akryl

Jag taladr nyss med min bästa Ina i telefon. Det ingår liksom i morgonkaffet på nåt vis.
Jag vet inte hur vi kom in på det men vi konstaterade i alla fall att det snart är nyårsafon och dags att summera 2009.

Så det ska jag ta och göra. För det har verkligen hänt mycket detta året.
Såpass mycket att det inte är lättsummerat. Det är lika bra att börja från början. Januari 2009.

Det var en annorlunda och lite skruvad period i mitt liv. Nästan overklig.
För när 2008 gick över till 2009 så var jag mitt i en karusell som kallades Körslaget.

Det va så året började och eftersom ord är överflödiga och inte räcker till för att beskriva denna surrealistiska händelse så låter jag några bilder tala istället.



En del av kön till audition på Bohusläns muséum.



Uppsjungning i Gröna rummet.



Koreografiövning i Blå salen.



Trötta basar!









I studions kulisser. Innan vi har koreografirep.



Innan sändning... Saker rättas till..



Min älskade älskling/ syster Pernilla (Timon) och jag korkar upp på hotellet.



Det övades koreografi även i bussen.



Backstage... Mats och Patrick visar på ett öppet sinne och lojalitet utanför laget!! Bra där rockers!!



Gulligrisarna intar "the look"!



Innan vi skulle gå på glödande kol!! Dom flesta blev lite förundrade över hur detta skulle gå...  men fokuserade!



Så här blev vedhögen där vi promenerade...



Och mellanfasen var denna...



Påväg till studion från hotellet. Me an sis!



Hairsyle goes wild!! Jag och Johanna.


Fiiiiina sister!



Vi fick massa fina saker av fans. TACK!!! Det förgyllde vår dag!



I sminket. Alla som hade solo blev sminkade där och alla övriga sminkades nere i hangaret.



Johanna!! Hon var "vår" fixare Hon jagade oss mellan alla olika rep och såg till att vi var på rätt ställe vid rätt tidpunkt!! Ingen lätt uppgift!! Sååå go tjej!!



Koreografirep inför kamera i studion.



Mysstund!



I väntan på sändning...



Backstage.



Hallen där publiken väntade.



Ja, det var sannerligen ett äventyr.

Detta får bli del ett i min lilla återblick. Nu ska jag fixa frukost till mitt hjärta och försöka få honom att vakna före kl elva för en gångs skull... Hmm... tonåringar!!!

Frid
//C

Det är snökaos ute. Det yr verkligen. Tur man är inne. Bullarna är precis klara, ölen uppkorkad och snart ska vi laga mat.

Saknar Marcus men det ska bli mysigt att träffa honom imorgon igen.

Har funderat lite idag kring det där med uppoffringar.  

Bra ordet är intreassant.
Uppoffring.
Man offrar ... uppåt.

Man ger något stort till ett högre syfte.
För att det ska ge något gott.
Eller hur??!!

Det finns självfallet en skala inom även detta område. Man kan uppoffra stort och smått. Och man väljer det själv.

Det helas handlar om ens egna proriteringar och vad som är viktigt. Det är ju så individuellt. Det som är viktigt för mig är inte självskrivet viktigt för dig och vise versa.

För mig är prioriteringen hyfast enkel. Mår min son bra - då mår jag bra. Får jag vara med dom jag älskar då mår jag som bra. Och däri är prioriteringen klar och enkelt summerad:

Mår mina älsklinga bra och jag får vara med dom - då är det viktigaste säkrat!

Men detta är inte alltid så enkelt för det krävs massor för att få ekvationen att gå ihop.

Jag har valt att arbeta som musiker och det innebär sena kvällar, storhelger och så vidare. Jag har sällan utrymme att följa med , på ett naturligt sätt, i mina nära och käras rytm.

Som TUR är så har de flesta av mina nära vänner också valt "galenskapen" att arbeta med musik. Det underlättar.

Men som mamma kan det bli knivigt ibland. För ens barn är ju det viktigaste man har - det är ingen sensationell nyhet!

För man offrar uppåt. Mot det centrala och det viktiga. Av fri vilja.

Om det ger jobbiga konsekvenser för mig... att jag mår piss och/ eller tvingas till tröttsamma (ibland plågsamma ) diskussioner, val, möten, åtgärder..ja va sjutton som helst... pga av av att jag prioriterar mitt barn och hans välmående... SO BE IT!!! Lätt val.. Alternativet är inte en möjlighet... 

Kräver det kanske att jag måste möta mig själv och mina mörkaste demoner... SO BE IT!!! Alternativet finns inte... Enkelt!! Svårt att ta sig igenom...men enkelt val. Det handlar om mitt barn!!!



Men det är fan inte lätt!!!

Och Gud va man kan misslyckas. Man kan känna sig som en totalt misslyckad morsa som borde kölhalas om och om igen...

Jag grät miljoner tårar denna hösten och vintern för jag inte fixade närvara på Marcus konserter för det krockade med repetitioner som  bara inte gick att missa. Vilka boxningsmatcher jag gick mot skuld, samvetet....

För att inte tala om alla gånger man inte orkat... Då den psykiska tröttheten gjort sig påminnd som en spikklubba rätt mellan ögonen.

Det har varit en tuff höst och vinter... När Ingemar var döende. När Ingemar dog. När sorgens skulle hanteras.  När jag tagigt livsomvälvande beslut som varit allt annat än lätta och direkt påverkat Marcus.  När jag stött på och tvingats hantera saker privat och i jobbet som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde jag skulle möta... Och så mycket mer...

Då har jag varit nära att lägga mig ner.. Inta den säkra och trygga offerrollen... Ge upp.. Skylla bort allt..

Och vet du.. Det hade jag nog gjort OM det inte handlade om att den som ytterst blivit lidande var och är Marcus.  Mitt allt!!!

Men jag vägrar vara ett offer!!! Det har jag varit tillräckligt!!

Man har ALLTID två val.
Jo... det är så... vad du än säger...
För vilken situation du än ställs inför så bestämmer DU och ingen annan hur du väljer att möta den.

Har du barn finns inget annat alternativ än att möta det som en krigare!!!

Gilla läget!! Det är allt annat än lätt... men.. gilla läget!!

 Gör dig inte till ett offer inför det viktigaste av viktigt.. Vänd ditt offer till ett offrande!!!

Offra uppåt... mot det du sätter högst och mot det du älskar mest.

Uppoffra dig!!

Det är på gott och ont att få tid till tankar...

Idag har det varit en lång, tyst morgon. Tankarna har tagit sig fritt spelrum i mitt huvud och inget har kunnat distrahera dem.

Jag tror det är bra samtdigt som det är jobbigt... Man måste möta även det...

Nu har mina tankar vaknat, fått röra sig fritt och rotat sig... Nu ska jag bara resonera med mig själv lite också. Se hur jag ska göra med dom.

Klockan är bara 7. Känns som jag varit vaken i en evighet.

Har ont i halsen och får skylla mig själv eftersom jag sjung bedrövligt mycket igår utan att ta den långa uppsjungningen och nu så.. ja.. Blame it on me....

Hoppas den repar sig innan kl 18. Annars är det ju bara att köra på i alla fall.

Är trött. Jättetrött. Fysiskt och psykiskt!

Men jag ser fram emot showen idag. Bara Gud Fader hjälper oss så ljud och ljus blir bra!!!

Frid och trevlig 4e advent mina vänner
//Christine

PING! Klockan 2 vaknade jag och trodde det var morgon.

Men nää....

Som den krigare jag är så masade jag mig ordentligt tillbaka under täcket, blundade och tänkte sova.
Den planeringen höll inte så bra...

Hjärtat började träna karate och jag hostade så infernaliskt att det bara va att lägga ner sömnaktiviteterna.

Nu känns det inte så bra faktiskt. Det gör så himla ont när jag andas och det känns som jag har en hel lax-odling innanför bröstkorgen.

Det slog mig också att det är mycket kvar att fixa innan julshowen idag. Allt ljus som inte hanns med igår t.ex. laga rökmaskinen och fixa alla smågrejer. Så ska jag ju faktiskt komma på hur jag ska fixa ljus till alla musiker med... DET blir sannerligen en utmaning - men måste göras. Det underlättar att se noterna!

Ja, detta får läggas i Guds händer. Helt och hållet!!!

Frid
//Christine

Jag har fått en rejäl väckarklocka.

Mitt hjärta strular och det får jag skylla mig själv för. All stress och slarv med mat och liknande har gjort att kroppen sagt ifrån.

Jag måste se om mitt liv. Ändra saker. Även om vissa saker kommer bli enormt jobbiga att ändra.

Som tur är så är jag (trots förra inlägget) en optimist. Jag gillar att lösa problem till vardags och varför skulle det inte funka även när det rör mig själv?

Jag kan inte gå omkring och inte känna igen mig själv. Så är det faktiskt nu.

Så, jag får helt enkelt börja med inställningen.

Sedan sätta mål som jag själv VILL sätta. Inte bara mål som jag bör sätta eller måste sätta.

Doktorn sa att jag måste börja med att stressa ner och göra saker som jag gillar. Och helst ska jag sjukskriva mig. Annars kan jag få en hjärtinfarkt. Och det är ju onödigt.

Det viktigaste är att jag ska börja konservera människor... Jaa.. märkligt uttryck.. men det innebär att jag ska "konservera " folk som inte är bra för mig ett tag och kanske  får framtiden visa om jag upptar bekantskapen eller inte. Det innebär många tuffa beslut. Men jag har ett ansvar gentemot mig själv och Marcus att hålla mig så frisk jag bara kan.

Jag tänker sluta krusa folk också.

Passar det inte..? Skaffa nåt som passar då!

Gud så hård jag lät där... Hmm...  Egentligen inte min mening. man jag måste ta i nu... annars hamnar jag tillbaka i det gamla mönstret och då är det ju lika illa igen.

Så nu ska jag ta tillvara på mitt liv.

Det börjar bra!

Fick ett samtal från mina närmaste vänner i Gbg. Dom repar inför en turné inne i ett stort hangar i utsidan av stan. Till min enorma glädje är dom nu inte längre i "The hall of metal and dust" utan i två bilar på väg hit!!!!!!!

Jag vet inte vad dom har i siktet men det ska bli "korsförhör" och sedan "terapi". Känner jag dessa bröder rätt så blir det nåt som passar både sinnelag och deras kanske inte så strikta outfits!!

Nu känner jag livet i mig lite igen.. Är förväntansfull. Behöver verkligen detta!!!

Jag struntar i att morgondagen kommer gå i koma och ögonen kommer vara konstant halvöppna.. Det är värt det!!  The boys are back in town!

Jag ser fram emot "förhöret". Har mycket att uppdatera dom om.. och dom mig med för den delen.

Nej.. nu ska jag störtdyka ner i sminkväskan och sedan lyda fru Doktorns råd!! "Ha roligt!!!"

Gud va skönt!!!

Mår inte alls bra....

Kanske borde tänka till. Orkar inget. Är trött.

Vill dra mig undan och bara vila. Sova. Innesluta mig. Men det är inget alternativ.

Går inte.

Tungt att tänka, andas, vila och vara.

Går väl över....

Frid
/C

Det har hänt mycket.

Det är en jobbig tid med massa förändringar. Men ofta krävs det förändring för att saker ska bli bra och för att det ska bli en förändring och en utveckling till det bästa.

Jag hoppas att detta kommer leda till det bästa!!

Jag älskar julen men i år känns den tung och inte alls efterlängtad.

Jag jobbar dessutom julnatten. Midnattsmässa. Fast midnattsmässa är så mysigt. Men det innebär samtidigt att jag inte kan vara nära Marcus och min övriga familj i Göteborg och det känns tungt.

Fast jag är övertygad om att julafton ändå kommer bli bra. Jag vet att Marcus och dom andra får en riktigt mysig jul och det är så viktigt och betryggande för mig.

Hmm... tårarna hänger i ögonen. Det är så mycket nu.

Julshowen i antågande och alla problem som måste lösas inför den. Känns lite ensamt. Som Don Quiote som slogs mot väderkvarnen.

Men jag VET att när showen är genomförd så kännd det så himla bra!!!! Det är ju så här det är och jag vet ju att det kommer bli kanonbra!!!!

Är faktiskt lite orolig för min hälsa med. Hjätat strular igen och jag märker det så påtagligt emellanåt. Hostan först och så känns det som om man hade en hel drös med kickboxare innanför bröstet och så blir man alldeles darrig och snurrig.
Men det får jag ta tag i EFTER jul. Nu ska vi minsan ha julshow så det ryker om det!!!!!!

Må Herren välsigna oss riktligt med kraft, mod och tillförsikt!!!

Frid och kram
//Christine

En vän till mig... och arbetskamrat har lärt mig att "När jag lever, rör mig och andas - då är jag en bön".

Jag har funderat lite kring det.

Bönen kan vara så mycket mer än de ord man uttalar om man ber i ord.

Jag är övertygad om att Gud känner oss utan och innan. Han vet våra behov och han svarar oss på bön - om det vi ber om är bra för oss.

Ofta kanske vi inte förstår Gud. Inte jag i alla fall.. Men jag tror att Han förstår mig.
Det har jag ofta fått bevisat för mig.

Jag är en vandrande bön. Du är det liksaså...

Det finns många bottnar i meningen... men jag vill dela en liten del av alla bottnar!

I allt jag gör.. dit jag rör mig och i vart och ett av alla mitt livs andetag lever min innersta längtan, önskan och bön.. det gör hela mig till en innerlig och äkta bön!! Jag är ju inte ens medveten om det oftast...

Senast Gud bevisade detta för mig var det livsomvändande och en lång process. Jag tänker inte gå in på detaljer, men under en stund i djup ledsenhet och förtvivlan snackade jag med Honom och uttryckte mina önskningar, min längtan och min sorg över att jag trodde att jag aldrig skulle få det...

Jag hade accepterat - i min enfald - att jag aldrig skulle få det jag innerst inne drömde om.

Det gick lång tid. Många månader.. kanske över ett år .. minns inte riktigt.

Jag hade grundat mitt liv kring det jag accepterat men egentligen inte ville...

Så svarade Han på min bön.

Det blev inte et dugg lättare till en början... Men Han svarade och jag visste att jag hade den fria viljan att förvalta de chanser han givit mig. Det skulle inte bli enkelt.  Det skulle bli tungt, svårt och en lång väg...

Men jag tog chansen.. Och nu förstår jag varför jag fick vänta... för jag levde, jag rörde mig och jag andades en bön... en bön jag inte hade kunnat hantera ett svar på då jag bad den...

Men.. när jag var redo gavs jag allt!

Och jag släpper aldrig!!

Aldrig... jag ska bevara det svar Gud sände!

Vi börjar med ett klokt ord som jag vill lägga ut på bloggen med tankarna på "Maggan". :-)

"Transvestiter har det bra. Hustruns blusar kan dom ha."

Så lite till övriga världen:

"Säll är den som har till rättesnöre att man nog bör tänka efter före."

"Om jag tänkte som fan,
kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann 
en slags mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej,
att då gäller denna sanning bara mig."

Och inte minst denna som är såååå klockren:

"Sätt skivbromsar på Svensktoppen!"

Yeahhh!! Helt underbar, eller hur??!!

Och vi får inte förringa att:

"Det är en underlig värld vi lever i. Dom som står för vad dom säger sitter inne för vad dom säger."

Visst har han rätt!!!!!!

Och i vintertider som dessa skadar det inte att påminna sig om att:

"Går man ut i snön i kortkalsonger
får man både reumatism och ånger."

Ur Albert Einsteins dagbok

Något om det relativa
vill jag i min dagbok skriva.
Detta med det krökta rummet
gick dom på i all sin dumhet,
fast jag hadde glömt ett pi!
Men det skiter jag väl i.
Alla tror jag är geni!
Hi hi hi hi hi hi hi

 

Jaa... man kan inte annat än imponeras och inspireras!!!!

 

Jag tillönskar Er en synnerligen nöjsam tisdag

Frid

//Christine