Det är frustrerande...
Det är frustrerande ibland...
Det är frustrerande när det gör ont i personer jag älskar och det är ännu mer frustrerande att jag inte kan göra en enda sak för att det ska kännas bättre...
Frid
//Christine
Spånar
Det finns så mycket att ta upp. Så många viktiga ämnen som borde lyftas upp i ljuset.
Jag vill provocera. Det är jag säker på. Men det är också det enda! Varför?
Jo, jag vill lyfta fram de dolda problemen som finns och som skadar såp mycket. Problem som är lätta att tysta ner, tiga om och sopa under mattan eftersoim de männsikor problemen berör inte har kraften att hävda sig.
Det är provocenrande när en "lågt stående" hävdar sin rätt gentemot det övraiga så mycket starkare samhället. jag vet. Jah har varit och är till viss del där fortfarande.
Vi har en bedrövlig outtalad hierareki som råder i vårt land.
Det är beklämmande att se männsikor i maktposition missbruka den plats dom fått som en välsignelse.
När dom använder sin makt till att ENDAST vara ovan.
Jag ser detta ofta på olika ställen runt om mig.
Det gör så in i helvete ont att se det. Det gör så in i helvete ont att utsättas för det.
Kanske har jag ett problem med överheter... eller, nej, jag HAR ett problem med överheter men det grundar sig i att jag ofta blivit så skadad av just dessa överheter.
Mitt liv har lärt mig att aldrig nånsin lita på människor med makt.
Makt förstör människor.
Det finns egentligen bara en människa som jag sett kunna bibihålla sitt hjärta trots att personen ifråga innehar en väldans massa makt. Den personen bär jag i mitt hjärta som en förebild. Den människan ger mig hopp om att jag en dag kan bli överbevisad om att jag har fel.
Det var faktiskt inte så längesedan jag vid upprepade tillfällen försökte trotsa kin övertygelse om detta... Men nope.. snabbt blev jag på nytt ledsamt överbevisad om att det inte var så...
Men, men... Det sista som dör är hoppet och störst av allt är kärleken. En bra kombination för att inte ge upp hoppet om att godheten segrar till sist!
Jag kommer aldrig glömma mitt förflutna. Aldrig. Jag kommer aldrig glömma allt jag vunnit och överlevt. Jag kommer alltid vara märkt och det ska jag förvalta till det bästa. Nu när jag kan andas igen efter många, många års smärta så ska jag inte låta något förändra att jag tar djupare och djupare andetag.
Jag lever - och det var ingen självklarhet.
Jag vann och det kan ingen ta ifrån mig!
Frid
//Christine
Tredje dagen i tystnad
Dag tre av min tystnad...
Intressanta faser man hamnar i.
Jag har hamnat i en osocial fas (den inleddes igår) och med den följer rastlösheten. Jag är så beroende av sociala aktiviteter av olika slag.
Igår höll jag på att implodera av att inte bli förstådd och att inte kunna kommunicera.
Idag har jag hamnat i att tystheten känns trygg, rätt ok faktiskt.
Dom runt mig blir mer och mer frustrerade däremot.
Liv har varit så himla söt när hon själv prövat att vara tyst i omgångar...
De två minsta, Eskil och Liv, talar med dom andra men när dom ska säga något till mig så tystnbar dom och börjar med tecken och kroppsspråk... Rätt kul att se faktiskt. Så plötsligt kommer dom på sig själva och minns att dom inte alls behöver vara tysta.
Nu ska jag ge mig in i vårkonserten som Sarons liljor ska börja öva på nästa termin.
Jag känner mig lite kreativ faktiskt.
Kom på en idé till en saga också. men den ska jag inte berätta om nu. Den får ni veta när sagan är klar!
Frid
//Christine
Skandal! Jag har ju glömt att fira en sak!!
Jag lever verkligen i min egovärld just nu...
Har till och med glömt att fira mitt 200:de inlägg här på bloggen. Detta är ju mitt 205:e inlägg!
Då gör vi detta inlägg till en firarsession!!!
Jag ska hålla tal.
"Kära blogg!. Vi har delat en hel del du och jag. Du skapades då jag påbnörjade en stor förändring i mitt liv. Med hjälp av dig har jag fått utlopp för alla de tänkbara känslor. Jag är så tacksam över att jag har dig. Stundtals när det susat för mycket i säven, så har jag dissat dig... Men det har inte varit för att jag inte bryr mig om dig utan för att det likson inte funnits kraft eller ork... Men du står mig så kär finaste bloggeen min.
Nu ska vi se fram emot en spännande framtid då mycket ska hända. Födelsedagar, nyårsaftnar, årsdagar och så en hemlis... säg det inte till någon... men jag ska ju gifta mig med mitt livs kärlek nästa år... Det kommer du nog inte slippa undan att få bära. Jag är glad att du finns och 204 inlägg talar ju för sig självt! Kram och puss! Från mig!"
FRID
//Christine
Man hör sig själv för tydligt
Tystnad är avslöjande.
I över ett dygn har jag nu hört alla andra tala utan att kunna tillföra mer i samtalen än nickar och miner..
Minerna börjar ta slut och jag har insett att jag inte kan variera dem så väl...
Jag, Magnus, Marcus och Freja var på annandagsrea och det var inte kul på ett enda vis bortsett från sällskapet.
Naturligtvis mötte jag massa folk jag känner och längtat efter att snacka med. Naturligtvis så kom jag på massa ideér som jag vill dela med familjen. Naturligtvis mötte jag den i särklass mest pratsamma man som vandrar på denna jord samt en utvecklingsstörd tjej som jag tycker så mycket om men hon förstod inte varför jag inte svarade på hennes tilltal.. Tittade frågande på mig när jag gestikulerade alla de tecken jag kan och försökte tala om att jag inte får prata samtidigt som jag måste sett ut som en väderkvarn...
Som tur var så fann hennes pappa där och kunde förklara. Men hon tittade på mig om om jag var någon form av elak människa som inte ville ha med henne att göra.
Men det värsta är att en av mina vänners dotter har blivit allvarligt sjuk i en extremt ovanlig sjukdom där blodkärlen spricker utan anledning och kan vara allvarligt förödande även mot de inre organen. Min vän skrev på min facebooklogg: "Kan jag ringa"
Gissa om jag var nära att bryta tystnaden när jag så ambulansbilderna på hennes logg och fattade vad som hänt.
Känner mig som ett jätteego!
Min blivande svärmor bjöd på lunch... Min vän malin på middag... Jag har hoppat över bägge pga av att jag inte står ut med att inte få säga något i det sociala samanhanget. Sitta där som ett fån med mina stackars bristande miner som ingen ändå förstår...
Larbringskan gillar INTE läget just nu!
Frid
//Christine
Jo...
Frid
//C
En annan dag i dag
Där satt jag tyst och kände mig osocial.
Inget godnattsägande eller kommenterande av intressanta samtalsämnen... Hmm...
Idag är en annan dag. Annandagen. En miniprövingarnas dag ut min tysta vinkel sett.
Först annandagsrea...
Fyyyy.... Svettiga, överparfymerade människor som ska ha tag i samma tröja först för att den kostar 11 kr mindre än förra veckan...
Där ska jag vara och försöka hålla kvar vid min princip att inte stressa och inte låta mig påverkas.
Det brukar gå bra och trixet jag vanligtvis använder mig av är genom att ge mitt bredaste leende till de mest stressade och mest annandagsrea-otrevliga drakarna och käckt säga någon kommentar om någon typ av God fortsättning och "Nämen URSÄKTA mig, ha en trevlig dag" samridigt som jag står med en armbåge i ögat från den jag talar till...
För det råder ett krig därute... Ett krig jag tydligen frivilligt ska ge mig i i. Ett krig jag ska vara vapenvägrare i...
Vadför går jag dit överhuvudtaget? måste du undra nu...
Jo, för är man en fattig krake som jag så är faktiskt 11 kronor hit och 11 kronor dit en mindre förmögenhet. Speciellt när jag har presentkort!!! Så jag får bita ihop och träna mig i badrumsspegeln på att säga "God fortsättning" och "Ursäkta mig, ha en trevlig dag" med blicken.
Frid till er alla och lycka till om ni ska dela samma krig som mig idag och jag hoppas att ni som inte ger er ut idag förstår hur kloka ni är och ni som inte ger er ut i denna annandagsrea utan istället väljer en annan dags rea kommer klara er utan skador!
//Christine
Tystnaden fortsätter...
Älskar Melody Gardot men brukar INTE gilla sliskiga kärlekstexter alls!
Men, hör och häpna, idag föll det sig inte bättre än att jag hörde en text med henne som bara ska klick i mitt hjärta!
Jag bara älskar den!
Här kan du både lyssna in Jazz-prinsessan och läsa texten samtidigt!
Frid
//Christine
Tystnaden har börjat!
Tystnaden mitt i alla ljud. Frågor som av vana ställs till mig. Frågor som kräver mer än ett ja eller ett nej.
Dom frågorna är svåra att svara enkelt på. Tur datorn finns. Ordbehandlingsprogrammet - min räddning.
Tid för att tänka. Ransaka på det det stora och det lilla.
Den första tiden är jobbigast. Utan tvekan. Tiden innan både jag och alla andra vant sig vid att jag inte pratar.
Eskil gör som så många andra brukar i situationer som dessa. Han pratar med andra som vanligt men när han ska fråga mig något så gör han det med tecken och kroppspråk. Plötsligt så kommer han på att han inte behöver vara tyst... Gulligt!
Min räddning är datorn nu. Att fly in i den interaktiva världen och inspireras.
Varför har man så mycket att säga när man inte får prata? Frustrerande.
Frejas underbara kille Christoffer är här och det finns massor jag vill fråga och säga honom. Samma gäller alla barnen. Plötsligt har jag mängder av ideér som jag vill dryfta, tankar jag vill låta dem veta och massa kommentarer jag vill ge dem... NU!
Så min älskling... Jag vill säga hur mycket jag älskar honom med ord.
Jag tror att han tycker det är lite jobbigt med tystnaden. Jag babblar ju alltid. Ndej fel.. VI babblar ju alltid. Vi är babbliga alla som rumsterar i detta residens.
Magnus gick och badade... Långbad.
Haha.. jag förstår honom. Ska nog göra detsamma lite senare.
Men, kära familjemedlemmar TACK för ni står ut med mig!
Älskar er!!!
Frid
//Christine
Juldagens lugn och bestyr!
Sitter m,ed min underbara mormor bredvid mig. Hon har varit här i två dagar och egentlligen vill jag att hon aldrig ska åka hem. Hon är fantastisk.
86 år och hur cool som helst!
Julafton var underbar med familj, släkt och massa mat, sång, mys och allmänt härligt!
Det var synd bara att Marcus var tvungen att gå till sin polare och missade tomten... Stackarn!
Idag ska jag börja min långa tystnad för att livrädda mina stämband.
Jag har haft skador på stämbanden alltför länge nu och vet att jag borde satt igång min tysntnad för längesedan. Men julshower och mitt jobb har gjort att det inte varit möjligt så nu får jag ta tag i detta. Jag vet att det är nu eller aldrig. För stämbanden har tagit stor skada och snart går det inte att läka dem.
Jag tycker bara det är jobbigt att vara tyst som t.ex. i morgon när vi ska först på annandagsrea, men då¨är det inga problem, men senare, när vi ska till bluivande svärmor på lunch och senare på kvällen när vi ska till Malin och käka middag... DÅ är det jobbigt att inte kunna vara del i samtal etc.
Men jag får bestämma mig och motivera mig med tanken på att aldrig mer kunna sjunga!¨Vilken mardröm.
Jag har varit så himla ledsen under en lång period nu när jag inte kunna sjunga. Jättejobbigt faktiskt. Samidigt har jag inte velat visa det... Det hjälper ju ingen.
Men alla dessa kvällar när jag kommit hem efter långa rep och det känns som om någon täljer med kniv på stämbanden har det varit tungt att veta att tystnad inte har varit möjlig att genomföra.
Om alla dessa rep gjort att jag inte kommer kunna reparera min hals så blir jag förtvivlad...
Frid
//Christine
Bara måste dela denna!!!
Typiskt...
Under repen till julshowen så gick tempot i 200 km/h och det fanns ingen ro och tid till vila eller att bli sjuk. Under slutrepetitionsveckan och på premiärdagen kände jag att jag var ruggigt trött och ont i halsen.
"Nu ska du se att jag orkar gå och bli sjuk" gnällde jag till Magnus.
"Inte alls" svarade han "Du kommer bli sjuk den 20e, när allt är klart".
Mycket riktigt. Som på beställning blev jag sjuk den 20e. Med dunder och brak. Hostar, snörvlar, nästan löjligt trött och orkeslös.
Jag har så himla svårt för att inte kunna göra saker jag tänkt mig.
Liv och Eskil hade avslutning igår. Eftersom det bara är julavslutning en gång om året så fick dom själva önska vad dom skulle ha med sig till fikat.
Önskemålen blev hemmagjorda struvor för LIv och hemmagjorda flottyr-munkar för Eskil.
Jag måste erkänna att det var med föga entusiasm jag stälde mig och friterade igår... Men lovat är lovat så det var bara att gilla läget.
Det är verkligen frustrerande när hjärnan och viljan krockar med fysiken.
Jag älskar verkligen jul och har lyckats få med mig några julvärderingar från uppväxten som jag värdesätter högt. Enkla grejer, men värdefulla.
- Julen är till för att vara med dom man älskar.
- Stress hör inte ihop med julen. Ta det med ro!
- Åt helvete med materialism och otacksamhet för det hör inte hemma varesig på jul eller nån annan gång på året.
Det ÄR en uttjatad term men tåls att fundera kring "Det finns dom som inte har nånting! Uppskatta det du har"
Så sant. Så underskattat. Så verkligt när man jobbar med hemlösa och socialt utsatta.
Jag hör hela tiden skräckberättelser om jul och människors reaktioner.
Hålögda, sönderstressade vuxna som sitter med tom, trött blick på julafton.
Ekonomiska krascher pga av att barnen ska få "det dom önskar sig" och exakt alla rätter ska finnas på julbordet - även den där patén som ändå ingen äter. "Det är ju tradition".
Barn som gråter och skriker för att dom inte får exakt det dom önskar sig. (Uppför sig barn så är det nåt fel på föräldrarnas värderingar och barnen får lida för det. Sök hjälp och gör en akutinsts så ditt stackars barn lär sig att inte vara så bortskämd och får onödigt stora smällar i livet pga av sitt egobeteende. För borskämdhet genererar egoism och det påverkar även hela dess tillvaro - inte bara jul)
Ja, jag reagerar starkt över detta.
En klok mässiska sa en gång (något som kanske verkar deppigt):
"Se dig omkring på julafton på dem du har runt dig och förstå att det är ingen självklarhet att dom är där nästa år"
För så är det ju. Vi har varandra NU. Det handlar inte bara om jul. Det är ju alltid så. Vi har varandra nu och därför ska vi förvalta varandra NU. Älska varandra och visa det!
Jag kan inte ta ansvar för andras agerande - endast för mitt eget.
Jag ska fortsätta hålla de värderingar jag växte upp med och fira julens gemenskap.
Vi ska duka för en extra person som en symbol för att det finns så många där ute som är ensamma och då ska vår dörr vara öppen för den som behöver det.
Vi ska dansa kring granen så det blir barr i hela lägenheten och dansa långdans i alla rum - trots att vissa rum är små.
Vi ska sjunga julsånger och knäcka nötter. Se på Kalle Anka och Karl-Bertil Johnssons julafton och läsa alla de julklappsrim vi komponerat.
Vi ska njuta av att våra nära och kära är där - nästan allihopa. För dom som inte är med oss ska vi tända julkrubbans ljus och minnas det goda.
Vi ska, några av oss i familjen, ge ett par timmar av vår julafton på att sjunga och spela på Gemenskap i jul, för de människor som inte är benådade med att ha ett värmande hem, julmat och genemskap.
Kanske låter det präktigt i vissa öron? Det skulle vara präktigt om man bara snackade. Men det är en frid när man genomför det i handling!
God jul och all frid
//Christine
Julbestyr!
Det mysslas, myses och pysslas i det Härlska/Larbringska resedenset.
Alla underbara barn är hos oss (fast nu är dom i skolan såklart) och både jag och Magnus kände i morse att det hade varit skönt att vara oansvarig och hålla dom alla hemma idag och bara pyssla och mysa... Men nope, det funkar såklart inte så vi väntar med det tills i eftermiddag och de små liven får den skolpliktiga lärdom de så väl bör ha...
I söndags var dagen D för Sarons Liljors julshow och det gick kanonbra och jag är mäkta imponerad över att det nästan var fullsatt trots de makalöst dåliga vädret. Marcus ägde i vanlig ordning. Jag är nästan överdrivet stolt över min son och jag förvånas gång på gång av hans estetiska begåvningar. Både musikaliskt, scensikt och framför allt socialt!
Freja och Christoffer var fantastiska scenarbetare med ett gediget tålamod. TACK gullegrisar ni räddade min dag. Christoffer räddade dessutom hela showen när han hoppade in och tog en roll för en kille som låg på NÄL. TACK och bock! Mycket bra jobbat!
Apropå hjältar.... Min älskade pappa och hans fru åkte 60 mil i smökaos för att kolla på showen. De anlände till Uddevalla strax efter 16 och åkte hem direkt efter showen undefär kl 20.15. Det värmed vill jag lova.
Igår hade vi rimstuga.
Eskil var som proffessor Balthasar när han gick fram och tillbaka och mumlade på sitt rum när vi skulle rimma på hans klappar. Rimmen lackade vi fast på paketen och samtliga rim var så svåra och ologiska att ingen kan ana var dom får. Bra!
Jag och min blivande älskade make har ensam vuxentid nu på dagen och det bestyras. Magnus gjorde egens snaps igår med saffran, vanijlstång, kanel, kardemumma, vit och svart peppar och kryddnejlika.
Intressant. Mer intressant är västerbottensiklen han ska fixa till julafton.
Eskil och Liv har skolavslutning idag. Dom ska ha med sig egen fika och Liv har beställt struvor och Eskil har beställt munkar.
Det är bara julavslutning en ggn om året så det får bli att sätta på oljan och laga i en jädra permitet! Men det är kul och med Magnus som förste struvfriterare kan det bara bli bra! Jag försöker mig på att laga senap och det var förvånansvärt enkelt. Varför gör man inte det oftare???
När jag tänker på det så känns det som om vi inte gör annat än bakar idag... för vi ska fortsätta med rimstugan idag och då har vi bestämt att göra knäck, fudge , kola och Rocky Road.
I mrogon är det jobb igen.
Julbord med gästerna på Saronhuset och julallsång. Hopas några tappra Liljor kommer och stöttar mig för jag är jätteförkyld och hostar så någon sång kommer jag inte att bidra med... Får lira piano bara...
Nope... jag känner en hiskelig lust att pussa på min älsklig så nu struntar jag i detta för en stund och återgår till senap och världens mest godhjärtade blivande make som jag älskar så obeskrivligt!!!!
Over and out
Frid
//Christine
