Så obeskrivligt rörd!!
Loggade in på Facebook och fick plötsligt se att en av mina elever på skolan där jag jobbar som vikarie hade startat en Facebookgrupp som heter:
"Vi som vill ha kvar Christine Larbring som musiklärare nästa skolår"
Jag blev först helt ställd och sedan började tårarna rinna. Obeskrivlig känsla!!
Massa elever och andra har gått med och jag är mållös...
Så gripen, så stolt och så tacksam över att just jag fått lära känna och undervisa alla dessa ljuvliga ungdomar!!
Kära nån.
Tack Gud för dessa elever!!
Frid
//Christine som är i full fart med att snyfta ljusa tårar
Påsktankar
Men allt vad det medför i tro, tradition och liv... (Ojdå... där lät jag som en titel på en ämnesbok i religion.)
Ska försöka dela upp begreppen lite.
TRO
Påsken är den viktigaste högtiden för mig. En påminnelse. Hopp. Eftertanke. Innebörd och påfyllning av kraft. Uttömmande av sorg. Det blir så konkret.
Det är stort för oss som har den kristna tron!
Jag brukar försöka tänka mig in i Jesu sista dygn. Det är omöjligt att greppa. Trots att det fasansfulla Han tvingades utstå i sin korsvandring så landar jag hela tiden tillbaka till Getsemane. Trägården i Jerusalem där Jesus och Hans lärjungar befann sig för att be. Samma natt Han blev förrådd med en kyss av sin vän Judas Iscariot. Jesus var rädd. Han hade ångest. En sådan ångest att Han svettades blod. Han bad lärjungarna att hålla sig vakna och be. Men dom somnade. Det finns en låt i Jesus Christ Superstar som är så tydlig. Låten heter just Gethsemane och handlingen är samtalet Jesus har med Gud. Han ber Gud om att få slippa. För Han är så rädd.
Kolla in detta klippet från Jesus Christ Superstar 2000. Läs gärna texten som jag lägger in nedanför här i bloggen.
Den talar sitt tydliga språk. Att sångprestationen är något utöver det vanliga behöver jag knappast tillägga. Helt otroligt. Vilken prestation.
If there is a way
Take this cup away from me
For I don't want to taste its poison
Feel it burn me,
I have changed I'm not as sure
As when we started
Then I was inspired
Now I'm sad and tired
Listen surely I've exceeded
Expectations
Tried for three years
Seems like thirty
Could you ask as much
From any other man?
But if I die
See the saga through
And do the things you ask of me
Let them hate me, hit me, hurt me
Nail me to their tree
I'd want to know
I'd want to know my God
I'd want to know
I'd want to know my God
I'd want to see
I'd want to see my God
I'd want to see
I'd want to see my God
Why I should die
Would I be more noticed
Than I ever was before?
Would the things I've said and done
Matter any more?
I'd have to know
I'd have to know my Lord
I'd have to know
I'd have to know my Lord
I'd have to see
I'd have to see my Lord
I'd have to see
I'd have to see my Lord
If I die what will be my reward?
If I die what will be my reward?
I'd have to know
I'd have to know my Lord
I'd have to know
I'd have to know my Lord
Why, why should I die?
Oh, why should I die?
Can you show me now
That I would not be killed in vain?
Show me just a little
Of your omnipresent brain
Show me there's a reason
For your wanting me to die
You're far too keen on where and how
But not so hot on why
Alright I'll die!
Just watch me die!
See how, see how I die!
Oh, just watch me die!
Then I was inspired
Now I'm sad and tired
After all I've tried for three years
Seems like ninety
Why then am I scared
To finish what I started
What you started
I didn't start it
God thy will is hard
But you hold every card
I will drink your cup of poison
Nail me to your cross and break me
Bleed me, beat me
Kill me, take me now
Before I change my mind
Det ska påskpyntas!!!! Kära nån. Idag är det fram med alla fjädrar, ris, hönor, ägg och påskkärringar!!! Det är vår när allt är framme. Jag vill bara rusa ut och där ute hitta en vårsol!! Snart är det dags för vårskriket hoppas jag!!!!! Jag vill alltis skrika vårskrik och jag gör det varje år!!! Hur sjutton ska det annars bli ordentlig vår!! Jag tycker att vi borde införa en ny helgdag. Vårskriksdagen. Alla ska vårskrika samtidigt!!!
LIV
Att umgås med familj och vänner är och förblir påsk för mig!! Massa mat och massa kärlek. Gemenskap och glädje!! Längtar efter att träffa mina underbara vänner snart!! SNART!!! Idag börjar dom komma hit!! Åh. Finner inte ord!!!
Vad kan symbolisera gemenskapen?? Jo... när vi ändå är i farten med Ronja så kan detta vara en video som lämpar sig:
Nu börjar påskfirandet!!!
FRID
Jag hittade ett USB-minne...
Kul att hitta sånt man glömt bort att man hade. Jag är till 99,999 % säker på att fotografen är Angelica Fihn, min väns dotter.
Här är någa av dom bilder jag hittade på mitt lilla USB!
Älskade Marcus röjer loss på min älskade Fender!! Go rocker!! Det är mammas pojk det!!!!
"Höj eller stäng av!!!!" som devisen brukar vara!!!
Frid
//Christine
Ser jag i syner????
Ser jag i syner?? *Gnuggar mig i ögonen*
Hmm... jag känner igen detta...
Jag VET att jag sett det för... Kan inte minnas när ..men.... Jag HAR sett det där förr...
Kan nån hjälpa mig att komma på svaret!! Kan nån hjälpa mig komma på vad det är för något som jag. För det är så tydligt där ute just nu... Jag lägger ut en bild i hopp om att någon kan hjälpa mig att lösa mysteriet som råder utanför!
Kolla här! OBS jag menar INTE molnen ... dom är jag väl bekant med... utan det andra.. det där ljusa!!
UNDERBART ÄR DET I ALLA FALL!!!!!!!
Elände och misär
Hur mycket ska vi acceptera. Detta kunde varit din pappa eller någon annan i din närhet. Detta kan bli DIN och min verklighet den dagen vi blir gamla och behöver hjälp.
Det skrämmer mig och jag blir se ledsen!!!
HÄR kan du läsa och se eländet!!
Frid
//Christine
Jag fick mig en tankeställare...
När jag stod i kassan för att betala så blev jag expiderad av en kille i 20-års åldern. Jag kan föreställa mig att killen i fråga hade lätt för att få tjejer för han såg väldigt bra ut och man förstod att han lägger mycket tid på sitt yttre.
I samma stund som jag sträckte fram pengarna så kom killens arbetskamrat, en dam jag tror var nära pensionåldern.
Samtidigt som jag betalade går damen fram till killen i kassan för att hämta något under disken. Hon säger rappt:
"Nä du... det är tejpen jag vill ha - inte dig"
så tittar hon på mig och fortsätter
"Tänk, han springer efter mig hela tiden..."
"Haha..." svarade jag "Ja, du får dra en tydlig gräns... för så kan du ju inte ha det"
Av någon outgrundlig anledning så har jag vid detta tillfälle en förutfattad mening om att det kvinnan säger är ett självklart skämt!! Eller hur?
Av samma outgrundliga anledning är jag supersnabb med att döma dem båda och ta för givet att killen i kassan aldrig nånsin skulle komma på tanken att flirta med damen.
När jag går därifrån, småskrattandes över damens rappa kommentarer till sin kollega, så går jag förbi en uppslagen tidning. Jag slängde en blick och stannade till av förvåning när jag får se rubriken.
"VÅR KÄRLEK ÄR SVÅR FÖR SAMHÄLLET ATT ACCEPTERA"
står det med stora svarta boktsäver som överskrift för en artikel om ett kärlekspar.
Jag tog upp tidningen och läste vidare och kände mig lite dum när jag upptäcker att det handlar om en äldre kvinna och en yngre kille som förälskat sig i varandra och nu vill visa hela världen hur mycket dom älskar varandra och att dom möter så hårt motstånd av samhället p.g.a. deras åldersskillnad.
Hon var närmare pensionåldern. Han i 20-årsåldern.
Precis som de två arbetskamraterna i kassan.
Jag funderade lite över detta när jag gick hemåt. Varför är det så? Våra förutfattade meningar är så djupt rotade inom oss att vi inte ens reflekterar innan vi dömer ibland.
Det där gillar jag inte hos mig själv.
Detta måste jag fundera på mer!! Fy, så skamligt att jag är så snabb på att döma.
Fy mig!
Frid
//Christine
Mannen som klagade
Mannen som klagade.
Det var en gång en man som kände att hans liv tyngdes av bördor och ständiga prövningar. Han var både arg och förtvivlad! En dag fick han höra talas om en vis man som många sökte sig till för att finna råd. Den lednsa och prövade mannen bestämde sig för att söka upp den vise mannen och be om hjälp i sitt elände och han reste iväg.
Mannen hade rest långt för att träffa den vise mannen i den avlägsna lilla byn. Resan hade varit mödosam - han hade uthärdat en 40 mil lång bussresa på en näst obefintlig väg för att sedan på egen hand gå genom en snårskog. I vanliga fall skulle han aldrig ha utsatt sig för den här sortens prövningar. Men han var fast besluten att träffa den vise mannen, så han kunde få veta vad han skulle göra åt sina problem.
Knappt hade han kommit innanför dörren hos den vise mannen, förrän han började med sin klagovisa.
"Mitt liv är så misslyckat. Jag har ett jobb jag vantrivs med, men jag har inte tillräckligt bra utbildning för att söka ett annat. Mina barn har ingen respekt för mig och jag misstänker att min fru är otrogen. Inte ens min hund tycks gilla mig!" sa mannen uppgivet.
Den vise mannen lyssnade på mannen, och när han till sist pausade, frågade den vise mannen:
"Vad tycker du om din längd?"
"Min längd? Den tänker jag inte så mycket på", sa mannen och rynkade pannan. "Den är väl okej, antar jag. "Varför frågade du det?"
"För dem av oss som inte föds in i fattigdom och misär, är världen full av möjligheter och val, svarade den vise mannen. Jag har tänkt mycket länge på detta och jag har till sist förstått att det enda som vi kan klaga över här i livet är vår längd. Det är det enda som är oss givet. Vi får klaga över vår längd, men det är också allt."
"Men det är ju en fånig sak att klaga över", protesterade mannen, som ju hade så mycket annat i sitt liv att klaga över."
"Ja, visst är det fånigt, eftersom vi inte kan göra något åt vår längd", sa den vise mannen med ett leende. "Men det är inte lika fånigt som att klaga över all de bekymmer i vårt liv, som vi faktiskt kan göra något åt."
Tärningen är kastad!
Magnus:
Idag är det premiär för att både Christine och jag Magnus skriver blogg,gemensamt. Varför då kan ni undra? Ja det kan ni men lusten över detta infall blev stor och skall nu genomföras. Nu sitter Magnus vid tangenterna ifall ni funderar.
Igår var det lördag och dagen visade sig vädermässigt från sin sämsta sida,innan i veckan hade Christine säkrat upp via SMHI att det skulle bli starkt solsken med värmebölja men icke!
Hur som, vi begav oss ut i bilen med en tärning för genomförande av första tärningsresan.
Vad är en tärningsresa? Jo tärningen är kastad och världen ligger klar
Första uppgiften för oss både ibland envetna personen var att samsas om reglerna.
1-2=Sväng vänster eller var det nu höger, 3-4=Sväng höger-5-6= Såklart rakt fram.
Christine:
Ja, jag kan inte nog understryka vikten av TYDLIGA och klara regler inför en tärningsresa... Annars kan rondellkriser och avfartssituationer uppstå och det är inte att rekomendera... Eventuellt kan då den myspysiga resan sluta med att man finner sig sittandes lätt förvirrad på någon form av industriområde eller likande.. Lagom mysanpysan....
Magnus :
Efter inhandling av färdkost så hamnade vi på färjan mot Lysekil.En kall vind i Lysekil är just kall men med lite lunch innanför jackan begav vi oss vidare.
Nu tog våra egna viljor över från hasardspelet och bilen styrdes nu mot Flatön och Handelsman Flink, nu hade äntligen solen börjat titta fram och frosten släppa från kroppen när benen lämnade bilen.
Efter diverse bestyr inne i Handelsboden så fortsatte vi mot Ängön
Färjan tog oss över mot Orust och hemfärden började men en shoppingsugen Christine var sugen på det stora köpcentrat, jag letade efter skor som skulle ha rätt färg men icke fastnade mest för damskor..
Nu blev det Spa i vardagsrummet med lermask modell hemsk i mitt ansikte.Då gurkan som gör gott för ögonlocken var möglig i kylen blev det istället champinjoner...färska..
Men vad gör man inte för lite skönhet.
Christine:
"Allt klär en skönhet - inget misspryder en ful...."
Jag tror jag är ännu mer kär efter denna spa-session!!!!
Bara kolla in detta!! Hur kan man INTE älska honom!!!???
Magnus:
Då klockan övergick i kväll anlände således två vänner för lite mat och dryck.De var påtagligt avundsjuka på min nya hy.
Lets go lets go ner på stan...till det enda nöjesstället i vår medelstora stad.Här fortsatte hasardspelet vid kortbordet där det visades sig att Christine var en riktigt spelhaj.
Ja kvällen övergick i natt och den trevliga dagen fortsatte.
Christine:
Proffs som jag är vid pokerbordet så såg jag till att, med ett noga påklistrat pokerfejs, förlora alla marker... Men det var genomtänkt och ren strategi såklart!!
Kanske var det just det faktum att jag inte kunde slita blicken från Magnus synnerligen djuprengjorda, rosenliknande och jämna hy och det gjorde nog den påverkan att jag brast (men bara lite) i mitt pokerspel??
Magnus:
Vid hemgång inhandlades lite nattamat med rikligt innehåll.Christine får nedan beskriva innehållet,var nog nåt mer än E123 på tallriken
Nu blev det picknick under köksbordet:-))
När natten övergick i gryning och klockan ställdes om till sommartid sken solen in,fåglarna kvittrade,krokusen slog ut,uteserveringen spikades klart och NÄ det var mulet igen men sommartid är det NU
Christine:
Ja, det var en mystisk komposition jag beställde när jag anlände till korvkiosken... Jag peppades av två korvhandlande främlingar. Dom hjälpte mig att göra nytänkande val av nattamat. Magnus hade dock ett fokus: OST på korven!! (Det där är en helt annan historia som vi får ta en annan gång). Älsklingen bad dock om tjock korv, mos, OST och gurkmajonäs.... Det som sedan tillades i menyn blen kebabsås och vitlökssås...
Slutresultatet blev mumsan men såg bedrövligt ut!! Kolla in:
Vi bestämde oss för att campa inne. Så köksbordet förvandlades till en hydda där vi bäddade, tände ljus, käkade och så småningom somnade!!
När vi vaknade.... Det enda jag kan säga är läs tidagre inlägg!!! Min pojkvän är mästarnas mästare på att gosa!!! Så... jag håller med min älskling... Det va fasligt mulet och regnigt ute men inne - där vi låg - där har solen aldrig lyst klarare, varmare och starkare!!
Magnus och Christine:
Vi önskar Eder alla en underbar dag och all innerlig frid!!!
//Magnus och Christine 
Lycklig!
Magnus är i Stockholm och kommer hem igen imorgon. Gud så jag längtar efter honom. Men... samtidigt så känns det bra att längta för man stannar upp och begrundar så bra då.
Det slår mig hur lycklig jag är!!
Obeskrivligt - nästan ogreppbart - lycklig!
Torsdagar är stressiga dagar och denna är inget undantag. Idag vaknade jag när Magnus skulle gå upp, väldigt tidigt, och jag insåg snabbt att jag inte skulle kunna somna om. Därför passade jag på att gosa istället... eftersom älskling åker bort över natten så måste jag ju passa på!!
Dagens konstaterande: Morgonmys med älskling är ett av de bästa som finns att uppleva!!
Några koppar kaffe senare bar det iväg på veckans obligatoriska personalmöte i kyrkan. Idag hade vi stormöte så det var väldigt roligt att träffa dom man inte ser så ofta. Lane Ryrs arbetslag till exempel.
Efter mötet vidare ner till stan och fixa och dona.
Plötsligt ringer mobilen och det är älskade lillebror Emil.
"Vart är du?" frågade han
"På Kungstorget" svarade jag
"Jag med... vart på torget är du då?" fortsatte Emil
Jag tittade åt sidan och ca 2 meter bort stod Emil och faster "Rockstar" Alfred.
Gud så mysigt det var att få en stund med dom innan den stressifga delen av torsdagen fortsatte...
Hmm... får inte vänt bilden... Så du får vrida datorn om du vill se rättvänt... ;-)
Så mysigt, så mysigt!!!
Sedan så fick jag reda på att intervjun jag gjorde i går morse nu blivit en artikel på Barbados hemsida. Kul!!!
Här kan du läsa om du vill!
Nu har jag precis haft sista lektionen för dagen på Fridaskolan och strax ska jag sadla på mig väskorna och vidare till kyrkan där jag ska skriva klart stämmorna som vi ska sjunga ikväll på Sarons Liljors övning.
Efter notskrivande måste någon form av mat intagas och därefter dags för mässa på Saronhuset. Undra vem som är präst idag!!??
Kl 19 övningen med Sarons Liljor och efter det ska jag och ett gäng vänner till Mortens och lyssna på Mats Ronander. Jag vill inte påstå att jag är särskilt inlyssnad på Ronnanders musik, det är snarare vännerna som lockar för aftonen.
Imorgon en fredagskväll med älsklingen!!! Gud vad jag längtar och älskar!!
Ja.. jag är lycklig!!!
Frid vänner
//Christine
Vågar du?
Utdrag ur en text jag skrev i tonåren:
Känn din styrka - se potential.
Varför ska man vara så normal?
Lev ditt liv i egen stolt regi.
Lev ut din kärlek - fylld av sympati.
Våga vara den du innerst är.
Våga leva fullt ut nu och här.
Visa världen att du faktiskt finns.
Visa att du trotsar, att du minns.
Att våga...
Vågar du?
Det krävs mod att leva, att ta tillfånga dagen.
Det är mycket man måste våga och bara att ta ställning kan kräva mod!
För i samma stund man vågar - så innebär det att ju att det finns något att riskera.
Eller hur?
Men vad förlorar du om du INTE vågar?
Jag tycker ofta vi väntar med att leva. Varför? Det har jag aldrig förstått... Fast ändå kommer jag på mig själv med att tänka:
"Jag ska bara..."
Går inte det där att kombinera? Jo, det är jag övertygad om.
Color diem - färga dagen
Färga dagen idag. Våga vara den du är. Och våga väcka dig själv till livet som är NU!
Frid vänner!!
//Christine
Storträff med konfirmander i Bäve!
Konfirmander: Ni är så underbara och värmer mig och er omgivning så mycket!!!
Frid
//Christine
Sexualundervisning!
Innan denna "happening" så tog vi tillfället i akt att utbilda RMK i ämnet "Blommor och bin" utifall hon kanske missat någon information i detta livsbejakande ämne.
Kvällens föreläsare, utbildare och tillika sagotant var ingen mindre än Pernilla "Gnägget" Niklasson och när vi inväntade våra musicerande vänner så tog vi tillfället i akt och skred till verket med vår sexualundervisning på ett synnerligen pedagogiskt tillvägagångssätt!
Rmk är nog en av de mest insatta människorna i vårt avlånga land efter detta. Inte en enda detalj lämnades åt slumpen!
Bilder från utbildningen:
Jaa, då börjar vi vår stund bland blommor och bin... Observera Pernillas pedagogiska uppsyn. RMK verkar också laddad och glad inför den stundande lektionen i livsskapande!
"Det första du bör veta är att bebisar görs av vuxna... "
RMK: "Men vänd sida då... Förresten, sa du att det heter vagina?"
Ja... snipp snopp snut... så var lektionen slut!!
Och RMK behöver aldrig nånsin undra över hur bäbisar blir till!!
Bra va!!??
Frid
//Christine
Störst av allt är kärleken!
Om man gifter sig i en kyrka är det mer regel än undantag att dessa ord läses upp av prästen eller någon annan.
Det är vackra ord...
Det är sanna ord...
Ett utdrag ur Kärlekens lov lyder så här:
"Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
..........
Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken."
(1 Kor. 13)
Inga pengar, saker, handlingar, kunskaper eller vad man än kan komma på äger ett sådant stort värde som äkta kärlek.
Om man dessutom ger allt av sig själv och ger all sin kärlek till dom man älskar så är det den vackraste gåva man kan ge - för det är en gåva man inte kan skaffa på annat sätt än ur sitt eget innersta inre och den kan inte framtvingas!! Inte om det är äkta kärlek!!
Det mest ultimata i en människas liv borde väl då vara att få den kärlek man ger bort besvarad!?
Det är , i alla fall för mig, den största nåden.
Det mest fantastiska är att den nåden är jag så lyckligt lottad att få ha!!!
"Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken."
Frid
//Christine
Det är fredag , sa jag!
Det är ruggigt och våren har bestämt sig för att regna. På mig! Suck.
Fast när jag talade med Ina i telefone förut så brast hon ut: "Oj, vet du vad jag gör? Jag står och stirrar på en krokus!" Det är bra!
Det är vår!
Fastän det bara var en liten del av en krokus som inte kommer att slå ut på länge. Sak samma. Krokus är en krokus - utslagen som inslagen!
Magnus körde mig till jobbet idag och herregud så älsksam jag är!
Jag har världens underbaraste pojkvän!! Inget snack om den saken. Saknar honom mycket just nu!!
Nu rusade det in en massa underbara elever som jag ska ta hand om så jag får blogga vidare senare!!
Frid till er alla!!
//Christine
Svammelmaja är mitt andranamn!!
Känns så bra inom mig!!
Bredvid mig - en taggad son av formatet underbarast i välden som i skrivande stund DJ:ar åt mig så jag kan få ny musik att nära min ständigt, efter toner, törstande själ och ande!
Mycket bra ny musik nu!! Det gillar vi!!
Snart till farbror Doktorn (som förövrigt är en rackarns trivsam prick som valde helt rätt yrke) och där informeras om hur jag mår... Hoppas provsvaren är bra!! Klart dom är förresten... jag lever i stundens förnekelse just nu. Har varken lust, tid eller kraft till att få negativa svar. Så därför bestämmer jag nu att det blir bra besked! Sa jag!
Sedan mot jobbet. Ska skriva stämmor till PLUS-kören idag och även förberedan inför Sarons Liljor imorgon och genrepet inför söndagens gudstjänst. Är lite osäker på vilken låt vi ska repa in med PLUS imorgon. Får bestämma mig på vägen till farbror Doktorn. Men det måste bli sväng, soul och sooooool- " a little piece of grooooooovy beat"!
Sedan dagens highlight!! Ett jätterep inför söndagens andra musikhappening som "ämnar tilldraga sig på kvällstid".
Jag är fullt medveten om att det blir en utmaning - och Gud va jag ser fram emot det!!! Har haft abstinens att spela bas "på riktigt" den senaste tiden. Kan inte förklara varför elbasen står mig närmast hjärtat. Bara är ett faktum.
Så... repet får bli hur krävande och långt som helst och jag kommer bara njuta!!! Me like!!
Sedan vidare mot konfirmanderna och deras söta uppsyner. Börjar känna dom nu. Antar att det blir planering inför lördagens storträff med pastoratets alla konfirmander i Bäve. Cheeesus va roligt! Så ska vi rocka loss lite med dom nya låtarna som konfirmanderna verkar gilla.
Ligger i startgroparna med ett musikalprojekt som konfirmanderna ska ha som redovisning. Blir massa textskrivande och omarrangerande av låtar. Kul men energikrävande... eller snarare mentalt krävande. Fast tant ser fram emot det så hjärncellerna inte dammar till sig totalt! Har varit kasst på låtskrivarfronten det senaste. Fy mig! Tant får skärpa sig med det där!
Ojsan... ser att klockan är för mycket och detta innebär att Larbringskan får piska på sonen och själv handlöst ksata sig in i duschen om vi ska ha en chans att hinna till Herr Alvedon och skolan i tid!!
Glömde nämna att jag hade en urmysig kväll igår!!!!
Så frid till er mina vänner.
Frid i denna vårdag med solsken, konstant småleende, inre frid och vårkänslor!!
//Christine
Det pysslas på massor av håll minsann...
Sitter i skrivande stund på jobbet och ska dra med Marcus hem till Magnus och hans supergoa barn.
Utanför dörren hör jag ljudet av glada och hårt arbetande arbetskamrater.
Det pysslas inför påsk!!
Påsken - kyrkans största högtid.
Inne i Blå salen har mina kollegor byggt en enorm modell av en grav - inspirerad av hur gravarna såg ut på Jesu tid i Israel!!!
Det är påskvisning på gång och barnen som kommer hit ska få "uppleva" Jesu sista dygn samt uppståndelsen. Fast... självklart i en minde läskig tappning än originalet.
Så från golv till högan tak är nu en gammeldags grav uppbyggd i Blå salen där man ska dramatisera Jesu uppståndelse samt andra platser som t.ex. övervåningen där nattvarden instiftades etc...
Det är mysigt med pyssel. Jag har alltid varit en pysslare och mer ofta än sällan slutar det med att barnen går när dom anser sig färdigpysslade och jag sitter pysslandes kvar.
Nej.. nu måste jag iväg!!
Frid till er alla
//Christine Kristyr i påskbestyr
Måndag... igen!
Veckorna susar förbi.
Åter igen... en helg utöver det vanliga.
Har hänt så mycket men det som just nu lever inom mig är gårdagen. En helt fantastisk dag!
Jag har en förmåga att vakna så himla tidigt, även på helger. Detta skedde även igår och var dessutom väldigt pratig...
Stackars Magnus!!!!
Jag FÖRSÖKTE verkligen vara tyst... men när man har världens underbaraste människa vid sin sida i kombination med att man vet att han är synnerligen givande att snacka med SAMT att mysgosa med.. då är det väldigt svårt att försöka somna om och vara tyst!
Jag försökte, det gjorde jag... en stund.. kanske inte så lång stund men...ehh...
Det slutade i alla fall med morgonfika i sängen! Myyys!
Vi upptäckte att utomhus var det strålande sol och det krävdes inte många meningsbyten innan bestämde oss för att dra ut och andas vårluft (JA jag hävdar att våren är här nu... trots snön! Så det så!!)!
Vi drog till ett ställe som jag kallar för "Tarzanstigen". Det var sannerligen en utmaning. Och så himla roligt.
Det ligger vi havet och man KLÄTTRAR (bokstavligen) uppför en brant och när man nästan avlidit p.g.a. dålig kondis så är man tillslut framme och då är det värt mödan.
Inne i skogen har någon byggt upp en hinderbana och massa olika andra saker man kan roa sig med.
Vi grillade korv och hade himlarns mys.
Magnus var mycket nära ett nervhaveri när han i sin väldiga hunger efter korv med bröd insåg att korvbröden var puts väck! Gone! Gick inte att finna.
Det är ju inte bara att hasta sig tillbaka neför berget och branten för att leta upp korvbröden liksom... Så vi körde det spartanska inmundigandet bestående av korv utan bröd.
Vi satt och funderade på hur retsamt det skulle bli när vi senare skulle komma tillbaka till bilden och se dom retsamma korvbröden ligga och skratta åt vår korvbrödsbrist och vår glömska. Hmm..
Överlistade av korvbröd... Känns sådär!
Hinderbanan är så himla rolig!!! Jag skulle vilja påstå att vi numera kan titulera oss för rep och balansproffs i skogshinerbandeutmaning! Ja.. sant! Efter hinderbana och mera fika så drog vi oss neråt igen.
Hmm.. gissa vilka som drabbades av största förvåning när vi hittade en påse korvbröd strax nedanför branten...
Vi konstaterade att dom upptäckt att dom (Korvbrödel alltså...)blivit glömda och därför själva mödosamt öppnat bagagluckan och därefter släpat sig i desperation för att söka upp oss. Men dom gav upp vid brantens fot!! (Att korvbröden senare försökte suicidera på väg tillbaka till bilen.. det är en historia för sig... Och jag förstår om ni i läsande stund har svårt att fatta vad jag svamlar om) Roligt vad det i alla fall!!!
Hem till Magnus som sedfan fick ett ryck! Vi skulle möblera om. Detta gjorde vi hastigt och lustigt och GUD va mysigt det blev.
Sedan hämtade Magnus lite väskor medans jag hämtade lite grejer hemma.
Sedan träffade jag Marcus och gav honom lite grejer och mat som han och hans kompis skulle ha under kvällens filmmys.
Efter vi städat, tvättat och käkat middag framför tv:n så tänkte vi uppleva skräck och fasa. Vi var verkigen taggade för att bli lamslagna av kalla kårar och alla sorters hemskheter. Vi hade hyrt skräckfilm.
Men... nää...
En värdelös film!
Vi blev rädda en gång!
Inte bra betyg.
Sedan var klockan natten och det var dags att somna!!
Finns inget som att bli "omhålld" av sin älskling!!
Nu är det måndag och jag är totalt berusad av hur lyckligt lottad jag är!!!
Ikväll ska det mysas med sonen och vi ska återigen göra revolt mot måndagen och ha fredagsmys!!
Me like!! Kanske ska jag måla lite också - samtidigt!!
Frid vänner!! Denna vackra dagen i vårkänslornas och kärlekens underbara tecken!!!
//Christine
Natt
Vet egentligen inte varför jag bloggar nu.. Har inget vettigt att skriva.
Men... en sak vet jag:
Jag är längtasam!!
Har mött en människa som är så speciell.
Och det är just den speciella människan jag längtar efter.
Är det inte fantastiskt att få nåden, ynnesten, välsignelsen att älska någon och bli älskad tillbaka!!?
Jag är så tacksam!!
Frid och god natt
//Christine
Att göra en typisk "Christine"...
Solen värmer och trots att det blåser ute är det lite svårt att gå in.
Kom precis hem. Jag, Magnus och två av hans barn har varit på strandpromenaden och grillat korv. Solen gör att man kommer till fullt liv igen. Det var så skönt att bara vara i lugnet, livet och i solen!
Hopp om vår!!!
Äntligen hopp om vår!!!
I måndags kväll hade jag och sonalyckan myskväll med film och massa godis... Underbart med fredagsms på en måndag. Det borde man göra oftare!!
Vi kollade på Bröllopsfotografen - en jättebra film!!
Jag var dödstrött efter filmen och trots att jag är i en kreativ perood så orkade jag inte vara uppe så länge underligt nog. När klockan var elva så gick jag och la mig men först så påminde jag Marcus om att inte vara vaken för sent. Det skulle han inte, svarade han.
Klockn tre vaknade jag av att Marcus smög förbi (Holger skällde för full hals) och inte ville bli påkommen med att ha varit vaken bedrövligt sent. Jag konstaterade trött att det inte var läge att ta en diskussion om det just då..klockan tre på natten.. utan bestämde mig för att ta det på morgonen istället.
Innan jag stack iväg till jobbet så väckte jag Marcus som släpade sin synnerligt trötta skapelse till vardagsrummet och så slängde han sig i en av sofforna med en tung suck!!
Mycket trött herre, vågar jag påstå.
Jag sa till honom att han ite under några som helst omständigheter fick somna om. Då skulle han försova sig och han är omöjlig att väcka via telefon om han sover.
Han svarade att han absolut skulle hålla sig vaken och så suckade han och påminde mig myndigt om att han faktiskt är 17 år och kan ta ansvar.
"BRA" sa jag. "Då litar jag på dig och på att du kommer i tid til skolan!"
"Jajjemän..." belv svaret.
Just denna dagen böjade Marcus sent i skolan. Kl 11.
Så jag kände mig hyfsat lugn i situationen.
En timma senare, precis innan jag skulle ha första lektionen i skolan, så ringde jag till Marcus mobil.
INGET SVAR!!!!!!
Jag kan inte med ord beskriva hur irriterad jag blev när jag trött insåg att min kära son med största sannorlikhet fallit till föga för sin trötthet och somnat om!!!
Jag ringde och ringde, och ringde, och ringde... Men utan resultat.
Jag kände hur jag bet ihop av morderlig ilska och morrande och frustrerad mailade jag hans klassföreståndare och meddelade situationen. Inte roligt alls!!
Jag kunde ju inte gå ifrån eleverna även om jag helst skulle velat kasta mig på bussen hem och väckt Marcus... så jag fortsatte ringa - men utan resultat.
Plötsligt kom jag på en idé. Jag ringde Marcus kompis Marcus F. och han visade sig vara ledig och befann sig lägligt nog i kiosken på Kampenhof. Jag kände mig rätt desperat när jag frågade Marcus F:
"Snäääälla, snääällla kan du sticka hem till oss och väcka Marcus?"
"Inga problem" svarade dgens hjälte.
Tyvärr har vi portlås så det fanns ingen annan råd än att Marcus F skulle komma till skolan och hämta vår hemnyckel.
Det tog en evig tid innan han anlände. Han hade aldrig tidiagre varit på skolan så han hade tydligen irrat runt en stund.
Precis innan jag skulle ge honom nyckeln så ringde jag Marcus mobil igen.
Han svarade!!!!!
En lättnad blanades med min irritation och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja min "föreläsning"...
Hyfsat irriterad säger jag:
"Herregud Marcus! Jag har ringt säkert 30 gånger. Du lovade att inte somna om så varför svarar du inte!!!??"
Till svar får jag:
"För jag har haft lektion!!!!!"
Jag ville sjuka genom jorden.
Jag hade varit på väg att vända upp himmel och hav för att få väckt Marcus.. så var han redan i skolan.
Jaja.. vad ska man säga?
Marcus gapskrattade när han fick höra morgonens scenario.
Men.. lite skämdes jag.. Det måste jag erkänna!!
Nu ska jag och Marcusi snart iväg och kolla melodifestival med någa underbara personer.
Jag längtar!!!
Frid vänner
//Christine
Underbart!
Det har varit dåligt på bloggfronten men jag ämnar ändra på detta.
Tänker tillbaka på veckan som gått. Det har hänt mycket.
För en vecka sedan åkta jag, Marcus och Magnus till mitt älskade Göteborg. Vilken helg!!! Gode Gud. Tidigare i veckan skrev jag att det inte riktigt går att finna ord för att beskriva... Men jag måste erkänna att jag då tog till en sanning med modifikation för visst kan jag finna ord. Problemet blir bara att det kommer urarta i en ordorgie som svamlar om lyckorus, kärleksfnatt och drömmar som går i uppfyllelse.
Så.. jag nöjer med mid en kort reflektion istället...
Vi åkte till min underbara Rock n roll-mormor och gick och handlade åt henne. Sedan vidare mot Frölunda torg där Marcus och Magnus blev utsatta för min euforiska nostalgitripp tillbaka till mina tonår och jag startade projekt "Nostalgitur a´la Larbrings ungdomsår. Dessvärre lät min presentation nåt i stil med:
"Där brukade vi repa, där brukade vi hänga, där var vi och lyssnade på...där bodde..där ska ni veta att många.. När jag var 15 så var vi i det där huset och.. i det huset fanns en replokan som... Så där såg inte det där huset ut förr när jag var tonåring utan då... En gång så... "
I efterhand slår det mig att det inte kan varit lätt för mina två följeslagare.
Marcus åkte tillbaka till mormor. Han skulle sova där.
Jag och älskling åkte in till stan.
Vi hade en otrolig eftermiddag och kväll. Efter vi dragit runt i Nordstan och käkat så tog jag åter igen på mig rollen som dagens guide.
Vi drog till bästaste av bästa Rockbaren och efter det vidare till underbara Sticky Fingers.
Kvällen på Sticky tänker jag inte ens försöka förklara. Men det var nog en av de mest underbara kvällar jag upplevt.
Gud så jag älskar den människan!!
Vi åkte tillbaka till hotellet och på vägen dig konstaterade vi att vi nog tillhörde de äldsta besökarna på Sticky den kvällen.
På söndagen drog vi på stan och sedan ut till mormor för att fira hennes 88-års dag.
Jag vet inte riktigt hur jag ska summera helgen som var... Helt otrolig.
Jag är verkligen världens mest lyckligt lottade människa.
Sedan drog veckan igång. Första arbetsveckan efter sjukskrivning. Det är ingen barnlek att ta igen flera veckor. men skam den som ger sig.
Veckan har rusat fram och nu är det lördag som sagt.
Igår hade jag vänner på besök och vi hade en underbar kväll med musik, snack och bara allmän ljuvlighet i alla dess former.
Ikväll är det melodifestival med mycket viktiga personer. Längtar!!
Nu ska jag återgå til soffan ochl tavlan jag målar och fortsätta lyssna på musik och analysera texter tillsammans med min vän som intagit den andra soffan.
Frid till er alla och jag måste säga att just nu känns livet ovanligt rättvist!!
//Christine
Måndagstankar
Ord finns inte att beskriva. Därför tänker jag inte ens gå in på det något större. För... det är så obeskrivligt!
Svårt att landa!
Byter därför ämne nu....
Igår läste jag ett citat som löd ungefär så här:
" Det är inte fienden som gör människan ensam - utan vännerna"
Så himla bra tänkt.
För det ÄR ju så.
I samma anda finns uttrycket "I nöden prövas vännen".
och inte minst
"Den mest fasansfulla ensamheten är när man känner sig ensam bland människor"
Sant!
Ensamhet är ett problem som blir tydligare och tydligare runt om i samhället,
Det gör så ont att se!
Denna ensamhet!
Överallt.
Vardför fångar människor inte upp varandra?
Jag är så tacksam för mina vänner.
Ni vet så väl vilka ni är.
Ni betyder så otroligt mycket för mig och jag hoppas att ni vet att jag alltid finns här. Alltid!!
Tillsammans vinner vi allt!
Frid till Er alla
//Christine
