akryl

Vi är alla vandrande under och bär mirakler inom oss.

Men förvaltar vi det underbara vi bär?

Vi är slavar under Jantelagen varesig vi vill det eller inte. Hela vårt samhälle färgas av detta och vi är snabba med att kritsera oss själva och andra.
Med facit i hand så kan man se ett tydligt mönster av att vi har lättare att förmedla kritik än beröm. Det är så märkligt.

I dessa tiders dagar öser det ner hjälp till självhjälpsböcker. På TV:n sänds det en oändlig ström av program som ska göra oss smalare, vackrare, intelligentare, hälsosammare, göra oss till bättre föräldrar, älskare, makar, vi lär oss att förbättra vår ekonomi, vårt hem...
Listan kan göra oändlig.

Signalerna som ständigt sänds till oss och våra medvetanden är: DU DUGER INTE!!

Vårt samhälle har så fullt upp med att självutveckla och självförbättra oss själva så till den milda grad att vi glömmer bort att se oss själva, varandra och varandras gåvor. Våra egna tillgångar glöms bort i all kamp till "förbättring".

Detta är intressant, tycker jag.

Samtidigt vill jag understryka att jag INTE drar alla över en kant. Jag vet att det visst finns dom som förvaltar sina gåvor och som är nöjda och trygga med sig själva. Det är viktigt att förtydliga.

Igår talade jag med en arbetskamrat. Hon jobbar i kasliet och har hand om våra tidrapporter. Hon har en unik gåva för allt som rör struktur och planering kring allt  inom "bordsarbete" somadministration, rapportering, ekonomi, bokföring och regler kring allt detta. Jag är så imponerad för själv är jag helt obegåvad på detta område och får verkligen anstränga mig när jag ska lämna in rapporter och annat som administration för att skriva på rätt sätt och för att överhuvudtaget få det strukturerat i rätt tid.

När jag och hon samtalade kring detta så säger jag suckande (i samband med att vi talade om månadens normalarbetstidsiffror och hur jag skulle räkna ut rätt osv)
" Jag är nog en praktiker rakt igenom.... Tack för ditt tålamod med mig. Jag fattar inte hur du kan allt detta. Jag förstår knappt vilken sida på pappret jag ska skriva på"
Hon bara skrattade och sa:
"Visst är det tur Christine att vi alla har våra olika gåvor. För det gör att vi kompletterar varandra och allt fungerar."

Och det är så sant.

Vi är satta till att verka på olika ställen för olika syften.

Vilken är just DIN eller DINA gåvor?

Hur vore det om vi istället för att fokusera på allt vi borde förändra satte kraft i all se och uppmuntra våra egna och vår omgivnings gåvor?

Hur hade världen förändrats om vi istället för att så ofta kritisera oss själva och varandra istället uppmuntrade. Att vi satte ljus på det goda. På framsteg, utveckling, strävan och på allt gott vi ALLA bär.

Vi kompletterar varandra. Våra olikheter är också en gåva. En av de största.

Lev i den du ÄR. Tillåt dig att inte bära i allt men glöm för Guds skull inte bort allt fantastiskt du bär i dig och den du är.

Ge dig själv några minuter till eftertanke.

Vilka gåvor har DU?  Vad använder du dem till? Vilka gåvor har dina nära? Hur uppmuntrar du dem? Hur kompletterar vi varandra?

Se storheten. Se det mirakel DU är!

Frid
//Christine