Juldagens lugn och bestyr!
Det är juldagen 2010!
Sitter m,ed min underbara mormor bredvid mig. Hon har varit här i två dagar och egentlligen vill jag att hon aldrig ska åka hem. Hon är fantastisk.
86 år och hur cool som helst!
Julafton var underbar med familj, släkt och massa mat, sång, mys och allmänt härligt!
Det var synd bara att Marcus var tvungen att gå till sin polare och missade tomten... Stackarn!
Idag ska jag börja min långa tystnad för att livrädda mina stämband.
Jag har haft skador på stämbanden alltför länge nu och vet att jag borde satt igång min tysntnad för längesedan. Men julshower och mitt jobb har gjort att det inte varit möjligt så nu får jag ta tag i detta. Jag vet att det är nu eller aldrig. För stämbanden har tagit stor skada och snart går det inte att läka dem.
Jag tycker bara det är jobbigt att vara tyst som t.ex. i morgon när vi ska först på annandagsrea, men då¨är det inga problem, men senare, när vi ska till bluivande svärmor på lunch och senare på kvällen när vi ska till Malin och käka middag... DÅ är det jobbigt att inte kunna vara del i samtal etc.
Men jag får bestämma mig och motivera mig med tanken på att aldrig mer kunna sjunga!¨Vilken mardröm.
Jag har varit så himla ledsen under en lång period nu när jag inte kunna sjunga. Jättejobbigt faktiskt. Samidigt har jag inte velat visa det... Det hjälper ju ingen.
Men alla dessa kvällar när jag kommit hem efter långa rep och det känns som om någon täljer med kniv på stämbanden har det varit tungt att veta att tystnad inte har varit möjlig att genomföra.
Om alla dessa rep gjort att jag inte kommer kunna reparera min hals så blir jag förtvivlad...
Frid
//Christine
Sitter m,ed min underbara mormor bredvid mig. Hon har varit här i två dagar och egentlligen vill jag att hon aldrig ska åka hem. Hon är fantastisk.
86 år och hur cool som helst!
Julafton var underbar med familj, släkt och massa mat, sång, mys och allmänt härligt!
Det var synd bara att Marcus var tvungen att gå till sin polare och missade tomten... Stackarn!
Idag ska jag börja min långa tystnad för att livrädda mina stämband.
Jag har haft skador på stämbanden alltför länge nu och vet att jag borde satt igång min tysntnad för längesedan. Men julshower och mitt jobb har gjort att det inte varit möjligt så nu får jag ta tag i detta. Jag vet att det är nu eller aldrig. För stämbanden har tagit stor skada och snart går det inte att läka dem.
Jag tycker bara det är jobbigt att vara tyst som t.ex. i morgon när vi ska först på annandagsrea, men då¨är det inga problem, men senare, när vi ska till bluivande svärmor på lunch och senare på kvällen när vi ska till Malin och käka middag... DÅ är det jobbigt att inte kunna vara del i samtal etc.
Men jag får bestämma mig och motivera mig med tanken på att aldrig mer kunna sjunga!¨Vilken mardröm.
Jag har varit så himla ledsen under en lång period nu när jag inte kunna sjunga. Jättejobbigt faktiskt. Samidigt har jag inte velat visa det... Det hjälper ju ingen.
Men alla dessa kvällar när jag kommit hem efter långa rep och det känns som om någon täljer med kniv på stämbanden har det varit tungt att veta att tystnad inte har varit möjlig att genomföra.
Om alla dessa rep gjort att jag inte kommer kunna reparera min hals så blir jag förtvivlad...
Frid
//Christine
Kommentarer
Trackback
