Tystnaden har börjat!
Så är den här... Tystnaden.
Tystnaden mitt i alla ljud. Frågor som av vana ställs till mig. Frågor som kräver mer än ett ja eller ett nej.
Dom frågorna är svåra att svara enkelt på. Tur datorn finns. Ordbehandlingsprogrammet - min räddning.
Tid för att tänka. Ransaka på det det stora och det lilla.
Den första tiden är jobbigast. Utan tvekan. Tiden innan både jag och alla andra vant sig vid att jag inte pratar.
Eskil gör som så många andra brukar i situationer som dessa. Han pratar med andra som vanligt men när han ska fråga mig något så gör han det med tecken och kroppspråk. Plötsligt så kommer han på att han inte behöver vara tyst... Gulligt!
Min räddning är datorn nu. Att fly in i den interaktiva världen och inspireras.
Varför har man så mycket att säga när man inte får prata? Frustrerande.
Frejas underbara kille Christoffer är här och det finns massor jag vill fråga och säga honom. Samma gäller alla barnen. Plötsligt har jag mängder av ideér som jag vill dryfta, tankar jag vill låta dem veta och massa kommentarer jag vill ge dem... NU!
Så min älskling... Jag vill säga hur mycket jag älskar honom med ord.
Jag tror att han tycker det är lite jobbigt med tystnaden. Jag babblar ju alltid. Ndej fel.. VI babblar ju alltid. Vi är babbliga alla som rumsterar i detta residens.
Magnus gick och badade... Långbad.
Haha.. jag förstår honom. Ska nog göra detsamma lite senare.
Men, kära familjemedlemmar TACK för ni står ut med mig!
Älskar er!!!
Frid
//Christine
Tystnaden mitt i alla ljud. Frågor som av vana ställs till mig. Frågor som kräver mer än ett ja eller ett nej.
Dom frågorna är svåra att svara enkelt på. Tur datorn finns. Ordbehandlingsprogrammet - min räddning.
Tid för att tänka. Ransaka på det det stora och det lilla.
Den första tiden är jobbigast. Utan tvekan. Tiden innan både jag och alla andra vant sig vid att jag inte pratar.
Eskil gör som så många andra brukar i situationer som dessa. Han pratar med andra som vanligt men när han ska fråga mig något så gör han det med tecken och kroppspråk. Plötsligt så kommer han på att han inte behöver vara tyst... Gulligt!
Min räddning är datorn nu. Att fly in i den interaktiva världen och inspireras.
Varför har man så mycket att säga när man inte får prata? Frustrerande.
Frejas underbara kille Christoffer är här och det finns massor jag vill fråga och säga honom. Samma gäller alla barnen. Plötsligt har jag mängder av ideér som jag vill dryfta, tankar jag vill låta dem veta och massa kommentarer jag vill ge dem... NU!
Så min älskling... Jag vill säga hur mycket jag älskar honom med ord.
Jag tror att han tycker det är lite jobbigt med tystnaden. Jag babblar ju alltid. Ndej fel.. VI babblar ju alltid. Vi är babbliga alla som rumsterar i detta residens.
Magnus gick och badade... Långbad.
Haha.. jag förstår honom. Ska nog göra detsamma lite senare.
Men, kära familjemedlemmar TACK för ni står ut med mig!
Älskar er!!!
Frid
//Christine
Kommentarer
Trackback
