akryl

Skamligt! Fy på mig! Usch Larbringskan!!

Hur kan jag ens med att ignorera, nonchalera, dissa, nertrissa och förringa min älskade blogg som jag gjort den senaste tiden?

SKAMLIGT om jag får upprepa mig!

Nåväl... Nu bloggar jag i alla fall och ärligt talat så vet jag inte vad jag ska börja. Får helt enkelt välja det viktigaste och stanna där en stund.

Jag har tagit ett beslut!

Den 5 augusti friade min älskade Magnus till mig. Hur det gick till är vår hemlighet och det ska så förbli! Men jag svarade Ja  såklart (Man kan ju inte säga nej till sitt livs kärlek!!!).

Vi sov knappt alls den där natten så två trötta men lyckliga varelser hasade sig upp på morgonen och började resan mot Stockholm. Målet var Sonisphere, en hårdrocksfestival där namn sok Iron Maiden, Mötley Crue, Alice Cooper, Anthrax, Slayer mfl skulle lira.

Men festivalen blev en petitess mot det mycket vikigare som hände.

På kvällen förlovade vi oss på Den Gyldene Freden i Gamla stan i Stockholm. Obeskrivligt!

Jag kommer återge massor av kvällen framöver men just nu finns det bara en sak jag vill skriva:

Jag är världens mest lyckligt lottade kvinns och jag har världens mest fantastiska blivande make. Jag har världens finaste son. Så varm, snäll, givmild och begåvad! Som om inte det vore nog så berikas mitt liv med min fästmans fantastiska tre barn som vart och ett utav dem tillför mig så mycket!

Om 6 veckor flyttar vi, hela hurven, in i otroligt fin lägenhet och just nu känns det som livets vindar behandlar oss väl.

Jag är rikt välsignad!

Många har inte fixat att jag och Magnus valt varandra. Vi är nog rätt olika utåt i stil och sådant. Men vi är så sanslöst lika innanför våra olika yttre. Vi är som skapta för varandra. Svårt att förklata. Det är svårt att få ihop saker och ting - men vi lyckades! Mot alla hårda motvindar.

En del personer har sagt att vi "stängt in oss i en bubbla".

Ja, kanske. För den har skyddat oss från alla jobbiga saker utifrån. Men vi har alltid haft en dörr öppen in i bubblan. En dörr öppen för våra vänner , vår familj och våra kära. Vi har så ofta vi kunnat bjudit in till denna bubbla. Dörren har, som sagt, alltid varit öppen och om man väljer att inte komma in så kan vi inte mer göra.

Jag är lycklig och den lyckan tänker jag bevara! Den tänker jag förvalta! Den tänker jag ge vidare till de jag älskar!

Så det så!

Frid
//Chrisrtine