan. Kanske inte var ett genidrag.

I natt hostade jag mycket... och jag känner av det idag.

Det är märkligt det där med hostan.
I hela mitt liv har jag förknippat hosta med förkylning eller sviter i samband med rökning osv.
Men nu vet jag att hostan talar ett annat språk ibland.
En liten alarmklocka som signalerar:
"STOPP nu måste du varva ner igen - annars blir du sjuk igen".

Om jag bara inte var så enveten! Jag tror att jag skulle behöva stanna tid och rum och bara göra det som doktorn sa att jag skulle göra en period: Bara göra saker som jag mår bra av och bara bli stark!!!

Jag försökte.. Men saker kommer i vägen och då blir det inte av.

"Prioritering" sa doktorn.
"Jag vet... jag ska bara" svarde jag.

Men jag känner mig bedrövlig som gnäller... för jag har så mycket underbart i mitt liv!!

Det handlar ju att starta om. Att komma in i det igen. Starta upp och komma in i rullorna igen.

Först ska jag till doktorn idag och sedan fortsätta starta om igen...

Och det kommer bli bra!! Så klart att det blir bra!!

Frid till er vänner
//Christine






Åsnan i brunnen


 


 

Det var en gång en bonde som hade en gammal mulåsna. En dag ramlade åsnan olyckligtvis ner i en brunn. Bonden blev ledsen, för han älskade den gamla åsnan. Men efter att noggrant ha undersökt möjligheterna att rädda åsnan ur den femton meter djupa brunnen, förstod han att det skulle bli omöjligt. Hon satt fast där nere på botten av brunnen.

Trots att han avskydde att behöva gör det, insåg han att det barmhärtigaste han kunde göra var att fylla brunnen med jord och begrava åsnan där hon stod. Det skulle förhoppningsvis bespara henne mycket lidande.

Han bad några vänner om hjälp, och tillsammans började de kasta ner ett spadtag jord åt gången. När den gamla åsnan kände den första jordhögen träffa ryggen blev hon förfärad. "Varför händer alla dessa hemska saker just mig?" Först ramlar jag ner i brunnen, och ingen kommer för att hjälpa mig. Nu försöker de glömma mig, genom att begrava mig här. Jag skulle ha försått att mitt liv skulle sluta på detta ömkansvärda sätt, Aldrig har det hänt något bra i vår familj, Pappa åsna blev aldrig något att räkna med. Mamma åsna gick på lugnande medel. Broder åsna var den fulaste i sitt gäng. Varför, varför måste detta hända?

Men medan åsnan stod där på botten av brunnen och tyckte synd om sig själv, fick hon plötsligt en lysande idé. Istället för att stå där och låta jorden begrava henne, skulle hon i varje fall kämpa under sina sista timmar. Hon bestämde att varje gång jorden träffade ryggen, skulle hon skaka av den och kliva uppåt, skaka av den och kliva uppåt, skaka av den och kliva uppåt.

Så hon började göra detta. Oavsett hur trött hon var eller hur smärtsamt det var så fortsatte hon oförtrutet att skaka av och kliva uppåt, skaka av, och kliva uppåt. Hon tvingade sig själv att vägra ge upp.

Tre timmar senare kunde åsnan triumferande ta klivet över brunns kanten och ställa sig på säker mark igen.

Samma jord som skulle begrava henne, räddade istället hennes liv.

Allt tack vare hennes sätt att hantera sin svåra situation.

Frid till er alla

//Christine


Ett stolt original!

Mycket kan jag anpassa mig till, mycket kan jag acceptera, mycket kan jag försöka förstå även om jag inte kan hålla med... men det finns en sak jag sätter mycket högt och det är att vara precis den jag är!

Med alla mina skavanker och mina tröttsamheter.

Jag vägrar att vara någon annan och jag jag brukar alltid säga:

"Jag är stolt över att vara ett original i en värld full av kopior!"


Detta är jätteviktigt för mig!

Jag blir mörkrädd när jag ser alla uppmaningar till föränding vart man än vänder sig.

Man ska klä sig på ett visst sätt, man ska ha speciella färger på kläderna beroende på vad några fommar i Paris och Milano tyckt var lämpligt just denna sesong, man ska banta -inte för hälsans skull - utan för att det tydligen är snyggt att vara anorektiskt smal.

Apropå storlek förresten... Kolla in BH-avdelningarna i klädaffärerna om du har vägarna förbi. Det finns givna avdelningar för "vår nya tids " Bh-storlekar nu nämligen. Jag kunde inte annat än bli förbryllad där jag hamnade vid en hel vägg fylld av BH:ar i storlekar som t.ex. 75 F !!!!!!

Intressant storlek.... Omfånget runt bröstkorgen under brösten är 75 cm och brösten i en size som meloner... stora meloner...

Stackars deras ryggar!!!


Och alla dessa metoder som finns... gahhh!! Det finns metoder för allt!! Till exempel för hur man blir av med rynkor genom att bara äta sojaprodukter samtidigt som du ska äta en tablett om dagen för det näpna priset av 900 kronor för 30 st. Som hittat!

Alternativt kan du roa dig med en diet bestående av pulver du rör ut i vatten *tadaaa!!* vips har du en smaklös massa du kan avnjuta och resultatet blir att du rasar några kilo i vikt och på så sätt höjer din livskvalité..... Eller?

Det finns även mottagningar dit du kan gå och få diverse uppiggningar av ditt yttre. Du kan välja mellan att dom suger ut fett, fyller ut där det bör fyllas ut samma fett... du kan spruta in lite olika medel in i rynkor, läppar och bröst... Med en väl slipad kniv så kan du i ett huj och ett swisch bli förvandlad till oigenkännlighet och med lite tur kan du klara av att blinka utan väderavgångar i de södra regionerna...

Det finns många förespråkare för ingrepp/ metoder som dessa och visst; får det dom att må bättre så är det absolut ok.

Men projecera bara inte detta på oss andra som valt att acceptera att tyngdlagen får råda och som faktiskt tycker det är OK att det syns att vi är över 20 år...

Men kanske är jag ute och cyklar i detta ...?

Att låta någon vara precis som man är måste ju också innebära att man accepterar att det finns många som ÄR sig själva just genom dessa metoder. Det tror jag är viktigt att påpeka!

Men måste vi hela tiden påtala vikten av förändring?

Vi kan väl försöka uppmuntra varandra i vår originalitet?


Jag har en nära släkting som både börjar banta och sluta röka VARJE måndag och har så gjort i evigheternas evighet. Och eftersom man med facit i hand ser att det inte är ett vinnande koncept så bör man kanske låta henne bli uppmuntrad att pröva nånting annat. Och det har både jag och andra i hennes närhet försökt att  göra men detta har på något sätt blivit hennes livsstil...

Måndag - rivstart... en plåga, en vånda.. avhållsamhet... abstinens från nikotin och socker...
Tisdag- "JAG KLARAR DETTA!!!"
Onsdag- En påse Neverstop, två påsar gott&blandat, en burk bondkakor och 2 paket Prince hårdpack...


I lägen som dessa ska man kanske inte uppmuntra men inte heller klandra.

Det är plågsamt att bevittna. Men återigen måste vi ta våra egna beslut. Och inte ta beslut åt andra. Man måste själv finna sig själv!

Och kontentan är att det blir svårare och svårare med alla budskap som sänds till oss via media, livsstilschoacher och så vidare.... För den underliggande budskapet är:
Du måste förändras!!!

Det budskapet har min släkting tyvärr tagit till sig! Och det är svårt att få henne tro annat!!

Så... jag vill avsluta med några rader från en låt jag skrev för massa år sedan:

"Våga vara den DU innerst är,
Våga leva fullt ut nu och här,
Visa världen att du faktiskt finns
Visa att du trotsar - att du minns.

Känn din styrka - se potential.
Varför ska man vara så normal?
Lev ditt liv i egen stolt regi.
Lev ut din kärlek fylld av sympati!"

Frid vänner - ni är perfekta!!
//Christine










Att prioritera...

Just nu funderar jag mycket på vad som är vikitgt bland det viktiga.

Det är svårt ibland att prioritera rätt.

Men vissa saker är enkelt.

Familjen är och förblir det viktigaste av det viktiga! Det är det som är värt att kämpa för... i stormar och i rytande eldhav... ALLTID viktigast.

Mår inte familjen bra så funkar ingenting!

Jag skulle kunna betala svindlande höga priser för att dom jag älskar ska må bra!

Ja... just nu är det detta som rör sig inom mig. Och det kommer alltid vara så!

Jag är välsignad med att dom jag älskar mår bra... Men ibland kan det vara viktigt att bara tänka efter HUR rikt välsignad man är!!!

Det är det jag gör idag!!

Tack gode Gud för det!!

Frid
//Christine

Låt dom flyga!


Nu på morgonen fick jag några sms som värmde oerhört.
Det var kryapådig-sms från några av dom ungdomar jag lärt känna genom jobbet och via Marcus och ord kan inte beskriva dess betydelse.

Jag kan inte förstå allt snack om "dagens ungdom" och att dom skulle vara så mycket mer jobbiga och besvärliga än när vi, i min generation, var "unga".
Det är snarare oss vuxna det hänger på tycker jag.

Ungdomarna idag är INTE jobbigare och besvärligare än vår generation däremot är dom mer bortglömda och åsidosatta.

Det är inte deras fel - vi vuxna måste ta på oss den skulden!


Det vanligaste jag hör, i alla de samtal jag har med ungdomar, är att dom känner en hejdlös prestationsångest och att dom inte känner sig sedda. Detas drömmar och visioner blir inte tagna på allvar och många av dom har inte ens någon som lyssnar när dom berättar om vad dom drömmer om i livet och vad som hänt under dagen. 

OBS! Måste förtydiga att detta inte alls gäller alla!! Men skrämmande många!!

Varje lektion jag har brukar jag ställa eleverna en fråga.

"Om du bara fick lära dig en enda sak under denna terminen.. Vad skulle det vara - om jag fick bestämma?"

Svaren brukar vara:
- Att lära oss sjunga
- Att lära oss stå på scenen och vara modiga
- Att lära oss noter

och så vidare...

Men nej... Visst, det är bra om dom lär sig det musikaliska för det är tots allt musiklektioner vi har, men det är inte det jag vill att dom ska bära med sig. Det jag vill att dom mest av allt ska lära sig är:

"Låt aldrig någon tala om för dig att du inte kan nå dina drömmar! För du kan nå precis dit du vill!"


Nu börjar dom vänja sig vid att få denna fråga och många svarar "rätt". Men i början så brukar dom titta på mig som om jag kom från yttre rymden, helt frågande.
Men till slut så förstår dom att dom faktiskt kan nå sina drömma! Alla kan det!

Jag återkommer ofta till ett citat av Jonas Gardell:

"När jag var liten kunde jag flyga - ända tills de vuxna sa att jag inte kunde"


Det stämmer!

Det gör mig vansinnig när jag hör ungdomar berätta för mig om hur dom bemöts av vissa vuxna. Hur dom präntas in Jantelagen. "Du ska inte tro du är nåt!" Fruktansvärt!!

Och ännu värre är när vuxna försöer få sina ungar att leva dom drömmar som de själva aldrig lyckades nå.

Vi vuxna måste ta vårt ansvar och låta våra ungar drömma, flyga och nå dom drömmar som längtar efter. Vi har ingen rätt att begränsa dom och säga att dom inte kan.
För dom KAN!!!!!


Tack alla ni underbara ungdomar som skickat så fina sms igår och i dag (och även alla andra dagar)!!

Det betyder oerhört mycket och jag är så stolt över er och dom fina människor ni är!!!


All frid
//Christine



Jubileum!!! Inlägg 100!!!

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG OCH INLÄGG NUMMER 100!!!!

Det är inte klokt!! Hundra inlägg...  Det är många ju!

Jag funderade på vad jag skulle fira detta med, men mest av allt funderade jag på "Vad i hela friden ska jag skriva om i detta högtidliga blogginlägg"??

Självklart ska jag göra utdrag ur gamla inlägg... Lite sånt jag fastnar för när jag ser tillbaka.

Varsegod, här kommer en kavalkad a la Akryl - En bohems äventyr och vardag!

2009-10-30
(Ur det första inlägget):

"Jag fick tända en lampa klockan tre.. nu ska jag tända några ljus också... För jag har vinterfeeling!"

2009-11-09:

"
Du betyder så otroligt mycket för mig och jag finner inte ord egentligen.
Tack för att du är just  precis den du är!!
Jag skulle kunna skriva flera mil av text för att beskriva det utrymme du tagit i mitt hjärta men... det är nog onödigt.
För det finns en liten mening som förklarar och beskriver allt.
En mening som så ofta missbrukas.
Men inte nu.

Jag älskar dig!"

2009-11-13

"Men inom mig rasade en flod av frustration, vrede och sorg. Visst, den gråtande mannen framför mig hade ett förflutet fyllt av småbrott och likande. Han var dömd och straffad för sina brott. Men vem straffar dom som får honom ligga sömnlös på nätterna pga av att dom skrattar åt ( inte med) honom? Ingen. Det är uppenbarligen inte så farligt i vårt samhälle. Det är ju "bara en gammal A-lagare" Eller?"

2009-11-18

"Jag känner en kvinna som för mig speglar moder Theresa i vår lilla stad. Hon sticker inte ut eller tar plats. Hon verkar i det tysta. På ytan är hon en tyst, tillbakadragen kvinna som sällan höjer rösten eller vill synas på varken det ena eller andra sättet."

2009-11-23

"Vilse...

Jag måste leta upp mig själv snart...."

2009-11-25

Ingen av de omkomna hade livshotande skador (Istället dog de av...??)

Dagen: Lam pojke bortsprungen. (Hur lam var han sa du?)

Huset som brann ned till grunden blev totalförstört. (Nähä...?)


Metro: Yrkesmördare misstänkt för mord. (Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)

Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja. (Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på Finlandsfärjor?)


2009-11-27


"Martin Luther sa:

När jag kommer till Himlen kommer jag förvånas över tre saker

-över att vissa är där som jag absolut inte trodde skulle vara där

-över att vissa av dom jag trodde skulle vara där INTE är där

-över att jag själv är där
"


2009-12-04

"Men detta går över mitt förstånd."

2009-12-08


"En vän till mig... och arbetskamrat har lärt mig att "När jag lever, rör mig och andas - då är jag en bön".

Jag har funderat lite kring det."

2009-12-20

"Nu har mina tankar vaknat, fått röra sig fritt och rotat sig... Nu ska jag bara resonera med mig själv lite också. Se hur jag ska göra med dom.

Klockan är bara 7. Känns som jag varit vaken i en evighet."

2009-12-27

"Det va så året började och eftersom ord är överflödiga och inte räcker till för att beskriva denna surrealistiska händelse så låter jag några bilder tala istället."

2010-01-07

"För livet är underbart och jag den dagen vår Herre bäddar pinnsoffan åt mig så jag sannerligen ha levt så mycket det bara går!!"

2010-01-23

"Vi kompletterar varandra. Våra olikheter är också en gåva. En av de största."

2010-01-29

"Som med alla dikter så väljer man själv hur man vill ta den till sig ... OM man vill ta den till sig vill säga..."

2010-02-03

"Om jag fick leva om mitt liv, så skulle jag försöka begå fler misstag i mitt nästa.

Jag skulle inte försöka vara så perfekt, jag skulle slappna av mer."


Jaa.. Det är sanslöst!! 100 inlägg!!! Så roligt det varit. Det har gått upp och ner i humör och livssituationer. Men det är ju precis det som är livet!!

 

Tack till Er alla trogna läsare!! Ni värmer mitt hjärta!!

All Frid

//Christine


Om jag fick leva om mitt liv...

Om jag fick leva om mitt liv, så skulle jag försöka begå fler misstag i mitt nästa.

Jag skulle inte försöka vara så perfekt, jag skulle slappna av mer.

Jag skulle vara dummare än jag varit, jag skulle naturligtvis ta väldigt få saker på allvar. Jag skulle vara mindre hygienisk, ta fler risker, resa mer , se på fler solnedgångar, bestiga fler berg och simma i fler floder.

Jag skulle besöka fler platser där jag aldrig varit, äta fler glassar och färre bönor. Jag skulle ha fler verkliga, men färre inbillade problem.

Jag var en sån där person som levde förnuftigt och fruktsamt varje minut av mitt liv; det är klart att jag haft glädjestunder.

Men om jag kunde gå tillbaka skulle jag försöka ha enbart lyckliga stunder. Om ni inte vet det , så är det det som livet består av,enbart av stunder och ögonblick, missa inte nuet.

Jag var en sån som aldrig gick någonstans utan termometer, en varmvattensflaska, ett paraply och en fallskärm; om jag kunde leva igen skulle jag resa lättare.

Om jag kunde leva igen skulle jag börja gå barfota tidigare om våren och fortsätta med det senare på hösten.

Jag skulle åka mer karusell,se fler soluppgångar, och jag skulle leka med fler barn, om jag återigen hade livet framför mig.

Men ni ser, jag är 85 år och vet att jag håller på att dö…

Jorges Luis Borges


Till den det vederbör...

Jag är sjuk - MEN på bättringsvägen.

Det kunde slutat riktigt illa och i nuläget känner jag inte mig redo att gå in närmare på det. Jag vill helst inte tänka på hur det kunde gått alls.

Och det bästa är att jag nu inte BEHÖVER göra det heller eftersom jag nu håller på att kurera mig och jag fixade den första pärsen!

MEN

Jag vill ta detta tillfälle i akt att sända en liten riktad önskan till några i min omgivning...
Du får själva känna huruvida det vederbör dig eller inte.

Min läkare har varit tydlig med några saker.

- Jag får inte stressa!
- Jag måste prioritera att äta minst var 4:e timma.
- Jag måste ta allt i halvtempo och inte rusa på som jag brukar.
- Jag måste vara sjukskriven och återhämta mig resten av veckan.


Läkaren sa upprepade gånger att han tycker jag har haft änglavakt. Det kunde gått riktigt, riktigt illa. Jag har tagit åt mig läkarens ord och även hans råd.

Jag har försökt vara tydlig till min omgivning de senaste veckorna (och då visste jag ju inte ens HUR illa det var) om att jag inte kan gå på som jag brukar, jag har sagt till min omgivning att jag inte kan utsätta mig för stress eller liknande eftersom jag är sjuk.

ÄNDÅ ringer sig telefonen varm där folk beklagar att jag är sjuk men ändå fortsätter meningen med saker som:

"Skulle du bara kunna fixa ..."
"Jag vill bara ställa några korta frågor om "
"Hur har du det med tid den och den datumen"
"Jag bara undrar när du skulle kunna hjälpa mig med.."
" Vet du vart man kan hitta noterna till..."
" Kommer du vara med på ...och skulle du då kunna..."
" Vet du om du skulle kunna spela på..."
" Det tar bara en liten stund...så jag tänkte höra med dig om..."
"Hinner du fixa..."


OCH SÅ VIDARE!

Jag är ledsen att behöva säga det, men snälla sluta ring mig i liknande ärenden som ovan!!
Jag är sjukskriven veckan ut och det finns en anledning till det!!


Tanken med min sjukskrivning är att jag ska återhämta mig och bli frisk. För att jag SEDAN ska kunna hjälpa till!! Men inte nu!
Jag behöver vila, återhämta mig och bli frisk igen. Ni som känner mig vet så väl hur svårt jag har att säga Nej. Så det innebär att jag oftast svarar på ovanställda frågor och gör saker trots att jag egentligen inte orkar.

Så till den det vederbör: Låt mig få vara sjukskriven och låt mig tillfriskna!

Jag uppskattar verkligen alla fina, stärkande och underbara samtal från mina vänner och bekanta!! Det är underbart att ni bryr er!!! Verkligen underbart!!! Det betyder otroligt mycket för mig!! Det värmer och det stärker!!! TACK till alla som bryr er!!!

Jag hoppas VERKLIGEN att inte fel personer tar åt sig mitt ilskna blogginlägg!

Nu ska jag fortsätta mitt tillfrisknande med norra Europas största kopp kaffe!!

All frid till Er
//Christine

Men ni som hör av er för att samtidigt prata om annat

Peppning på hög nivå!

Kvällen var jättejobbig igår. Jag var uppriktigt sagt rädd för jag hade så himla ont och så tungt att andas. Tur man har fantastiska människor runt sig som stöd. Jag kommer fixa detta!! Ingen tvekan om saken! Men utan ett par underbara människor runt mig hade det varit mycket jobbigare.

Jag älskar er !!! Ni vet så väl vilka ni är!!!

Jag vet inte hur jag ska åtgälda er. Men på nåt sätt så ska jag göra det!!

"Problemet" med mig är ju att jag sällan ser sjuk ut. Det var t.ex. anledningen till att det tog så jättelång tid innan dom förstod att jag hade blodförgiftning och massa elände 2006.

Men samtidigt så får jag skylla mig själv för jag stannar inte upp mitt tempo. Jag avskyr slentrian och segdragana dagar. Nu menar jag inte slappardagar, det är ju jättemysigt, men att göra saker långsamt är så frustrerande. Jag är inte skapt för slowmotion. Jag är skapt för "fast forward".

Idag ska jag träffa doktorn och dom ska försöka hjälpa mig och mitt hjärta. Har pratat med dom till och från hela natten. Jag får inte vänta till utsatt operationsdatum och det känns bra på ett sätt. Jag känner att jag snabbt bara blir sämre och sämre.

Igår svimmade jag två ggr och slog i huvudet rejält i en trappa en av gångerna. Det ska bli skönt att slippa svimningarna.

Nu ska jag sluta gny och istället anamma "operation självpeppning" här på bloggen. Jag ska påminna mig om saker som jag tycker om och som jag ska tänka på under dagen om det blir jobbigt.

Let the operation begin....

Det finaste jag har, det bästa och det mest underbara i mitt liv. Min stolthet och min fröjd... Finns ingen jag kan bekymra mig om så, finns ingen som kan göra mig gladare... finns ingen som kan mäta sig med honom: Marcus!!!

OBS: När du klickar på en länk flyttas du till en annan sida. Klicka bara på bakåtpilen så kommer du tillbaka till bloggen!!


Klicka här så får du se ett klipp ifrån Marcus första konsert med sitt band The Randoms när dom uppträdde för första ggn på Frideborg, PLUS-gymnasiet i Uddevalla. Free your mind!

Klicka här så får du höra Marcus och Pernilla framföra en akustisk version av deras låt "Forgive me" Musik: Marcus Text: Pernilla.

En konstnär jag beundrar är Salvador Dali. Jag blir så berörd av hans konst. På olika sätt. Han får mig att skratta, gråta och tänka. Lyckliga människor som har en äkta Dali i sin ägo!







Musik är obeskrivligt viktigt för mig!

Men vissa låtar är extra betydelsefulla!!

Largo av Vivaldi ger mig sinnesfrid och oräkneliga gånger har jag somnat till den när jag var liten och under min uppväxt. Klicka här för att lyssna.

Vamp har gjort en låt som får mig glad i de flesta situationer. Månemannen. Kombinationen av folkmusik,visa, rock och symfoni är underbart. Klicka här för att lyssna.

Kent - utan dina andetag är mycket speciell för mig och skänker värme och frid i hela mig! Lyssna här!

En platta som inte har en enda dålig låt är Sixx A:M, The heroin diaries. Girl with golden eyes är en låt som sopar banan med många andra ballader. Så äkta och en text som gör mig mållös. Lyssna här!

Michael Ruff har en låt, Any less than this,  som betyder obeskrivligt mycket för mig. En kärlekstext utöver det vanliga och den kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Här har du liveversionen av den.

En kristen sångare, Keith Green, dog mycket ung men hann producera väldigt många fantastiska låtar under sin korta aktiva period (3 år) och hans musik har betytt mycket för mig. Skänkt mig styrka, hopp, mod och tröst.
Här kan du lyssna på en av hans låtar: Asleep in the light.

När vi är inne på kristen musik så måsta jag bara ta med en låt av ett sanslöst bra kristet band som heter DC Talk. Jag och Marcus brukar sjunga "In the light" tillsammans. Här har du den!

Men jag kan bli arg också... Är född med ett visst temprament. När jag är riktigt, riktigt arg finns det några låtar jag brukar lyssna på för att avreagera mig.
En av dessa är Korns - Coming undone. Väldigt bra när ilskan ryker och yr inombords!! Då går den snabbt över!
Här har du denna lilla tempramentsutjämnare!

Nu till ett mer roande stycke musik och artist. Ina, min vapendragare, syster och bästa vän, presenterade under högstadietiden en herre för mig. Hans namn är Gunnar Bunker. Jag har ännu inte kommit till förstånd med om Gunnar saknar självinsikt eller om det är så att han är begåvad med ett lite större portion självförtroende än oss andra.... Det lär de vise tvisat om. Herr G Bunker tycker på fullaste allvar att han är en sångare av hög klass. Vad tycker du själv? Han tolkar stora verk som till exempel "Till havs" som du hjärteligen får lyssna till här!
Ina har en bra beskrivning på Gunnar Bunker: "Det är den ende jag vet som med känsla kan skrika sig igenom en låt"

När det kommer till ballader så har min underbara son introducerat mig för en låt av och med Slipknot. Den heter Snuff och beskriver ett krossat hjärta med en sådan äkthet att man nästan känner hans förtvivlan.
Här kan du uppleva den. I filmen Rock Star beskrivs olycklig kärlek så här: "Denna låten är till Kim som tog mig hjärta och körde det i en mixer" Klockrent!

Jag har en hund som heter Holger. Han är ett unikum som dessvärre inte riktigt vill inse att han är en hund. Han ser sig snarare som yngste sonen i familjen. När vi skulle döpa honom så förslog Marcus att vi skulle döpa honom efter någon låt... så han blev en "rockhund" Så blev det! Fast Han blev en "folkrockhund" istället, och det funkar ju lika bra. Låten han är döpt efter heter "Herr Holger" och är en grymt bra folkrocklåt av Garmarna.
Här kan du höra den lilla "dopvisan".

När jag målar brukar jag variera musik ofta. Men min morfar introducerade Johannespasionen av Bach för mig när jag var liten. Sedan dess har den betytt mycket för mig och den väcker många känslor. Mörk och gripande.
Här kan du lyssna på ett stycke ur passionen "Herr, unser herrscher".

När vi ändå är inne på Bach kan jag inte hålla mig från att ta med Jesus blibet mine Freude. Jag gråter varje gång jag hör den och kommer aldrig nånsin tröttna på den. Väl bekomme att lyssna på den här.

Jag tycker om olika musikstilar och en hiphop favorit är 2pac. Detta är den första låten jag hörde med honom. California Love. Lyssna här om du vill.

Nyare hiphop jag gillar är Chamillionares Rindin´ och den har du här!

Jag är totalsåld på Muse. En sanslöst bra låt är The united states of Eurasia, och lägligen finns det att lyssna på
precis här!

Lenny Kravitz är och förblir en artist jag beundrar både som musiker och låtskrivare.
Här är en favorit du kan lyssna på!

Jag skulle kunna hålla på i evigheter med detta... Men nu hejdar jag mig för idag!

När jag började detta ingägget så var det tidig, tidig morgon.
Nu är det eftermiddag och mycket har hänt idag.


Jag har varit hos doktorn. Har blivit undersökt och konstaterat att jag har haft och har änglavakt!!!

Massa sprutor senare (som kommer bli fler under veckan) och en himlans massa mediciner så är jag hemma och är många förmaningar rikare. Jag ska tillbaka i eftermiddag för ett par mediciner och en spruta till. Orkar inte redogöra för allt just nu. Återkommer med det istället när jag är bättre. En kort resume är att jag betalat sviterna efter när jag var sjuk 2006. Hjärtat mår bättre än man trodde först... Åh... svårt att beskriva kort... Berättar när jag orkar.

Är lite skärrad och chockad fast mycket lugnare och mår betydligt bättre och det är huvudsaken.

Idag ska jag skämma bort mig själv massor. Jag ska njuta av att jag nu kan sakta men säkert börja tillfriskna och ta tillbaka rätten till mitt liv igen!

Jag är så tacksam och glad över Guds nåd och vakande hand!


Det finns en sak jag känner att jag måste blogga om... Och det ska jag göra under dagen... En sak som är väldigt viktig för mig och som bara måste skrivas om... Som kommer vara extremt viktigt för mitt tillfrisknande och min närmaste framtid. Återkommer med detta under dagen som sagt!!

All frid
//Christine






Civilkurage....?

Tillåt mig att gnälla - snälla - men vart tog vårt samhälles cevilkurage vägen?

Jag vägrar sluta förvånas... för jag vill inte tappa tron på att vi kan stå upp för varandra. Men det är väldigt svårt att inte börja bli modfälld när man ser sig omkring.

Jag har lyckan att möta hundratals ungdomar i veckan i deras vardag och det glädjer mig att dom är öppna och berättar om sig själva och om sina tankar kring allt mellan himmel och jord. Det som gör mig bestört är att jag märker ett klart och tydligt mönster som visar att barn och ungdomar idag uppfostras under devisen "Sköt dig själv och skit i andra".

Det är beklagligt och det är samtidigt så ointelligent att leda ungdomar in i tron om att det är så vi bör leva tillsammans i världen.

Människan är ett flockdjur. Ensam är inte stark. Ensam blir aldrig stak. Ensam blir ensam.

Vi behöver veta att vi kan förlita oss på varandra och dessutom hjälpa varandra och vi vuxna bör vara förebilder i detta.

Om man ser att en medmänniska blir utsatt på ett eller annat sätt så bör man gripa in. Vi ska inte låtsas som om vi inte ser.

Senast idag hamnade jag mitt in i en situation där ett barn blev mobbat och slaget. Varken några vuxna eller några andra ungdomar grep in till den mobbade pojkens försvar. Men dom hade mage, smavete och mod att stå och bevittna händelsen. Dett gör mig förbannad.

Att inte ingripa är samma sak som att godkänna förövarens handling.

Vad tycker DU om hur vi förvaltar vårt cevilkurage? Vad ska vi lära våra barn och ungdomar om att stå upp för varandra?
Vad tycker DU?

Nu ska jag strax ha lektion så jag återkommer i ämnet... Sänd mig gärna Dina tankar kring detta!!

All frid
//Christine

RSS 2.0