Ja.. man skulle kunna tro att jag gått av daga för det var på tok för längesedan jag bloggade sist.

Har inte hunnits med dessvärre... Det är trist för bloggandet är den bästa av ventiler och terapier som går att finna för undertecknad.

Nog om detta.

Vad har jag bestyrat med då?

Har jobbat och är i full färd med min höstplanering och det är väldigt, väldigt segt och tråkigt på nästan alla vis och vinklar. Med det måste ju göras.

Jag har länge vetat att jag är en praktiker. INTE en administratör. Men kärajistanes va det blir påtagligt i perioder som dessa.

Midsommar var fantastisk.

Jag, Magnus och Marcus var hos vår vän Jocke och där samlades massa folk i alla åldrar. Det var verkligen en underbar dag på alla de sätt. Det ultimata hade varit om Magnus barn också hade varit med, för det var tomt utan dom, men det kommer en midsommar nästa år också och det ligger en hel sommar framör oss nu och DÅ ska vi hitta på massor tillsammans.

I söndags var jag med och sjöng på den stora ekumeniska gudstjänsten i Folkets park. Lång gudstjänst på över 2,5 timmar men väldigt, väldigt roligt. Det är befriande att sjunga. Carina är en jätteduktig lovsångsledare och trots vår korta reptid så fick hon ihop oss alla i teamet superbra. Dessutom alla dessa fantastiska musiker.
Me like!!
Vi sjöng allt ifrån Bach till rockig lovsång. Jätteroligt och så behövligt!! Jag älskar musiken och kommer aldrig kunna sluta med den!! Aldrig!!

Apropå musik...

Jag har precis startat en underblogg till akryl och den ska bara handla om musik. Det ska bli roligt att skriva och jag har ännu inte bestämt vilket det första bloggämnet ska bli på min musikblogg. Spännande med nya bestyr!

Nope... Nu har jag massa låtar jag måste ändra tonarter på och höstplaneringen vill inte glöra sig självt... trots att jag försökt...

Efter jobbigt jobb så ska jag kramas och pussas på min "Rockstar" Alfred som jag är stolt faster till. Senare ikväll drar vi med oss gitarrer, picknick, volleyboll och vänner till stranden och njuter av livet lite extra några timmar!!

All frid mina vänner och ut i solen med Er, Ni som kan!!!
//Christine

Det är så skönt att vara tillbaka på jobbet i kyrkan!

Jag känner mig verkligen trygg, rofylld och inspirerad där.

Det var en fantastiskt bra tid med eleverna på skolan och jag saknar dom redan så mycket, men att ha två jobb rekomenderar jag inte!!

Nu är Larbringskan på väg in i ett enda jobb- fokus igen och det känns underbart.

Jag storstädade kontoret igår. Med allt vad det innebär. Slängt enormt mycket saker som jag sorterat ut ur pärmar, lådor och bokhyllor. Så möblerade jag om lite och det blev verkligen jättebra!! Nystart på jobbet med ny möblering - Me like!!

Jag ser så mycket fram emot hösten. Konfirmander, konfirmandledare, övriga barn och ungdomar där, Liljor, alla speltillfällen, gudstjänster, möten med människor och massa annat jag inte kan skriva här ännu (även om jag önskar att jag kunde). Tack gode Gud för mitt jobb!!! Tack gode Gud för mina arbetskamrater!!! Jag inser verkligen hur bra jag har det!!!

Fast först ska det vara sommar!!!  Sommarn är ju här nu och käraste nån så mycket jag älskar det!! Vill inte gå in!! Villa vara ute hela tiden och bara andas sommar, sol, hav, luft och värme!!

----

Det var en intensiv men rolig dag igår.

Först frukost och hejdåkramar x 3 sedan drabbades jag av ett mycket välkommet litet anfall av kreativitet. Ala målargrejerna åkte fram... så insåg jag att just de två färger jag behövde mest var jätteslut! Så... jag drog en stilla suck och den där kreativiteten fick vingar och flög iväg!

Så efter dush och mummning så flanerade Fröken Jag iväg till La Körka och intog mitt kontor. Så började fejandet. Åh herregud va jag fejade. Det sorterades i alla pärmar, lådor och allt man kan föreställa sig. Majbritt, städerskan på jobbet, tittade in och log ett brett leende där hon såg mig så i kaoset och sa: "Det finns säckar inne i städrummet... stora säckar..." och så fortsatte hon "Är du klar innan halv fyra kan jag hjälpa dig att bära ut dom."
Vid det aktuella tillfället var klockan ca 09.00. Hmmm... Hon måste trott att jag sod inför en omöjlig uppgift med alla dessa enorma mänder papper, note och annat som jag sorterat  ut och lagt i en oprydlig jättehög på golvet.

När klockan var 12 så började jag skönja ett hopp om att jag faktiskt skulle kunna vistas i mitt kontor igen på ett normalt och prestationsgynnande sätt. Den oprydliga högen på golvet var anmärkningsvärt ännu oprydligare och enormare än tidigare men nu var också ALLT sorterat och inte hade lämnats åt slumpen.
Det är inte klokt vad man samlar på sig...

Då var det dags för lunch. Jag mötte mysiga och gosigaste Helen och så småning alierade sig underbara bästaste Pernilla till vår lilla trupp.
Pernilla var väldigt orolig över att hon inte var nervös. Ja.. för hon skulle tatuera sig och då ska man vara nervös, sa hon. Men strax innan hon begav sig till Farbror Färgnål så flinade hon stort och konstaterade att  "Nu var hon äntligen nervös och allt i sin vanliga ordning"!
Ser fram emot att se det färdiga resultatet idag.

Marcus och Pernilla ska ha spelkväll i afton och jag hoppas verkligen hon inte har för ont. Det är ju inte någon liten tatuering som gjorts...
Mackan får försöka var gentleman och hjälpa henne så mycket han bara kan!!

Efter lite andra bestyr ställde jag in mina apostlahästar på siktet: Fridaskolan.

Där hämtade jag upp Eskil och liv som var stolta segrare i en Olympiad som fritids anordnat.
En fanfar för dessa två mest bästa och rockiga segrare!!!!











Eskil och Liv följde med mig till jobbet och vi gjorde en upptäcksfärd bland allt som dom kunde greja med där.
Efter vi besökt lekrummet, KU-källaren och TV-spelslyan så blev biljardborden det segrande alternativet för en stund.

Men märkligt nog så blev det varken biljard, guitarhero eller bioduk som blev slutvalet. Nope! Istället fick jag slänga papper i säcken till de ljuva tonerna av ett nystartat band där de två instrumentalisterna intensivt rockade loss på Kazoo. Liv valde att då och då alternera med gitarr som kompinstrument. Det var tydligt att de unga tu bar på en dold Kazoobevåvning!!

När säcken var slängd och St.Mikaelsgården larmad drog vi till lägenheten där Marcus hällt ut sig i en soffa och lyssnade musik. Så småninom pep Eskil och Magnus till fotbollsträning och jag, Marcus och Liv hängde i lägenheten och fixade mat och målade.

Det var en intensiv dag. Men mysig.

Nu ska jag snart till jobbet och fortsätta med min höstplanering som fick stå åt sidan igår för städningen.

Avslutningsvis lite suddiga bilder från i förrgår då jag, Magnus, Marcus, Rebecka, Eskil och Liv drog till Skeppsviken och grillade/ badade. Så himla mysigt!!



Fridens till Er denna ljuva sommardag!!
//Christine

Tidig morgon, kaffet klart, solen strålar utanför fönstret och nu vågar man hoppas på sommaren och att den ska stanna!

Jag drabbas av en hysterisk längtan efter semester, frid, havets närhet och musik som läker, värmer, stärker och som kompletterar det ljuva friska andetag sommaren skänker till mitt bröst, mitt sinne och mitt liv.

För mig är sommarmusik inte bara Gyllene tider och Tomas Ledin (Det har varit uttjatat lite väl många år nu....).

Det finns så mycket mer!

Kanske kan något av följande gillas av dig. Det gillas i alla fall av mig! I vanlig ordning är det vilt skilda musikstilar!!

















Frid
//Christine

"Äger du ingenting så är du ingenting" hörde jag en kvinna säga en gång.

Så sorgligt att man inte kan ställa högre krav på livet än så!

"Jag kan bo under en filt och vara lycklig bara dom jag älskar finns där och mår bra" sa en annan och jag jublar!

Ovan är exempel kommentarer i sin ytterlighetsform.

Att mäta värde, liv och lycka i materiella ting/ pengar är vansinne enligt mig. Då har man missat själva poängen med livet.

Däremot ger pengar en större frihet. Det förnekar jag inte. Men det ger inte alls lycka.

Att vakna och se in i ögonen på den man älskar samtidigt som man vet att ens barn sover tryggt i rummen bredvid - det är lycka.

Att spontant få en bamsekram av 190 cm tonåring som från hjärtat utbrister "Jag älskar dig mamma" - det är lycka.

Att kunna hänga upp nya gardiner och lägga på en ny matta under vardagsrumsbordet - det är kul. Men det är inte lycka.

Att kunna gå på konsert eller på teater - fantastiskt roligt. En nåd att ha mjligheten. Men det är inte lycka.

Teaterföreställningen tar slut, mattan blir såsmåningom sliten, konsertpubliken går hem och gardinerna blir omorderna... Kärleken består. Närheten och tryggheten består OM man vårdar och förvaltar den.

Lycka är att någon saknar mig när jag inte är hemma. Lycka är att få äta kvällsmat med familjen och ta reda på hur allas dag har varit. Lycka är INTE att ha rostbiff istället för kalvkorv på smörgåsen. Lycka är att ha möjlighten att äta smörgåsen tillsammans med dom man älskar.

Idag lever alltför många med en föreställning om att lycka är det du kan visa i konkreta materiella ting eller i någon annan form av framgångsbarometer. Vlken titel har du? Vilken lön har du? VAD har du i materiella ting?

En tonårstjej jag känner väl berättade att hon aldrig sett sina föräldrar kramas.

Gode Gud... stackars dom!!!  Stackars barn!! Om  föräldrarna aldrig visar kärlek sinsemellan hur ska då barnen kunna bilda sig en sund uppfattning om kärlek?

För mig är inte kärlek en ekonomisk / materiell uppgörelse. Det är ju fruktansvärt att leva så.

Varthän landar lyckan i det? Kanske förväxlar man materiell trygghet och lycka?

Visst trygghet är oerhört viktigt och allt är lättare om den tryggheten även grundas i det materiella. At man har ett hem där allt nödvändigt finns. Men det är ändock inte de materiella sakerna som bör regera i hemmet. Kärlek ska få stört utrymme. Annars är det ett dött hem.

Tygghet är också att veta att man är älskad.

Många stannar kvar i osunda alternativt kärlekslösa förhållanden just pga av trygghet.

Pengar ger inte lycka - men gör livet lite lättare, det är ju bara så.

Kärleken är gratis!!!! Ändå väljer så många bort den eller prioriterar annat före...

Men skulle jag behöva välja är valet lätt.

Störst av allt är käleken och jag är så stolt, så stolt över att kunna ge och få kärlek. Jag är så benådad av det faktum att jag älskar och blir älskad tillbaka.

Jag är så lycklig för att jag kan älska. Jag är så lycklig för att jag är älskad.

"Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.

Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.

Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna..."

( 1 Kor 13 )

 

Frid med hopp om kärleken

//Christine

Fattar egentligen inte varför jag bloggar just nu... Blir bara snabbt svammel och kort uppdatering. Men, men...

Vi är hemma hos Magnus och hans barn och vi har haft en fantastisk helg tillsammans efter skolavslutningar och en stressig period på mina två jobb som nu är ett eftersom mitt vikariat på Fridaskolan slutade i fredags.

Magnus är på Willys och köper grillgrejer. Snart kommer de två minsta av hans barn och då ska vi dra till Hafsten och bada/ grilla. Mysigt.
Marcus ville hem och spela in musik och han var hyfsat tydlig med att, pressa på stranden en halvmolning söndag, inte var något för honom. Trist tycker jag. Hade varit mys att ha med honom... Håller tummarna för att Magnus äldsta dotter vill hänga på i alla fall... Det är roligt om vi får med så många som möjligt för det är sällan vi är alla tillsammans.

Är trött idag... Jättetrött...

Ser fram emot kvällen och mys med Marcus. Vi plarerar att se på Nisse Hults historiska snedsteg och äta mysmat. Sedan blir det nog musik och fortsatt mys. Gött!!

Näpp, du ska jag gaska upp mig och försöka piggna på lite. Man kan inte vara jättetrött på Hafsten.

Frid
// Christine

Idag bloggar jag till "mina" Rockers / Gullegrisar på Fridaskolan och det känns som om det finns hur mycket som helst att skriva om tiden vi haft tillsammans.


Jösses så kul vi har haft! Det har varit en väldigt lärorik tid för mig och Ni har givit mig enormt mycket.

Jag kan fortfarande inte namnen på de flesta av er - men det visste jag redan från början.
Däremot så har jag stenkoll på era ansikten och jag tror jag har fått en hysad koll på vem som döljer sig bakom varje utseende.
Dom ni ÄR  - det är betydligt viktigare för mig än vad ni heter.

Hur ska jag summera tiden då?

Jo, om ni har koll på begrepp som "Döva grodyngel", "Jimmie Hendrix", "Sagostund", "Nattens drottning", "Genrer", "Rocknroll-muskel", " Ba bibaa ba boooba baaa biiiba baboooba"  och "vårskrik" DÅ har vi nått målet!



Några av vårens höjdpunkter:

- När vi släckte ner musiksalen och tände levande ljus och hade sagostund. Det var helt tyst... inte ens ljuset/ ljudet från någon mobiltelefon störde... Då säger någon: "Ehh.. är det inte musik vi har? och i sådana fall ... vaför sitter vi i mörkret och berättar sagor?"

(TUR att just denna Rocker fattade grejen i slutet på sagan. För visst hade det med musik att göra? ;-) Och det var myyyyys!!)



- När vi tävlade i vårskrik - OBS ingen segrare korades. En omöjlig uppgift eftersom ni rockade på olika sätt och grymmebra!






- 6:ornas Michael Jackson show. Det brann i knutarna innan premiären och käraste nån va duktiga dom var när det var dags för uppvisning!!



- Alla fantastiska diskussioner kring ämnen som fildelning, hur man genomför en konsert från början till slut, låtskrivande, yttrandefriheten i låttexter och "pussas gör man på rasten!" ;-) och massa, massa mer... Vi har hunnit prata om mycket!



Jag inser att jag inte kommer kunna dela alla minnen... Då blir det en roman istället för ett blogginlägg...

Jag kommer sakna er alla oerhört mycket och på måndag börjar jag på mitt "valiga" arbete i kyrkan igen och ni är alltid välkomna förbi och hälsa på.



Flera av er kommer jag ju träffa antingen som blivande konfirmander eller konfirmandledare. Det känns himla bra!!



Till sist...

Minns ni vår första lektion tillsammans? Jag berättade samma saga för alla klasser. Jag tänker inte berätta den här för jag tror att ni minns den. Vi har pratat till och från om det under hela terminen.
Det sagans poäng säger är det viktigaste jag vill ni ska minnas och ta med er från alla våra lektioner tillsammans:

"Var döva grodyngel!"



En miljon kramar till var och en av er och ni är alla "To much rock ´n roll for one hand"!!

Jag kommer sakna er!!

Frid
//Christine

Jag erkänner!!!!! Vad? Jo, jag erkänner att jag har en synnerligen märklig musiksmak. Precis som så många andra. Men idag tänkte jag dela med mig av låtar jag gillar men som inte faller under begreppet "Mainstream".

Jag har haft välsignelsen i livet att lira ihop med massa sköna snubbar som gett mig inblick i de alternativa musikstilarna och där kan man verkliegn hitta allt möjligt och har man inte ett öppet sinne för annorlunda musik så ska man inte fortsätta läsa/ lyssna min blogg idag.

Men för att jag inte ska fastna i endast folkrock så ska jag försöka (Cheeesus va svårt) att ta med låtar från olika genrer. Så det kommer bli blandat, minst sagt.

Den röda tråden idag: Musik som på ett eller annat sätt väcker det som sover inom mig!

Hmm.. Vart börjar jag? Jo.. nu vet jag!

Klassisk musik

Bach, Ur Johannespasionen - Herr unser Herrscher

När jag och min morfar åkte mellan Göteborg och sommarstugan utanför Uddevalla så brukade vi lyssna på musik i bilen. Morfar hade alltid olika kassettband med sig men av någon anledning blev det ofta J.S Bachs Johannespasionen vi lyssnade på. Jag älskar körstämmorna och det väcker många minnen inom mig.





Jazz

Melody Gardot - Goodnite
Jag minns en sommarmorgon förra året. Jag var med nära och kära i Helsingborg. Vi hade lånat pappa och hans frus hus och det var festival i Helsingborg. Det blev sena nätter men jag är och förblir morgonpigg. Just denna morgonen vaknade jag , i vanlig ordning, före alla andra och när kaffet var klart satte jag på Melody Gardots underbara softarlåt som , morgonen till trots, heter Goodnite. Att sitta och se dagen vakna, kaffe, tankar och bara vara i sommarmorgonen till dessa toner var underbart!




Folk

Garmarna - Herr Holger
Jag är fullständigt såld på "Folk" i alla former. Just denna låten (hemsk ljudkvalité dessvärre...men, men..) är min hund döpt efter. Holger!





Whorship

Michael W Smith - Above all
Ord är överflödiga! En av de bästa lovsångerna enligt mig. Blivande konfirmander - den här kommer ni få sjunga!!
Vilken text!!



Hiphop

Mrpmajoren - Dansa för ditt liv

Min älskade André som har en speciell plats i mitt hjärta!! Han och hans vapendragare har gjort en fantastisk skiva. En av deras låtar från skivan "Tapeten".
André: Du är unik!



Akustiskt

Marcus och Pernilla - Forgive me

Den viktigaste åersonen i mitt liv r och förblir min älskade Marcus. Han och min helt uuuuunderbara "sisssta" Pernilla har jammat ihop en underbar låt och jag kan knappt vänta tills dom spelar in den med full sättning. Men den är underbar i akustisk variant också.
Marcus har skrivit musiken och Pernilla texten.
Älsker er så mycket!!!!



Pop

Lenny Kravitz - Fly away
Jag är och förblir en vagabond. På alla vandringar i alla väder och vindar i mitt liv har Lenny på något vis ljudit i mina lurar eller högtalare. Hans musikaliska bredd och ständiga förnyelse fångar mig alltid! Fly Away är en låt som är kanonbra att gå till för den låter tankarna flyga lika högt och texten symboliserar den jag är och nog alltid kommer vara - En vagabond!



Soul

Marvin Gaye och Tammy Terrell - Ain´t no mountain high enough
Den här låten betyder väldigt mycket för mig. Det är min och Marcus låt. När han var liten så sjöng jag den för honom och texten är så sann. Sedan har den följt oss. Det ÄR vår låt och den talar sitt tydliga språk. För honom gör jag allt! För honom gör jag mer än jag själv är kapabel till. Det finns ingen jag älskar som honom!! Jag är världens stoltaste mamma till världens mest underbara son!!





Musikal

(Jesus Christ superstar/ Lloyd Webber) Heaven on their minds -Zubin Varla

Åh..detta älskar jag!!!! Min favoritmusikal!! Kan den baklänges och framlänges vart enda ord!!! Varenda ton!! Me like!!!
Min drömroll är att få gör Judas roll! Men, det lär aldrig hända. Men drömma kan man!!!








Rock

Tenacious D- Dude
Kärlek mellan vänner i sin fulländning! Dom är så sköna!!! Älskar dom live!






Hårdrock

Sixx A:M - Life is beautiful
En KILLER!!!! Jag kommer aldrig tröttna på den här låten eller på hela deras fantastiska album. Som sagt: En KILLER!!! Åhhh va jag älskar detta!!



FOLKROCK

Hoven Droven - Köttpolska
Gillar du inte folkmusik så är detta ingenting för dig. Folkmusik i kombination med rock gillas av Larbringskan.
Hoven Droven öser något så kopiöst på scenen. Det gilas som sagt!!



Metal

Slipknot - Psychosocial
Jag är ett stort fan av Slipknot. Detars musik berör mig på många sätt. Avreagerande inte minst!!!



Jag har flera genrer kvar. Men dom tar vi om ett litet tag!!!

ROCK ON!!!!!!!

Frid
//Christine

Igår fick jag ett synnerligen bra förslag på bloggämne utav en person som betyder mycket för mig. Detta ämne kan man skriva romaner om men jag ska försöka hålla mig kortfattad (i den mån det går).

Avundsjuka!

Richard Fuchs har skrivit en bok som heter "Visst är det härligt att vara svensk" och den tar upp fenomenet svenskar och vårat sätt att leva. Med en enorm portion humor. För humor behövs när man tittar på hur vi styrs av Jantelagen, "Själv är bäste dräng"-mentaliteten och så vidare. För att Ni ska förstå hur jag menar så känner jag mig nödgad att dela med mig av ett utdrag ur boken. Väl bekomme:

”Jodå, visst var det tur att jag vann världemästerskapen på 10.000 meter löpning, det berodde på att jag av en slump råkade springa fortare än alla andra och det var ren tur. Vadå? Jo, jag hat tränat arton timmar om dagen i åtta år, men det tror jag inte har något med det hela att göra. Att jag vann var ren tur.”

”Bara en svensk skulle kunna säga så. I Sverige råder Jante-lagen. Den säger att man ska inte tro att man är något. Man ska inte tro att man är bättre än någon annan. Jante-lagen är alldeles utmärkt, den ger oss svenskar en bra möjlighet att odla vår naturliga anspråkslöshet. Vi svenskar är nämligen, trots att vi har så mycket att vara stolta över, mycket blygsamma. En svensk skryter inte, tvärtom. Vi har lärt oss att framhålla att allt vi lyckas med beror på tur. Kända och framgångsrika svenskar säger alltid i intervjuer att all deras framgång beror på ren tur. Det spelar ingen roll vad de har lyckats med, det beror på turen.”

””Ja, jag är verkligen tacksam för att lilla jag haft sån tur att jag den här veckan blivit chef för det här miljardföretaget, vunnit Europamästerskapen i schack, räddat livet på 23 personer i ett brinnande hus och fått Nobelpriset i fysik. Tänk vilken tur jag har.”

 

Men det finns en annan sida av samma mynt... En sida som är ännu mer beklaglig. Jantelagen grundar sig i vår avundsjuka. Det är uppenbaligen jobbigt för oss när det går bra för någon annan.

Så ofta jag ser ett mönster kring just detta.

 

Jag kan ge ett exempel ur mitt eget liv. Förra året var det en tung period med sjukdom, silsmässa och allt det medför.

Under de svartaste perioderna så fick jag många "klappar på ryggen" och människor runt mig uttryckte sitt stöd. "Jobbigt för dig. Vi finns här. Kämpa på nu. Din stackare osv."

Jag är verkligen jättetacksam för allt stöd och all sympati jag då mötte. Tro nu inget annat!!!

 

Mitt i allt elände dök den stora kärleken upp i mitt liv. Det vände upp och ner på hela mitt liv och jag kunde inte ens fatta att det var sant. Jag hade träffat den mest fantastiska människan på jorden. För det ÄR han. (Nu har jag dessutom facit i hand och nu VET jag det.)

 

Runt mig stormade det mer än nånsin. Separation, sjukdom, sorg och massa annat. Men mitt i stormens öga fanns kärleken.

 

Tidigare i livet hade jag (skäms för att erkänna detta) suckat inombords när vänner sagt till mig saker som "Åh Christine, jag har funnit mitt livs kärlek. Jag har aldrig känt så här för någon innan. Det är verkligen äkta kärlek. Livskärlek"

 

Jag fnös inombords och tänkte att det där är bara svammel. Att träffa sitt livs kärlek och uppleva det som dom beskriver.. nää... finns bara i sagorna. Inte i verkligheten.

 

Men... När Magnus klev in i mitt liv så förstod jag vad dom menat. Han ÄR och FÖRBLIR mitt livs kärlek och vi kompletterar varandra på ett sät jag inte trodde var möjligt. Jag fann kärekslyckan i honom. Den äkta.

 

Så där stod jag dökär i stormens öga. Konstigt nog lycklig. Ja, lyckligt. Allt elände runt omkring fanns där och var så fasansfullt jobbig men den värme och lycka jag kände i Magnus och min älskade Marcus överskuggade eländet trots allt.

 

När jag berättade för omgivningen om att jag var lyckligare än lyckligast så tystade det på väldigt många håll.

Ett par ÄKTA vänner fanns kvar och stöttade och gladdes med mig men de flesta blev tysta som graven.

Är detta inte märkligt?

 

Det som gör saken värre är att några av dom som tystnade hörde av sig igen. Men inte för att glädjas med mig. Tvärtom.

 

Jag fick varningar! Mina sk "vänner" ifrågasatte om jag visste vad jag gav mig in i. Gjorde jag verkligen rätt? Visste jag vad detta innebar? Massa frågor haglade och dom ställdes ur ren negativ synvinkel.

 

"Sväva inte i det blå Christine. Kom ner på jorden igen. Äkta kärlek finns inte - och inte lycka heller för den delen. Välkommen till landet lagom där vi är lagom glada, lagom nöjda och lagom lyckliga. Vi avnuter inte livet här. Vi uthärdar livet och prioriterar hårt arbete och en strukturerad strikt schemalagd vardag med allt vad det innebär! Vi ser med skeptiska ögon på tillvaron och har nära till kritik. Galset är inte halvfullt det är halvtomt! Jaha ja.. nykär? Det går snart över ska du se. Akta dig så du inte blir lurad nu. Var vaksam. Man kan inte lita på någon.... bla bla bla..."

Många vill säkert hävda att det där sades grundat i omsorg. Fuck NO!

 

Avundsjuka. Det stack nog i ögonen på många att dom själva inte var tillfreds inombords. Det värkte nog i deras hjärtan att inte dom själva mådde bra.

Men jag glömmer aldrig dom vänner som fanns där då och som fortfarande finns för mig. Ni vet vilka ni är och det betyder så obeskrivligt mycket för mig.

Jag tar tillfället i akt att be om ursäkt också. För det går runt i huvudet när man ska starta om i livet med en annan människa och allt vi båda bär med oss från var sitt håll. Det mesta är bara gott men det krävs mycket att lära sig att få ihop alla trådar och att lära känna det nya, fantastiska, underbara!

 

Jag är ledsen om jag har varit lite avsides under några månader. Tack för att ni ändå stått kvar vid min sida!! Det glömmer jag aldrig!!

Hur vore det om vi alla kunde försöka glädja oss med varandra istället?

 

Jag tror att vi då skulle må bättre överlag. Gott genererar gott. Det råder inget tvivel om det. Ta mod och våga känna lyckan leva inom oss istället för reservation och vaksamhet.

 

Detta blev inte kort... Men jag skulle kunna skriva så mycket mer. Ett bra och viktigt ämne. (TACK till ämnesgivaren!!)

 

Nu ska jag rusa vidare och hämta stativ till skolans avslutning och sedan slutrep med en klass 6:or.

 

Frid till er alla

//Christine